Storslam i Flatebyhallen!

Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!

Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.

Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!

Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀

Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀

Nya threadleteorier från högsta ort

Jag har pratat lite med Justine som precis kommit hem från soliga Florida och kurs för Greg, Laura och Susan. I Gregs grupp hade de diskuterat när man ska använda en threadle och när man inte ska göra det. Definitionen på när det är okej att använda en threadle tycks ändra sig hela tiden. När videon ”Great Dog, Shame About the Handler” kom så användes threadle armen flitigt – för att tighta in svängar, för att dra hunden av fällor etc. Senare fick vi lära oss att en threadle definieras utifrån vad hunden ser vid landning och det var mycket fokus på så kallade aktiva linjer. Jag gillar att utvecklingen går framåt, för de nyaste teorierna passar mig väldigt bra rent teoretiskt. De gör också att det blir färre threadlar i praktiken, vilket i sin tur för med sig att både förare och hund kan röra sig snabbare runt banan (det är ju svårare att springa fort samtidigt som man gör en threadle, jämfört med om man bara springer och vrider kroppen åt det håll hunden ska).

Threadle: Två armbyten mellan hinder som skapar en S-formad linje i hundens väg (mer eller mindre, ibland vrider sig bara hundens huvud). 

När man funderar över huruvida man ska använda en threadle eller inte, blir frågan numera: ”Kan jag få hunden att utföra det här på bara en axelrotation, utan att skapa inkonsekvens i min handling?”. Om svaret är nej, bör man använda en threadle. Inkonsekvens i handlingen är till exempel om samma (eller väldigt liknande) axelrotation både kan innebära att hunden ska gå runt ett hinder och ta det från baksidan, och innebära att hunden ska ta hindret från framsidan. Då behöver man förtydliga det ena alternativet med en threadle. Annars kommer man skapa frågetecken hos hunden, och förmodligen också sämre självständighet.

Det som var helt nytt för mig av det Justine sa, var någonting som känns väldigt bra och väldigt självklart när man väl tänker över det. Nämnligen att man inte behöver en threadle för att dra hunden av mittenhindret i ett ”pinwheel” om det är på en rak linje och man använder en axelrotation för att ta hunden av det. En hund som tar hindret rakt fram ignorerar blindbyteslinjens ändring. Förr var det här alltid en solklar threadle, eftersom man tog hunden förbi en aktiv linje (hinder + vägranslinje).

Jag tror inte att det här blev helt förståeligt för er som inte är insatta i Greg Derretts handlingssystem. Men jag hoppas att ni andra förstår i alla fall 😀

Snö och slask…

Det är inte jättemotiverande att träna just nu, underlaget på planen är snö och slask och det är svårt att få till lydnads- eller agilityträning. Dessutom har jag mycket jobb att göra framför datorn, riktigt tråkigt. Gud vad jag längtar efter sommar, med grönt gräs, sol, värme och ljusa kvällar. Jag är verkligen ingen vintermänniska!

Squid har inte fått så mycket träning. Jag tror att folk kanske inbillar sig att jag tränar hund hela tiden, men det är långt ifrån sant. Jag borde träna mycket mer om jag ska nå de mål jag har satt upp. I söndags körde vi som sagt lite sökträning med Squid och så fick hon ett pass med signalkontroll på kvällen i köket. I måndags pillade vi kanske med något hemma, jag kommer inte ihpg. I tisdags hade vi teorikväll på grundkurs och Squid var med. Hon fick visa ett pass med signalkontrollsträning. Igår blev det en koppelpromenad med Squid där Missy sprang lös och vi jobbade på att gå fint i kopplet och inte bry oss om hunden som sprang runt. På kvällen höll jag föredrag och Squid var med. Idag har Squid varit hos veterinären och fått en rabiesspruta. Och så har hon fått några pass med träning i köket. Vi har jobbat med signalkontroll (jag har lagt kommando på ”backa” och växlar nu mellan fyra beteenden på kommando), utgångsställningar och nostargeting till luktdiskriminering. Hon fryser nosen mot post it-lapp på köksluckorna och har nog börjat använda näsan lite för att hitta den.

På lördag är det agilitytävling och det är frustrerande att inte kunna träna så mycket som man hade velat. Missy hade behövt köra mycket dubbelbox innan tävlingen för att hoppa bra och hålla huvudet kallt. Båda hundarna hade haft gott av hoppteknikövningar. Shejpa hade behövt slipa på kontaktfälten. Men när träningsplanen bara är snö och slask så blir det ingenting av med det. Det får gå som det går. Ikväll var det i alla fall träning i ridhuset och jag hade med Shejpa. Jag fick till kanonbra träning ihop med Karin och Marianne där vi körde hundarna i trettiosekunderspass. Det var perfekt för Shejpa som var totalt fokuserad och snabb under hela träningen. Jag borde aldrig köra pass som är längre än ett tävlingslopp i agility! Allt funkade jättebra, förrutom kontaktfälten på balansbommen. Jag vet inte vad som är fel riktigt, hon la in steg som inte har funnits där förrut och träffade konstigt. Det blev väl lite bättre, men jag känner mig inte alls trygg på dem inför tävlingen. Jag blir lite orolig att hon kanske har ont någonstans, men jag såg inga sådana tendenser någon annan stans och a-hindret såg bra ut. Kanske är det bara det att hon bara har tränat balansbom två gånger under en och en halv månad? Det är ju färskvara på sätt och vis, speciellt så här tidigt i karriären. Det konstiga var att hon missade de raka, snabba, men var bättre på de där hon var tvungen att tänka och svänga tight. Jag får bara hoppas att det går över tills på lördag. Gungbrädorna såg i alla fall jättefina ut, slalomen satt som den skulle, farten var topp och samarbetet kanonbra.

Shejping med Shejpa

Idag är det hittils bara Shejpa som har haft det roligt. Vi var på inomhusträning i ridhuset och tränade agility. Rätt bra attityd och bra fart, men jag lyckades inte hålla träningpassen korta nog. Nästa vecka får det bli en kombination och sedan paus direkt. Väl hemma satte jag valpen på dagis (skoj i hundgården ihop med Pax och Pi) och tränade tricks med Shejpa. Jag är verkligen dålig på att träna tricks med henne jämfört med hur mycket jag har gjort med de andra hundarna. Det är lite pinsamt och jag har bestämt mig för att det ska bli ändring på den saken! Idag filmade jag lite gamla tricks som vi plockade fram ur repertoaren. Handståendet har jag liksom inte gjort någonting med på jättelänge, eftersom jag inte tror att jag lärde in det så bra som jag hade kunnat göra. Men jag tror att jag ska försöka ta tag i det igen, det kan ju knappast bli sämre i alla fall.

Sedan tränade vi på et nytt trick, att lyfta en framtass och hålla den stilla. Filmade hela andra passet och la ut det (första passet gick mest ut på att få henne att förstå att det var tassen som skulle lyftas). Jag fokuserade på att få henne att hålla tassen uppe istället för att ta ner den direkt, och på att få höga lyft. Intressant träningspass, tycker jag. Jag borde naturligtvis ha brutit av med lek flera gånger under passet, det är alldeles för länge för att koncentrera sig på att lära nytt utan break. Här tycker jag i alla fall att det är tydligt hur lugna kriterier (håll tassen stilla) skapar lugn i hunden. Jag väljer nästan alltid passiva beteenden när jag tränar tricks med Shejpa, hon är galen nog som det är…

Artonde januari

Just när man började få hopp om att kunna träna en del utomhus, började det snöa. Det har kommit minst två decimeter och det snöar fortfarane. Vilken besvikelse! Vi hann i alla fall träna en del i helgen innan snön kom. Ingvil och Grethe var här och vi turades om att hjälpa varandra både igår och idag (fast idag fick vi bryta efter lunch för att gästerna skulle lyckas ta sig hem i snön).

Igår började jag med Pi. Hon är härlig att träna! Härligt fokus och attityd i fria följet trots att vi inte har tränat det på länge. Hennes uthållighet är det verkligen inget fel på. Läggande under gång var fint och en apportering fungerade bra. Sedan körde vi rutan, som är största problemmomentet i klass II. Hon är helt enkelt inte säker nog på uppgiften (speciellt inte när det var typ tre månader sedan vi gjorde det sist…) och började med att apportera en kon. Vi skulle behöva träna ofta och mycket och bygga lika mycket värde för rutan som hon har för buren eller för en apport.

Shejpa fick ett kort pass som gick kanonbra! Har oroat mig lite för hennes fart och motivation, men idag var den på topp! Vi tränade på 270-graderssvängar och piffade upp det med burlekar.

Squid fick påbörja lite sökträning, dels springa mellan två figuranter och leka med dem (på planen), dels hennes första vindövningar där hon fick springa fritt och få vittring av figurant under kamouflagenät. Det tyckte hon var kul och spännande. Hon kan absolut bli bättre på att leka med figuranterna, jag tror att mat hade fungerat bättre i dagsläget, men jag ser ingen poäng i att vänja henne vid det. Det ställer krav på att figuranterna verkligen kan leka, men jag tror också att det kommer bli helt annorlunda när hon blir äldre. Nu håller hon dessutom på att byta tänder, vilket gör leken lite sämre. Idag fick hon i princip samma övningar, bara lite svårare, och jag var jättenöjd med resultatet. På sista vindövningen sprang hon en liten omväg, upp på en hög med korrugerad plåt och gled ner på andra sidan. Kanske en önskan om att bli ruinsökhund? 😀

Jag hade dåligt samvete för Missy, som inte fick göra något kul igår (förrutom lite inomhusträning sent på kvällen), så jag tog med henne ut på joggingrunda i morse och sedan fick hon träna som första hund och fick ett ganska långt pass. Det mesta funkar bra, det är bara det att hon är lite för het för att jag ska känna mig riktigt glad. Och så är det en del detaljer vi måste fixa med… konskicken, placeringen i rutan, ett omtag på vittringspinnen, signalkontrollen i dumrutan, sättandena i fjärren… Jag ser fram emot kurs med Maria Hagström! Behöver absolut en hel del inspiration för att komma vidare, och det brukar jag få av Maria! Det ska också bli kul att få Maria att titta på Squid och få tips om hur vi ska gå vidare med lydnaden.

Nu har alla hundarna fått var sin fryst kalkonhals, så de är upptagna en stund och har det mysigt. Nej, vänta, Shejpa är naturligtvis klar med sin, hon hade nog slagit världsrekord om det fanns ett sådant.

Helgkurs i agilityhandling

Fira den norska nationaldagen hos oss i Son med att lära dig eller slipa på dina kunskaper inom Greg Derretts handlingssystem. Jag har satt upp en helgkurs i handling den 16-17 maj. Kursen är mestadels praktisk, men börjar med en genomgång av systemet. Hunden bör vara van vid hoppkombinationer, men behöver inte kunna kontaktfältshinder eller slalom. Vid behov delar vi upp kursen i grupper efter kunskapsnivå. Det går också bra att vara observatör på kursen.

Läs mer här

Film på Squid, 17 veckor

Här kommer en liten film på Squid, 17 veckor. De två första klippen är från Bergen igår. I det första ligger hon bara och slappnar av i sin bur medan kursdeltagarna leker med sina hundar. Så låg hon mest hela helgen. I det andra klippet var tanken att visa hennes hemskt söta reaktion på ”gå-å-hälsa”. Hon blir sååå glad när hon hör de orden. De sista klippen är från idag, lite olika tricks och så som vi har jobbat på den senaste veckan. Sitta vackert (eller i alla fall slänga upp tassarna i luften), gömma nosen i tassarna och krypa. Till slut är det lite signalkontroll på olika handsignaler. I handflattan ska man nostutta, på handryggen ska man frysa näsan och om handen är knuten till en näve är det puppy yoga som gäller.

Shapingkurs i Stockholm

Nu presenterar vi äntligen en shapingkurs i Stockholm för alla er som vill bli bättre på shaping! Shaping är en grundsten i vår träning, oavsett om vi tränar agility, lydnad, bruks eller bara vill lära in tricks för kroppskontroll och nöje. Vi är övertygade om att shaping är den snabbaste, mest effektiva och roligaste inlärningstekniken som finns. Med hjälp av shaping kan du lära din hund i princip vad som helst. Under kursen blir det mycket praktiskt arbete med egen hund och möjligheter att själv välja inriktning på shapingen. Den här kursen passar både dig som har höga tävlingsambitioner och för dig som bara vill utvecklas och ha kul ihop med din hund.
Deltagande hundar bör kunna ligga tysta i bur under kursen, eftersom vi är inomhus och kommer jobba i par. Burlekar är ett plus!

Fördelar med shaping:

  • Det är kul!
  • Hunden lär sig att hantera frustration och utebliven belöning
  • Tidig uthållighetsträning
  • Skapar stor kroppsmedvetenhet hos hunden
  • Lär hunden att själv ta ansvar för att tjäna belöningar
  • Du kan stärka hundens svaga sidor och påverka hundens aktivitetsnivå i träning
  • Nästan obegränsade möjligheter

Stockholm: 15-16 april Vi håller till i Djurgymnasiets inomhuslokal på på Trekantsv. 7 i Liljeholmen. Tid: 16-22 båda dagarna. Pris 2500 NOK

Anmäl dig här!

Berest 4-månadersvalp

Då var vi hemma igen efter två dagar med tränarutbildning i Bergen. Thomas har ju varit där sedan nyår, så jag och Squid tog flyget för att möta dem där. Det var första gången Squid flög i bur i bagagerummet och det var ju såklart lite nervöst. På flygplatsen var hon nog den snällaste hund jag någonsin haft med mig, gick fint bredvid bagagevagnen, låg ner när jag satt vid datorn och väntade (vi var där i väldigt god tid), lekte burlekar och tränade lite tricks. Precis innan jag skulle lämna henne la jag in två råa kalkonhalsar i buren, så när jag satte in henne i buren och gick tror jag inte ens att hon upptäckte att jag var borta. När vi hämtade henne på flygplatsen i Bergen såg hon helt lugn och glad ut. Härligt att resan gick bra! När det var dags att flyga hem bestämde jag mig för att låta Squid åka bil med Thomas hem, inte så mycket för hennes skull som för att det var väldigt skönt för mig att kunna gå direkt till gaten och slappna av.

Själva tränarutbildningen gick fint och temat var signalkontroll. Squid var med mest hela tiden, hon är duktig på att ligga och slappna av när vi har teorigenomgångar och på att ligga i sin bur med öppen dörr när andra tränar. I onsdags fyllde hon 4 månader! Jag är imponerad av hur enkel hon är att ha med för sin unga ålder. Jag har aldrig tidigare haft en så ung hund som klarar sig så bra under en hel kurshelg. Hon har fått träna och visa en del också, men mest bara varit med. Bo på hotell var också en ny upplevelse som hon klarade bra. När vi kom till rumet stod där en biabädd och två skålar. Squid tog biabädden medan Pax vräkte sig i sängen 🙂 Jag har filmat lite i Bergen och nu är kameran (med tillhörande husse och hundar) hemma i Son igen, så jag tänkte filma lite andra grejer och sedan lägga ut en liten film på sötnosen. Hoppas också på att kunna klippa ihop en liten film på Pax som gör söta tricks.

Mer om negativt straff

Sedan jag skrev det förra inlägget om negativt straff har det dykt upp en del andra tankar som jag tänkte sätta ord på när. Det finns en risk att det blir en del upprepningar också, men det får ni stå ut med.

Negativt straff eller extinktion?
Negativt straff innebär att vi tar bort någonting hunden vill ha, eller möjligheten att förtjäna den saken. Det kan både handla om fysiska ting (godbit, leksak, en kul person etc.) eller en aktivitet som hunden gärna vill utföra (jaga, valla, stirra på andra hundar). Extinktion kallar vi det när ett beteende som tidigare har blivit förstärkt, inte längre blir förstärkt. För att illustrera skillnaden kommer här två exempel:

Negativt straff: Hunden skäller och hoppar på föraren för att föraren har godbitar i fickan som hunden vill ha. Föraren går ut ur rummet en stund och lämnar hunden kvar.

Extinktion: Hunden skäller och hoppar på föraren för att föraren har godbitar i fickan som hunden vill ha. Föraren gör ingenting förrän hunden ger upp och lugnar ner sig.

I min träning väljer jag i princip alltid extinktion. Kanske inte för att det är snällare mot hunden (om man tycker att det är synd om hundar som blir frustrerade så kan de ju bli betydligt mer frustrerade av en extinktionsprocess än av en time-out), men för att det är effektivt och lägger mer ansvar på hunden. Extinktion fungerar jättebra, men det är inte synonymt med att ignorera felbeteenden. Det är nämnligen bara utsläckning om hunden faktiskt inte uppnår belöning. Om felbeteendet innebär att springa efter en katt, skälla på andra hundar som tränar etc., så fungerar det sällan att bara ignorera det, eftersom det varken är vår uppmärksamhet eller våra belöningar som förstärker beteendet.

Det finns två tillfällen då jag speciellt använder negativt straff:

När alternativet inte är extinktion, utan positiv förstärkning. Om jag ska sätter ner en matskål till min valp, och hon reser sig för att ta maten innan ”varsågod”, så finns inte alternativet extinktion. Om jag inte på något sätt tar bort möjligheten att få tag på maten (täcker över skålen eller lyfter upp den), så kommer beteendet att resa sig bli positivt förstärkt (hunden fick ju tag i maten!). Ett annat exempel är till exempel koppelgående. Jag har i alla fall inte lyckats med att bara ignorera att hunden drar i kopplet och belöna när hunden går bra. Jag vill någon gång komma över till att jag inte behöver använda så många godbitar på promenad, att möjligheten att få komma framåt blir belöningen. Det tycker i alla fall jag är svårt att lyckas med utan att faktiskt förhindra att hunden tar sig framåt om den drar i kopplet.

När den uteblivna belöningen inte kompenserar för att hunden faktiskt får fortsätta jobba: Jag har hundar som älskar att jobba. Speciellt Missy kan springa i rutan, eller över balansbommen, eller genom slalom, hur många gånger som helst utan att få belöning. Att springa är väldigt förstärkande. De uteblivna belöningarna väger ganska lätt, trots att jag försöker belöna så bra jag bara kan när det blir rätt. Ett annat exempel kan vara när hunden gör ett misstag i en längre sekvens av beteenden. Att jag inte belönar just det beteendet, väger ganska lätt, eftersom hunden är van vid en variabel förstrkningsskala och får jobba vidare med nästa beteende. Eller när man jobbar med signalkontroll och hunden bara gissar vilket beteende som hör till vilket ord, eftersom hunden får en ny chans på ett enkelt beteende direkt efter misstaget.

I de här fallen använder jag mig ibland av en time-out i form av en paus. Det kan handla om att jag ber hunden komma till mig och sitta en stund efter ett missat kontaktfält. Eller att jag säger ”oj, så tokigt det blev” och går tillbaka till starten och börjar om när det kommer ett fel i sekvensen av lydnadsmoment.  Eller att jag efter ett misstag i signalkontrollträningen blir passiv och väntar extra länge innan nästa chans till förstärkning kommer.

Att ”det ska kosta att göra fel” handlar inte om något slags hämndbehov eller att jag har svårt att lägga ifrån mig gammal traditionell träning. Det handlar för mig om att hunden faktiskt ska göra färre misstag, att jag inte råkar förstärka beteenden som jag inte vill ha. Jag har många exempel på hur ändringen i kostnaden för felbeteende har gjort enorm skillnad på hundens förståelse för ett beteende. Det är inte lätt att räkna ut hur signalkontroll fungerar om man bara kan chansa. Det är inte lätt att lära sig att gå fint i koppel om man kommer framåt när man drar. Att tänka igenom hur man använder extinktion och negativt straff och att tänka igenom vad det kostar för hunden att göra fel, kan göra att hunden får mycket fler förstärkningar för rätt beteende. Men. Ofta behöver man inte fundera över det. Ofta fungerar det jättebra att bara ignorera felen. Under shaping gör jag i princip alltid det. Jag använder utsläckning flitigt i många situationer och ofta låter jag hunden slarva lite för att sedan belöna. Jag är inte stenhård på att valpen aldrig får titta bort under fritt följ. Om hon tittar bort och sedan kommer tillbaka och går bra så belönar jag ofta det. Det är i utvärderingen av träningen som frågan om kostnaden för fel kommer upp. Om jag har en strategi och jag ser att den inte fungerar, så är det absolut en av sakerna jag tittar på och förändrar.

Det är aldrig hundens fel
Självklart är det aldrig hundens fel när den gör misstag i träningen. Eller om den beter sig som ett svin i vardagen. Hunden är hund och har inte bett om att komma till mig. Där är vi nog alla överens. Men trots att det inte är hundens fel att hon vill jaga rådjur, springa ut i vägen efter en sparv eller hoppa på främmande människor i skogen, så är det fortfarande beteenden som jag inte vill ha. Mina hundar kan inte få bestämma allt. Trots att de inte har bett att få komma till mig, så måste jag ta ansvar för att de får en uppfostran som gör att de kan leva ett så rikt liv som möjligt utan att störa andra människor eller djur. Jag måste ta ansvar för att flocken fungerar och vara en god representant för hundägare ute i samhället. Vi ska inte se på beteenden som bra eller dåliga, goda eller onda, bara önskade eller oönskade.

På något sätt måste man mäta effektivitet mot ”snällhet”. Som tur är tycker jag att klickerträningsmetoder är mer effektiva än metoder som baserar sig på positivt straff. Jag litar betydligt mer på en jakthund som har klickertränats att inte bry sig om får, än en hund som har fått en elchock för att låta bli att jaga dem. Men om jag var tvungen att ge upp negativt straff oc kontroll över huvud taget i uppfostran och vardagslydnad, så tror jag att effektiviteten hade blivit lidande. Inte för att negativt straff i sig är extremt bra, utan för att positiv förstärkning är så extremt effektiv. Utan kontroll och avbrytande av oönskade beteenden (stoppa fågelhunden med ett ”sitt” när den intresserar sig för fåren, ta tillbaka hunden som drar i kopplet för att den vill fram till en annan hund, lägg hunden ner om den börjar jaga vallningsobjekten, släpp inte valpen om du vet att den kommer sticka iväg utan att lyssna på inkallning etc.) hade de fått massor med belöningar för beteenden som är oönskade. Och de hade fått extremt bra förstärkare, förstärkare som jag förmodligen aldrig kan matcha med godbitar och bollar.

Jag kanske är en dålig tränare, för jag har svårt att se hur jag hade kunnat få hundar att lita på i alla situationer om det inte fanns ett visst mått av ”väljer du fel får det en konsekvens”. Usch, det låter enormt traditionellt och tråkigt och jag vill väldigt gärna gå kurs för den som bevisar motsatsen! Det är ju alltid roligare att belöna än att straffa. Våra fågelhundar vet att ”sitt” är viktigt. Inte bara för att de får bästa belöningarna när de sätter sig, utan också för att de har jobbat mycket med självkontroll, där negativt straff är en del av träningen. De lär sig att det inte handlar om fågeln eller godiset, utan om fågeln och godiset eller ingenting. Bra saker försvinner om man inte lyssnar på sitt. Stoppkommandot är så viktigt att vi alltid driver igenom det. Inte med våld eller hot, men med lugn och envishet. Det är också så viktigt att vi alltid belönar det bra, att vi tränar det mycket i enkla situationer där hunden verkligen lär sig att älska kommandot och beteendet. För det är alltid, alltid, alltid viktigare att först ställa sig frågan ”vad tjänar hunden på att göra rätt”, innan man börjar fundera på vad det kostar att göra fel.

Doggie-zen, premacks princip, självkontroll… viktiga och centrala begrepp i vår träning av vardagslydnad och lydnad för jakt och vallning. Utan kontroll och negativt straff har jag svårt att se dem fungera. Jag är inte beredd att ge upp dem och jag tycker inte att det är oschyst mot hunden att lära den att man bara får vissa saker om man samarbetar med mig. Hmm… nu blir det här ostrukturerat, men jag måste bara kommentera en sak. Jag läste någonstans att någon tyckte att det var på gränsen till djurplågeri om man låter hunden jobba för all sin mat. Jag har sex hundar här hemma som protesterar vilt. De tycker nämnligen inte att träning är jobbigt eller tråkigt, någonting man bara måste göra för att få mat. De tycker faktiskt att det är mycket, mycket roligare att jobba för maten än att få den i skål. Nu är det sällan de jobbar för all mat under en dag, jag tränar så pass mycket med lek och så är jag väl lite lat. Men jag vet vad hundarna hade valt om de fick välja!