Författararkiv: Fanny

Ny agilityhandlingskurs i Sörmland

Publicerat av
1

I slutet av april kör vi en repris på handlingskursen jag hade i Hölö i förra veckan. Det var en väldigt lyckad kurs och vi gör om den (fast i Stallarholmen den här gången). Den passar både för dig som är nybörjare (men har sett film av Greg Derrett eller gått kurs för en instruktör som följer hans system) och för dig som har kommit lite längre. Speciellt vill jag uppmana de som gick kursen nu i mars att komma tillbaka och få uppföljning på de vi försökte förbättra sist.

Mer info och anmälan här

Bra träning igår!

Publicerat av
Svara

Igår var jag riktigt nöjd med träningen! Först körde vi ett litet ”sök”-pass med Squid där Carro och Ingerid var figuranter. Målsättningen var bara att få henne att starta frivilligt ut till figurant och engagera sig i lek där. Leken fungerade jättebra, engagemangen i skicken kan bli mycket bättre, men vi är på god väg. Hon tyckte att bruksträning borde vara nosarbete och testade både att spåra i gamla fotspår i snön och att sticka iväg med hög näsa i något som närmast liknade ett settersök (vi var ute på åkern, med helt synliga figuranter). Det är positivt att hon verkar gilla att använda näsan i alla fall. Jag jämför ju gärna henne med Missy och Missy är ju en raket ut till figuranter, men har svårare för att verkligen jobba med näsan. Squid blir kanske lite långsammare, men det gör ju faktiskt ingenting, nosarbetet är ju viktigare än spring i benen!


Squid och Ingerid

På eftermiddagen åkte vi till Moss och tränade lydnad på ny plats. Missy fick köra en del tävlingsmässigt. Först en kedja med fritt följ, dumruta och inkallning (fram till stå, då jag skickade henne till en utlagd belöning som hon inte visste om). Sedan en kortare kedja med bara inmarsch och lite fritt följ. Till slut en inmarsch och en ruta. Rutan var lite svår och vägen dit blev krokig, men hon hittade in och stannade perfekt i mitten, utan att jag behövde ge några extra kommandon. Jag var nöjd med det mesta, men Missy kändes lite ofokuserad inne på planen. Efter tips från Thomas började jag jobba mer med att dra upp leksaken och leka med den på egen hand när hon tappade fokus under uppvärmningen. Det hade faktiskt jättefin effekt och när vi körde lite nya kedjor efter en paus hade jag ett helt annat fokus i transporterna! Hoppas att det inte bara är en tillfällig effekt. Jag måste tänka på att belöna mycket transporter och fotgående när vi kör kedjor.

Efter pausen körde vi igenom de tre apporteringarna. Dirigeringsapporten la vi medvetet väldigt svårt i en övergång mellan gräs och grus. Vi fick Missy att misslyckas för första gången på länge! Hon gick för mittenapporten när hon inte såg den till höger och jag fick kallat in henne och gjort om. I nästa försök slog hon till höger i en perfekt vinkel, men upptäckte faktiskt inte apporten förrän hon hade sprungit över den och fick vittring på den. Så det var uppenbarligen väldigt svårt för henne att se den. Sedan gick vi direkt till hopp-apporten, som var väldigt bra, förrutom ett lätt islag i (det höga) hoppet på väg tillbaka. Avslutade med en vittringsapportering som kändes väldigt säker och bra. Ett omtag på väg in, där hon liksom rättade till apporten så att den hamnade rätt i munnen. Trodde att vi hade blivit av med dem, men de kan tydligen fortfarande komma. Det står ju i reglerna att ett omtag är okej på vittringsapporterna, men jag tolkar det nog som att det ska ske direkt vid upptaget i så fall. Sedan avslutade vi med en rak inkallning och en ny, svår ruta. Första gången på inkallningen stannade hon utan kommando, men när jag felade henne och gick bortåt, retandes med leksaken, så fick jag väldigt fint tempo nästa gång. Rutan blev återigen lite snurrig, hon sprang lite fel och såg inte rutan direkt, men hittade in i rutan och ställde sig helt frivilligt. Jag la henne ner och belönade flera gånger för stadga i ligg, innan jag körde en inkallning från rutan. Jag var väldigt nöjd med träningen igår!

Squid fick jobba med engagemang och ansvar. Jag använde bara lek och ville att hon själv skulle komma in och gå fot för att få igång leken igen. Hon är ganska vimsig just nu och det var helt rätt övning för henne på det här stadiet. Vid 4 månader hade hon superfokus och vi kunde jobba med tävlingsträning, så här vid 6 månader får man ofta gå tillbaka och jobba med fokus och engagemang. Det är något vi ska fortsätta med på nya platser, tills det sitter utan att hon snurrar iväg.

 


Squid försöker bli kompis med Missy

Löptikar

Publicerat av
3

Pi började löpa för en vecka sedan och nu har hon dragit igång Shejpa (4 månader sedan sist, igen…) och Missy (13,5 månader sedan sist, duktig hund!). Det innebär att det inte blir någon lydnadstävling för Missy på långfredagen. Jag har planerat in en tävling i Kungälv i maj istället. Lite tråkigt att få ändra planer, men samtidigt skönt att få ännu mer tid på sig 🙂

Det blir en jobbig tid för stackars Pax, jag önskar att vi hade någonstans att lämna bort honom när hela gänget löper.

Tillbaka till vardagen

Publicerat av
3

När jag kom hem från Sverigeresan kände jag mig rätt uppgiven över träningen med både Missy och Squid. Det blev inte så mycket träning för någon av dem under veckan och det jag gjorde kändes inte jättebra. Missy ska tävla om drygt 2 veckor och det känns som att vi har massor att ta tag i, speciellt när det gäller attityden. Det är jättesvårt att kombinera attitydträning med tävlingsmässiga kedjor. Att hitta balansen där är verkligen vårt största utmaning. Med Squid är det dels fokus och energi som har kännts lite dåligt, samt hennes halter och utgångsställningar som inte har blivit bra alls.

Sedan vi kom hem har vi kommit igång lite med träning igen och det känns faktiskt rätt bra igen. Squids halter börjar se mycket bättre ut och jag försöker vara noga med att träna väldigt korta och intensiva pass med henne. Idag i ridhuset körde vi bara på lek och sändande till target, samt lite jaktinkallningar. Jag har på väldigt kort tid fått mycket bättre engagemang i leken, men den riktiga farten till target/bur och liknande saknas fortfarande för det mesta.

Shejpa var hos Laxmi igen igår och hon är fortfarande inte helt bra i ryggen. Mer värme på ryggen och vila för henne. Det passar egentligen väldigt bra att ta en paus med henne nu. Jag behöver fokusera på Missy och vi har inga agilitytävlingar förrän i slutet på april. Som tröst åkte Thomas med henne och Pogue till en djuraffär och köpte nya, snygga koppel och halsband 🙂 Han skämmer bort sina cockrar. Jag hoppas att Thomas vill blogga lite om härliga Pogue snart, men jag kan avslöja att han är en väldigt trevlig och trygg kille som lär sig nya saker snabbt. De andra hundarna verkar också gilla hans milda men småbusiga väsen.

Igår kom Carro och hunden Ebba hit för praktik i några veckor, det ska bli kul med lite hjälp och sällskap här hemma. Det är en ganska lugn period på kursfronten, men vi ska ha tränarutbildningar under två helger och så ska det bli mycket lydnadsträning!

Gå Amokk!

Publicerat av
Svara

Duktiga Siv och Elin (tidigare Canis-instruktörer) har startat eget! Bor du på Sørlandet kan vi varmt rekommendera en kurs hos dem! Siv gick vår tränarutbildning (steg 2) förra året och går i år agilitytränarutbildning. Elin börjar på tränarutbildning steg 2 hos oss till helgen. Dessutom är de båda duktiga på TAG-teach (klickerträning för människor), har en härlig humor, erfarenhet av olika typer av hundar och ett stort engagemang för sina kursdeltagare.

Till Siv och Elin önskar vi lycka till och till er andra rekommenderar vi att ni tar en sväng inom deras hemsida:

Uppdatering

Publicerat av
18

Det har inte blivit så mycket bloggat under den senaste veckan. Vi åkte till Sverige i fredags och redan på kvällen kände jag att jag hade svårt att prata och att halsen gjorde ont. Det kändes lite bättre när vi var på kurs hos Maria Hagström på lördagen, men jag kände mig inte direkt frisk. En ledig dag på söndagen att ta det lugnt på var skönt. På måndag och tisdag höll jag en handlingskurs för ett trevligt gäng i Hölö. Det blev en jättetrevlig kurs, men jag fick verkligen anstränga mig för att rösten skulle hålla. Direkt efter kursen på tisdagen åkte jag till Köping för att hålla föredrag om shaping och tricks. Det var en massa folk där och jag hade nästan ingen röst kvar. Som tur var fanns det i alla fall mikrofon och med en närmast övermänsklig kraftansträngning lyckades jag få ut de flesta orden. Sedan var det helslut med rösten och jag fick knappt ur mig ett ljud. Åkte till Maria för att sova och sedan skulle jag upp och hålla kurs klockan 9 på morgonen. Tungt! Till slut fick jag nog och ringde Thomas som fick avsluta sin träning i fjället för att komma tillbaka och hjälpa mig. Snällaste Thomas! Igår höll vi kurs ihop och det gick mycket bättre. Idag är vi lediga och har fått mat och husrum hos snälla Linda (som också råkat ut för samma jobbiga förkylning). Ikväll åker vi tillbaka till Köping och håller två dagars grundkurs för Köpings HU. En intensiv vecka blir det och inte helt optimalt när man åker på världens förkylning.

Jag har inte orkat med så mycket träning med hundarna. Kursen för Maria i lördags var bra, men jag var inte helt nöjd med min egen insats, kanske för att jag var sjuk. Missy fick köra igenom hela elitprogrammet. Hon la sig precis när jag gick ifrån på sitt i grupp (men satt sedan fint i 2 min), reste sig i rutan när jag gick mot henne och gjorde en dålig fjärrdirigering. Så vi har en del av jobba på. Framför allt ska vi köra lite kortare kedjor under tiden fram till tävlingen (om tre veckor). Glädjande var i alla fall att hon gjorde en okej dumruta, en kanonbra vittringsapportering (och dirigeringsapportering), att hon hittade rutan direkt och hade bra konskick. Med Squid fick jag lite tips på hur jag kan jobba med hennes halter och det ser jag fram emot att göra när jag får tid. Squid var också och vallade i måndags, uppfödar-Mickis fick köra henne och det såg riktigt fint ut! Hon har verkligen tänt 😉 Ser fram emot att få hem egna får längre fram i vår.

Största nyheten den här veckan är att Thomas har skaffat sig en till hund. Han heter Pogue, är en jaktcocker på 5 månader och resten får nog Thomas berätta själv när han får tillfälle. En riktigt trevlig lite kille är det i alla fall!

Nya resor

Publicerat av
1

Imorgon reser vi till Sverige igen och jag blir borta i över en vecka. Thomas åker till Norge igen på söndag och ska träna/gå på jaktprov/åka släde i fjällen under nästa vecka. Mitt schema är fullspäckat med 6,5 dagar med kurs under nästa vecka och andra samlingen på Maria Hagströms elitsatsning på lördag. På måndag och tisdag blir det handlingskurs i Hölö (det finns fortfarande platser kvar), tisdag kväll håller jag föredrag om shaping och tricks hos Maria Hagström, onsdag och torsdag ska jag hålla kurs hos Maria H, fredag är ledig och lördag-söndag håller jag kurs för Köpings HU. Fullt upp, men det ska bli kul!

Shejpa har bara fått vila i veckan, gå koppelpromenader, få värme på ryggen och göra lite gymnastik på Laxmis inrådan. Förhoppningsvis är hon bättre nu, men hon får ändå ta det relativt lugnt under veckan som kommer, så får Laxmi titta på henne när vi är hemma igen. Med Missy har det blivit lite lydnadsträning. Hon är ett skenande ånglok, det är svårt att få ihop lugn attityd med att träna på fartfyllda moment (för de flesta momenten i elitklass går ju faktiskt i högt tempo). Igår körde vi igenom hela elitprogrammet (förrutom hoppapport, för vi hade inget hinder, men det är ju det enklaste momentet) tävlingsmässigt i ridhuset för att utvärdera var vi står. Jag hade inte speciellt lång tid på mig att värma upp och hon var het, men jag tycker att hon har blivit bättre på att hålla fokus på mig istället för att stirra efter koner och liknande, trots att hon är het. Mycket gick väldigt bra. Fria följet var helt okej, dumrutan likaså (hon börjar faktiskt bli säker på ställningarna nu, det blir väldigt sällan fel!). Inkallningen gick dåligt, hon stannade själv innan kommando flera gånger på rad. Det har jag inte haft problem med förrut, men jag har nog kört momentet väldigt mycket tävlingsmässigt och när det kom tävlingsledare in i bilden så visste hon precis vad som skulle hända… Det ska nog vara lätt att fixa. Rutan var jättefin, apportering med dirigering också. Vittringsapporten var helt okej, men hon var lite okoncentrerad på väg ut till pinnarna. Fjärrdirigeringen var dagens andra fiasko. Jag hade en väldigt säker fjärr, som vi oftast har fått 10:r på, men med en liten förflyttning framåt i stå-sitt. Det har vi jobbat med och just det börjar komma sig. Resten av fjärren har tyvärr fallit ihop totalt. Hon blandar ihop kommandon och gör ibland helt fel. Tänker väldigt mycket sitt (vilket inte är så konstigt, med tanke på vad vi har tränat på) och igår, när hon var het efter ett helt program utan belöning, hade hon minst en meters bakåtförflyttning i momentet. Dessutom kunde hon inte ligga kvar när jag gick tillbaka och gick intill… En bra fjärr var ju en av målsättningarna inför lördag, men där är vi alltså inte… Kanske går det bättre på lördag om jag kan värma upp henne bättre? Trots att vi missade två moment så känns det rätt bra. Många moment börjar bli väldigt säkra. Inkallning var bara olycksfall i arbetet, det fixar vi lätt. Och fjärrdirigeringen är helt enkelt inte färdig än, efter omträningen. Att dumrutan, rutan, apporteringsdirigering och vittring känns så säkra är väldigt skönt! Idag var egentligen planen att jag skulle fixa på både inkallning och fjärr, men det har inte hänt. Får kanske bli ett litet fjärrdirigeringspass inomhus innan jag går och lägger mig…

Det märks att Squid börjar närma sig 6 månader (på lördag blir hon det). Hon reagerar starkare på saker som hon tidigare inte brytt sig om speciellt mycket (andra hundar som springer, lukter i marken, klippa klorna, vara ensam etc.). Alla mina hundar har varit lite knäppa vid 6 månader så det oroar mig inte speciellt, men naturligtvis får man lägga in extra resurser för att jobba med det vardagliga. Jag försöker tänka på att belöna mer för bra saker, med bättre belöningar än tidigare, istället för att tänka på vad hon borde kunna och vad hon har gjort förrut. Det är tur att hon faktiskt är snäll och gullig för det mesta, det är liksom ingenting i jämförelse med hur Missy var i den åldern… Träningsmässigt har vi jobbat en del med fria följet, vi har kanske inte kommit riktigt så långt med uthålligheten som jag hade hoppats. Stå under marsch fungerar bra för det mesta, jag får inte alltid ett hopp, men alltid ett bra stopp med hyfsad stadga. Inomhus har vi jobbat med tricks, signalkontroll och nosduttar. Tricken har mest varit uppfräschning av sådant hon kan sedan tidigare – stå med fyra tassar i skål, backa, puppy yoga, gå med baktassarna på mina fötter, korsa framben, lägga tassen över nosen etc. Nosduttar på plexiglastarget älskar hon och hon gör det med stor entusiasm. Det enda problemet är att hon gärna puttar runt på targeten istället för att verkligen trycka ner nosen på den, så jag får lägga mycket energi på själva tekniken. Det går framåt.

Det ska bli spännande att se vad tjejerna kan göra på kurs på lördag. Det ska också bli spännande att hålla kurs i nästa vecka och få träffa många nya människor. Shejpa och Squid får hjälpa till på kurs, medan Missy åker med husse till fjällen där hon har en fast plats i hans fyrspann.

Om någon behöver nå mig i veckan så har jag ett svenskt telefonnummer: 0704-163608

Kvantitet ger kvalitet

Publicerat av
8

Hittade en intressant artikel via Lenes blog. Rubriken är Quantity Equals Quality if You Fail a Lot. Så här står det i den:

The ceramics teacher announced on opening day that he was dividing the class into two groups. All those on the left side of the studio, he said, would be graded solely on the quantity of work they produced, all those on the right solely on its quality.

His procedure was simple: on the final day of class he would bring in his bathroom scales and weigh the work of the “quantity” group: fifty pound of pots rated an “A”, forty pounds a “B”, and so on. Those being graded on “quality”, however, needed to produce only one pot—albeit a perfect one—to get an “A”.

Well, came grading time and a curious fact emerged: the works of highest quality were all produced by the group being graded for quantity. It seems that while the “quantity” group was busily churning out piles of work—and learning from their mistakes—the “quality” group had sat theorizing about perfection, and in the end had little more to show for their efforts than grandiose theories and a pile of dead clay.

Jag tror säkert att det här är överförbart på hundträning. Ibland är folk så rädda för att göra fel, att de aldrig kommer igång. Det bästa sättet att bli en bättre tränare är inte alltid att läsa mer eller fundera mer. Ibland måste man bara göra och lära sig av sina misstag. Jag har lärt mig massor genom att gå kurs, läsa böcker, hålla kurser och reflektera över träning. Men ingenting lär mig så mycket som att träna mina egna hundar. Absolut ingenting ger så mycket kunskap som att faktiskt göra det själv. Därför kan jag inte låta bli att bli lite skeptisk till instruktörer som hävdar att de inte hinner träna sin egna hund eftersom de håller så mycket kurser. För min egen del hade det direkt gått ut över min utvecklingstakt och min kunskap. Kanske är det också därför det blir beroendeframkallande att skaffa nya hundar. Alla hundar ger så mycket ny kunskap (förutsatt att man då faktiskt tränar dem också, att samla på hundar för sakens skull är definitivt inte min grej och alla hundar här i huset som är över 1 år gamla har också tagit pris på prov eller tävlingar och har en lysande framtid framför sig).

När jag läste om det här försöket, kom jag också att tänka på ett försök som Susan Garrett gjorde på ett läger hon höll. Det är liknande, men samtidigt på ett helt annat tema. Hon delade upp deltagarna i två grupper. En grupp skulle lära hundarna att springa till en pausbox och lägga sig från så långt avstånd som möjligt. Den andra gruppen skulle lära hundarna att springa till en pausbox och lägga sig med föraren i så många olika positioner som möjligt. När det var dags för examen visade det sig att hundarna som bara hade tränats nära, med föraren i många olika positioner, kunde springa till boxen från dubbelt så långt avstånd som hundarna som faktiskt tränat på avstånd. De hade också betydligt bättre tempo och engagemang. Det visar framför allt på vikten av värdebyggande. Förarna som inte fokuserade på avstånd fick till många fler repetitioner och därmed många fler belöningar. Om en hund finner värde i någonting är knappast avståndet ett problem. Är det någon som har problem med att få hunden att springa efter en hare bara för att den är långt borta?

Till slut, ett härligt citat jag hittade i Susans blog:

”Difficult tasks can be made easy by the rehearsal of the simple ones”

(Dela upp din träning i små, enkla beståndsdelar som senare kan sättas ihop till svåra uppgifter utan problem. Grundträning är det viktigaste du gör!)

Solen skiner och jag ska pallra mig ut och träna mina fantastiska läromästare. Imorgon ska det komma mer snö, så man får utnyttja solen och värmen när den är här.

Uppdatering

Publicerat av
2

Det har inte blivit så mycket bloggat här under den senaste veckan. Jag har haft full upp och har varit väldigt trött. Jag och Shejpa flög till Bergen i tisdags för att gå kurs för Silvia Trkman under tre dagar. Shejpa är verkligen underbar att resa med. Hon verkade jätteglad när vi kom till flygplatsen och hon förstod att vi skulle ut och flyga. Hela resan och kursen var väldigt behaglig med henne. Hon är mysig och social med folk, trevlig med, men inte speciellt intresserad av andra hundar, går snällt i koppel och ligger tyst oavsett om det är på ett eget rum i ett främmande hus eller i bur på kurs när andra kör agility. Hon är helt enkelt en toppenhund och jag är så glad att jag har henne!

Jag hade väl inga jättehöga förväntningar, men är alldeles för nyfiken av mig för att missa en sådan kurs. Framför allt hoppades jag att kunna snappa upp lite nya idéer om running contacts. Silvia gjorde dock klart redan från början att hundträning, det skulle vi inte syssla med under kursen, bara springa banor och kombinationer. Silvia sa också att vi fick köra banorna som vi ville och att hon inte la sig i handlingen så länge det gick snabbt och hundarna inte hade några frågetecken. Alltså körde jag (naturligtvis) precis samma system som jag alltid gör, men jag tog glatt åt mig tips om förbättringar i små detaljer. Fick en del bra tips på hur jag kan få Shejpa att springa ännu snabbare (typ, springa mer själv, inte gå ut så långt i starten och snabbare threadlar), men samtidigt känner jag att jag hellre tränar henne att springa snabbt trots att jag är stillastående (någonting som jag verkligen tyvärr har prioriterat ner i träningen).

Kursen var i alla fall kanonbra för oss när det gäller att få rutin på bra uppvärmningsrutiner inför lopp. Shejpa hade bara ett pass (av 9) där jag kände att hon inte riktigt var på topp. Det var härligt att känna att jag kunde plocka upp henne inför nästa pass och få en racerhund igen. Shejpa kändes generellt väldigt bra, men det är tydligt att vår stora brist är slalom… Det var en trevlig kurs och jag tackar arrangörerna för ett bra jobb! Dessutom måste jag passa på att tacka Bodil som ställde upp och hjälpte oss med resor till och från flygplats och kurs, en säng att sova i, god mat och trevligt sällskap. Ett extra plus var definitivt vädret i Bergen, där kände man verkligen våren i luften! Här hemma kom det å andra sidan mer snö nu i helgen (precis när Thomas hade sandat hela planen inför helgens kurs). Sedan blev det plusgrader och nu lever vi i någon slags snösörja. Jag har sällan längtat så mycket efter sommaren som jag gör just nu.

När vi kom hem i fredags var det bara att börja förbereda inför första samlingen på vår agilitytränarutbildning i helgen. Anna och Linda med hundar bodde hos oss och dök upp på fredagskvällen. Kursen blev väldigt lyckad, trots det hemska vädret, och vi är väldigt nöjda med gänget som ska bli duktiga agilitytränare under året. När jag kom hem i fredags kändes det som att jag hade varit borta från Squid i en evighet. Vi satte igång med lite tricksträning och jag har försöker peppa mig själv att sätta kommando på fler tricks. Har börjat sätta kommando på ett trick som jag kallar ”korsa” och som ser ut så här:

Annars har det inte blivit så mycket träning med hundarna i helgen eftersom man var helt utpumpad när efter kursen på kvällarna. Squid och Shejpa har fått vara med som demohundar och var duktiga på att ligga i öppna burar ute på planen medan de andra hundarna lekte och körde jaktinkallningar. Shejpa var i riktig toppform och kampade och jobbade som om hon aldrig hade gjort annat. Missy däremot, har haft en väldigt tråkig vecka. Hon var iofs med Thomas i fjällen i veckan och var med i hans fyrspann som drog släde många mil i snön, men någon träning har hon inte fått på nästan en vecka. När jag tog ut henne för ett lydnadspass igår kväll var hon helt överladdad (och jag var dödstrött). Det är så frustrerande! Fartmomenten var visserligen kanonbra. Snyggaste rutan, fina dirigeringsapporteringar (i blötsnö i halvmörker, apporterna syntes inte alls, men Missy satte på näsan och jobbade sig ut, samtidigt som jag såg att hon noterade mittenapporten), bra inkallning etc.

Idag var Missy i bättre modus och vi fick tränat lite mer seriöst. De flesta moment känns hyfsade nu som helhet, men det är detaljer som måste bli bättre. Det ska bli spännande att testa programmet hos Maria på lördag. Squid fick också ett lydnadspass i snöslasket som gick rätt bra. Vi fokuserar på fritt följ och ställande under gång. Har en del kvar att göra…

Missy och jag på kurs hos Maria H i februari
Laxmi var här igår och föreläste om hur man tar hand om sin agilityhunds kropp på bästa sätt. Efteråt bad jag henne att kolla Shejpa för att se att hon var okej efter så mycket agilityträning som det blev i veckan. Det var hon inte. Ont i ryggen igen 🙁 Det blir vila, värme och Rimadyl ett tag, så träffar vi Laxmi senare i veckan och hoppas att hon är bättre. Det är läskigt det där, att hon kan springa så bra på agilitybanan och vara så pigg och fräsch, samtidigt som hon har ont i ryggen. Tänk om jag inte hade kollat upp henne ”bara för att”, då hade jag inte vetat om det och det hade kanske blivit till en mycket värre skada.


Thomas och Pavlov på kurs hos Maria H i februari


Antastad cocker (inte konstigt att hon blir glad när vi ska flyga iväg någonstans)