Hemma igen :)

Det har varit lite tyst här i bloggen en stund. Anledningen är att jag har varit en dryg vecka i Sverige för att hålla kurs. Vi började dock veckan med att gå kurs själva, tredje samlingen med Maria Hagströms elitsatsning. Den här gången var jag riktigt nöjd med både Missy och Squid. Missy hade fin attityd och fint fokus. Jag har infört nolltolerans på att titta bort under fria följet och det har verkligen haft effekt! Om hon tappar fokus bryter jag direkt och leker med leksaken på egen hand. Missy gjorde också tre snygga apporteringar (jag bad Maria göra en så svår dirigeringsapport som möjligt, och det fixade Missy lätt, sedan en ganska svår hoppapport och till slut en bra vittring!). Squid är lite okoncentrerad just nu, men fick beröm för sin fina position i fria följet. Andra passet körde vi fart till target och äntligen fick jag engagemang! Det har hållt i sig sedan dess och jag har fått gallopp både till target och till buren 🙂

Efter kursen tog Thomas med sig sina hundar + Missy och åkte till fjällen. Själv åkte jag till Stockholmsområdet och höll kurs i en vecka. Det har varit lite olika kurser: shapingkurs, running contacts, föredrag och kurs om klickerträning. Det har varit jättekul att träffa så många nya hundar och människor och vädret har ju varit underbart. Det har tyvärr inte blivit så mycket träning för mina hundar, men lite blir det ju alltid när de är med och håller kurs. På shapingkursen fick Squidträna på att vara tyst när andra leker utanför hennes bur (något som funkade jättebra när hon var yngre, men just nu testar hon det mesta av dåliga vanor), på running contacts-kurserna har Shejpa fått visa lite och träna inför tävlingen i helgen och på klickerkursen för Östra Svealands Hundungdom i helgen lärde sig Squid att apportera sin svans på en lunchrast. Dessutom har det ju blivit en massa miljöträning för den lilla. Stadsmiljö, kursmiljö, lantliv, massa hundar etc.

Ett stort tack till alla fantastiska människor som har hjälpt mig i veckan. Utan er hade det aldrig funkat! Linda som ställde upp med boende i Eskilstuna (och fixar grym frukost), Johanna och David som stod ut med att jag och hundarna invaderade deras hem i en vecka och Carro som ställde upp som assistent och hjälpinstruktör på shapingkursen. Tusen kramar till er alla!

Det är skönt att vara hemma igen. Missy ska tävla lydnad om tre veckor och Shejpa ska köra sex agilitylopp i helgen, så det är bara att sätta igång med träning. Idag var vi och tränade ihop med Stine och Mikkel i Moss. Började med sitt i grupp. Först 30 sekunder, gick bra. Sedan 1 minut. Då la hon sig precis när jag skulle gå tillbaka och belöna. Efter det la hon sig ner snabbt så fort jag gick ifrån. Jag avskyr när det blir mer fel när det först blir fel, jag vill att hunden ska ändra sig (helst till det bättre :D) när belöningen uteblir. Att det inte blir så här beror säkert på att det finns osäkerhet med i bilden, men det är ändå irriterande. Måste träna massor på det här momentet, men osäkerheten verkar mest knuten till andra hundar, så det komplicerar träningen eftersom man ofta tränar själv.

Resten var jag kanonnöjd med! Vi började med att köra inmarsch, tävlingsmässigt fritt följ och dumruta. I dumrutan belönade jag fotgåendet efter sittandet. Allt kändes väldigt bra, förrutom att jag kunde ha tagit det lugnare och varit mer noga i halter och vändningar i fria följet. Missy var jättefin! Nästa pass fick hon köra inkallning, ruta, dirigeringsapport, hoppapport och vittring tävlingsmässigt. Inkallningen var helt okej, men hon har tjuvstartstendenser som jag verkligen måste ta tag i! I rutan fick jag dirigera om henne, belönade kvarliggandet i rutan. Apportering med dirigering blev lite knäppt eftersom det stod en kinahatt bara någon meter ifrån konen. Missy ställde sig vid den och jag kunde inte dirigera om henne. Lite extrem störning. När vi tog bort kinahatten och gjorde om hade hon fortfarande svårt att se konen. Fick dit henne och apporteringen var fin i alla fall. Hoppapporten, med norsk metallapport (första gången på länge) och ett väldigt smalt hinder, gick bra. Vittringen var säker och fin, men hon tappade den i ingången. Tror att det var ren otur. Jag är väldigt nöjd med henne!

Squid fick köra lite fritt följ, sitt/ligg kvar och tricks. Lite svårt med koncentrationen ibland (det var mycket störningar – fåglar, hundar, människor, cyklar, bilar), men väldigt fint fotgående och bra engagemang. Hemma har Shejpa fått ett pass med slalom. Det blir bättre och bättre 🙂

Lite bilder på den lilla orangea:


”Korsa”


”Tre”


Försöker hämta svansen

Och lillebror Pogue:

Skydda hunden mot solen!

Nu är våren verkligen här, inte en snöfläck kvar på planen (jag som trodde att snövallarna skulle vara kvar till juli…). I fredags undervisade jag i t-shirt och Thomas har lyckats bränna ansiktet i solen. Det innebär också att det börjar bli varmt för hundarna om man lämnar dem i bur eller bil. Jag vill tipsa om Silver Shade Mesh, som vi använder för att hålla våra hundar svala om de sitter i bilen eller väntar på sin tur på träning eller tävling. Materialet reflekterar solens strålar, samtidigt som det släpper igenom vinden. Resultatet blir svalare än i skuggan. I bilen blir det svalt och skönt om man öppnar sidodörrarna och bakluckan och täcker över med dukarna. Dessutom räddar dukarna oss under sommaren, då vårt sovrum har fönster mot öster och blir kokhett när man vaknar på morgonen. Öppna fönster och dukar på utsidan gör att vi inte blir kokta. Dukarna är ca. 1,8 x 2,1 meter och täcker det mesta.

Vi har också täcken i samma material som gör att hundarna blir lite svalare under uppvärmning inför träning och tävling, eller om de måste vistas i solen när det är varmt. Om man doppar täcket i vatten blir det ännu svalare.

Vill du köpa dukar eller täcken inför sommarsäsongen kan du titta in här

Våren är på väg

Nu är den mesta snön faktiskt borta och gräset börjar titta fram. På planen dyker det upp saker som har varit försvunna i flera månader. På promenad idag fick vi riktig vårkänsla, här kommer några bilder:


På vissa ställen ligger fortfarande snö – till Pogues stora förtjusning


Och på vissa ställen har snön försvunnit helt…


En racercocker till (fast han springer nog inte ifrån Shejpa…)!


Två svartprickiga hundar


Blir mest bilder på lillkillen 🙂

Idag har jag gett mig på EFIT igen, nu i en egen blogg

 

Uppdateringar i webshoppen

Igår kom ett paket från Kanada, fullt med roliga leksaker som vi har haft slut på ett tag. Speciellt är det leksakerna i fårskinn och de små kampleksakerna med äkta päls eller fuskpäls som säljer bra. Vi bestämde oss för att kombinera succéerna och har tagit in 10 stycken små kampleksaker med fårskinn. Skynda dig att beställa om du vill ha en av dem (våra tränarelever som kommer i helgen är säkert sugna annars…). Alla leksaker i shoppen har också fått bilder, så om du är nyfiken kan du gå in och titta på dem här.


Nya leksaker till shoppen 🙂

 


Fårskinnsleksaker med boll åter i lager


Små fårskinnsleksaker i begränsad upplaga

 

 
Elastiska handtag i två tjocklekar att sätta på hundens favoritleksak

 

Förkunskaper för apportering

Innan jag presenterar en apportbock för min hund, är det några förkunskaper jag vill att hon ska ha. Att shejpa apportering kan vara svårt för nybörjare och ibland får vi elever som faktiskt har lyckats få sin hund att tycka att apportbocken är äcklig och obehaglig – genom shaping! Genom att ge hunden goda förkunskaper innan apportbocken kommer in i bilden, kan man vara ganska säker på att man får precis det beteende man vill ha när tiden väl är inne för att träna med trä- eller metallapport. I min apporteringsartikel (ligger på hemsidan under ”artiklar”) nämner jag inte förkunskaperna direkt, vilket är en miss. Den ska uppdateras så fort jag får tid.

Kamplek
Sorry, men jag kommer tillbaka till det igen. Jag lägger hellre tid på lekutveckling än på apporteringsträning med en valp. När hunden väl har en hyfsad kamplek är det mycket lättare att lära in en bra apportering. I kampleken lär sig hunden att gripa snabbt och hålla hårt.

Lekapport – att komma tillbaka med föremål
Lekapporten tränar jag framför allt för att hunden ska komma tillbaka med leksaker jag kastar eller släpper under lek. Men jag tror också att det är bra för apporteringsträningen att hunden alltid är inställd på att springa fort in till föraren så fort hon får någonting i munnen. För lekapporteringen använder jag en handtarget, hunden trycker sin nos hårt i min hand med leksaken i munnen. Med en del hundar är det enkelt att få till, ofta de som spontant och gärna bär runt på föremål. Då räcker det ofta med att förstärka nosdutten i handen utan leksak några gånger, för att sedan ta fram handen när hunden håller ett föremål.

Det vanligaste problemet som uppstår under inlärningen är att hunden spottar ut föremålet så fort handen presenteras. I första hand tar jag bort handen så fort hunden släpper leksaken och presenterar den på nytt så fort hunden griper föremålet på nytt. Om hunden felar många gånger utan att bli bättre, så kan det vara bra att träna en del på att hålla föremål i munnen trots godbitstörning (omvänt lockande), innan man tar upp träningen igen.

Vilken typ av föremål man använder avgörs av hundens personlighet. En hund som gärna bär på saker, men vill behålla dem för sig själv, får ett tråkigt föremål. En hund med mindre föremålsintresse får börja med något väldigt enkelt och tilltalande. I början tränar vi lekapport i separata pass, men när det börjar fungera lägger jag in handtargeten i lek med gradvis ökande intensitet och svårighetsgrad. I träningen kan jag också introducera många nya typer av föremål, till exempel några repetitioner med en metallapport med valpen.

Dra i dött föremål
Det här är egentligen starten på den formella apporteringsträningen, men jag väljer att börja med andra föremål, så att beteendet är bra när jag presenterar apportbocken för första gången. I början väljer jag föremål som är enkla och mjuka, till exempel en bit rep, ett tjockt läderkoppel, en fleeceleksak med två handtag eller liknande. Beteendet liknar det jag vill ha i kamplek, med ett fast grepp och viktförskjutning, men jag prioriterar koncentration och lugn i greppet. Ganska snart vill jag att hunden kan sitta ner och gripa, hålla och bli tung i rumpan (man märker viktförskjutningen även när hunden sitter). Greppet ska vara lugnt (utan omtag eller ryck) och kännas tungt i händerna.

Här är en liten video som vi gjorde igår kväll. Pogue var snäll och filmade :P. Jag har varit lite dålig på att träna mer formell apportering med Squid, så det här är ett av de allra första träningspassen:

Lekutveckling

Vi är mitt uppe i en period med många tränarutbildningar, och där blir det mycket snack om belöningsutveckling och framför allt lek. Utan bra belöningar är det betydligt svårare att träna hund, men vi menar också att det inte räcker med en bra belöning, man behöver flera. När vi tränar egna hundar är vi noga med att utveckla både lekbelöningar och matbelöningar och det är naturligtvis någonting vi gärna vill lära ut på kurs också. Mat är en kanonbelöning om man vill få in flera belöningar på kort tid, kanske utan att hunden ens bryter positionen mellan dem. Mat är ofta lugnande och passar bra när man jobbar med precision. Lek är en bra belöning om man vill ha fart och intensitet, eller om man behöver kasta belöningen långt. Lek ökar hundens aktivitetsnivå och tar fram andra sidor hos hunden än maten. Alltså är det en fördel att kunna variera mellan lek och mat beroende på vad målsättningen med träningen är.

Vi föredrar i många fall kamplek framför jaktlek, men gärna båda delarna i kombination. Om hunden uppskattar jaktlek, men inte kamplek, försöker vi utveckla kampdelen så att hunden vill avsluta jaktleken med att gripa, dra och vinna. I många tillfällen vill vi gärna att hunden griper direkt när leksaken presenteras. Det kan vara för att hunden ska driva snabbt och direkt in till föraren efter en sväng på agilitybanan, eller för att få fullt fokus och fart mot förarens sida på en inkallning. Jaktlek där föremålet dras längs marken i ett snöre och hunden får jaga efter den, kan fungera utmärkt i många andra sammanhang, kanske framför allt som en riktig jackpot för fokus och uthållighet. Men även där blir intensiteten högre om hunden har som mål att gripa tag i leksaken.

Det är inte alla hundar som automatiskt uppskattar kamplek, i många fall är det en belöning som behöver utvecklas. Vi upplever att det alltid är värt att lära hunden att leka om man vill få ut maximalt av den hund man har. Hunden behöver kanske inte tycka att lek är bättre än mat, men den bör leka med hög intensitet när vi presenterar en leksak. För vissa typer av hundar är leken motorn i träningen, det som gör det värt att engagera sig i träningen för hunden. För andra hundar är maten motorn, men de kan fortfarande lära sig att engagera sig i lek mellan matbelöningarna, så att man kan utnyttja lekens alla fördelar i träningen.

När vi utvecklar våra unga hundar har vi en målsättning för leken i bakhuvudet. Hunden ska gripa leksaken direkt när vi presenterar den, dra intensivt med viktförskjutning bakåt och rak rygglinje. Vi ska kunna vara passiva och hunden ska ändå hänga kvar och uppskatta leken. När vi säger ”tack” ska hunden släppa och när vi kastar en leksak eller låter hunden vinna leksaken, ska leksaken direkt lämnas i handen. Samtidigt ska leken vara rolig och förstärkande för hunden.

Det här är en målsättning på lång sikt. Det innebär inte att all lek måste se ut så från början. Om hunden föredrar jaktlekar så börjar vi där. Om vi måste vara väldigt aktiva för att hunden ska tycka att leken är rolig, så gör vi det. Första prioritet är alltid att få upp lekintresset och glädjen. Det som kännetecknar en tränare som är duktig på att utveckla lek, är att han kan leka och ha genuint ihop kul med hunden, samtidigt som han förstärker beteenden som för honom närmare målsättningen. Att förstärka beteenden i lek behöver inte innebära klick och godbit. Det kan innebära att man själv blir mer aktiv när hunden tar i lite extra, att man låter hunden vinna leksaken när han lägger vikten bakåt, att man hittar det som hunden tycker är extra roligt i leken och lägger in det när man ser glimtar av det man vill ha mer av. Om man förstärker ökad intensitet i leken på det sättet, så kommer man också få en hund som blir mer intensiv och tycker att leken är roligare.

Vi upplever att lek är beroendeframkallande. Man kan svälta en hund och få honom att jobba bättre för godbitar, men det fungerar inte på samma sätt med lek. Lek istället regelbundet och ofta med hunden för att öka lekintresset. Däremot ska du inte leka länge. Avsluta alltid leken när den är som bäst och se till att det är du och inte hunden som avslutar. Du vill gärna att hunden blir besviken när leken avslutas och dansar efter dig för att få igång den igen. I början kanske det innebär att hunden inte får gripa leksaken alls, bara jaga efter den i hög intensitet, innan den försvinner igen.


Passa också på att välja rätt tillfälle för lek. Du vill inte presentera leksaken och misslyckas med att få hunden igång. Ett vanligt misstag är att tränare ger upp alldeles för fort om hunden inte direkt börjar engagera sig i leken. En del hundar är trögstartade i början, men ge inte upp. Försök inte heller tvinga föremålet på hunden, bete dig istället som om du tycker att leksaken är jätterolig och värdefull. Experimentera med olika sätt att få hunden igång. Välj riktigt roliga leksaker och se till att det finns ett snöre på leksaken som gör att du kan få den ner på marken och en bit bort från din kropp. Vänd dig bort från hunden och dra leksaken bortåt.

Man kan absolut använda mat för att förstärka lek och överföra värde från en belöning till en annan. Det kräver dock ganska bra tränarfärdigheter och är inte mitt förstaval. Det är viktigt att kriterierna höjs hela tiden och att hunden verkligen engagerar sig i leken innan han får maten. Att använda få, men väldigt attraktiva matbelöningar är bättre än många frolicbitar. Timingen är också viktig, se till att hunden verkligen är engagerad när belöningssignalen kommer. Om du använder mat för att förstärka leken, är det fortfarande viktigt att du själv engagerar sig i leken och leker för att göra det kul. Dra leksaken bort från hunden och låt honom engagera sig för att få tag på den även här. Det är inte en apporteringsövning.

Det här blogginlägget hade kunnat bli hur långt som helst. Jag tänkte korta ner det genom att avsluta med några ytterligare tips i punktform. De här tipsen har hjälpt mig att bygga upp lek hos egna hundar som inte har varit speciellt intresserade av lek. Alla tips passar kanske inte för alla hundar:

  • Starta alla träningspass med lite lek.
  • Lägg in lekpauser i din vanliga träning, för var 3-5 godbit.
  • Lägg kommando på ”ärevarv” med leksaken och belöna med det här hunden drar bra.
  • Låt hunden leka, och använd matskålen som avståndsbelöning för varje måltid
  • Lek i många olika situationer
  • Lägg energi på att hitta riktigt roliga leksaker.
  • Ryck undan leksaken om hunden tappar greppet och reta honom med den en kort stund innan han får chans att gripa den igen.
  • Kolla in Susan Garretts ”How to create a motivational toy”.
  • Lägg smetig mat (vom, köttfärs, leverpastej eller liknande) inne i en ullsocka och låt hunden jaga efter den. När han griper får han en smaksensation direkt i munnen. (OBS! Se till att hunden inte får tag på leksaken på egen hand, det kan bli farligt).
  • Uppmuntra föremålsintresse, gripande och drag bakåt i dina vanliga träningspass – träna på gripanden, att dra i döda föremål, att hämta leksaker osv. för godbitar. Men glöm inte den ohämmade leken, det här är bara ett komplement.
  • Ge aldrig någonsin hunden en godbit om han först har ratat lek (sätt hellre undan hunden om du bestämmer dig för att ge upp)
  • Få igång hunden fysiskt innan du presenterar leksaken, kör några jaktinkallningar, låt hunden jaga dig eller brottas lite med hunden (om han uppskattar det).
  • Våga tro på att du kan lyckas. Du kanske inte ser resultaten med en gång.

Solig helg

I helgen var det dags för första samlingen med årets tränarelever på steg 2. Vi blev lite nervösa när det snöade hela fredagen, och på lördag morgon fick vi dra ett antal bilar upp för backen innan vi kunde sätta igång. Resten av helgen blev riktigt härlig, en försmak på våren med sol som verkligen värmde. Det är ett kanongäng vi har på utbildningen och det blir många intressanta diskussioner. Med på kursen är ett gäng Canis-instruktörer, ett gäng som tidigare har gått tränarutbildning för oss och så några andra engagerade och ambitiösa elever. Under helgen har vi fokuserat på belöningar, burlekar och shaping. I läxa till maj har deltagarna fått välja individuella uppgifter med tanke på deras långsiktiga mål för året, färdiga burlekar, shejpa 5 tricks och en diskrimineringsövning där hunden ska liggmarkera ett föremål, men absolut inte markera något annat föremål.


Tam på väg ut ur buren


Rooibos tränar på liggmarkering


Nivån på burlekarna var glädjande! Här flyger Nemi in i buren

Squid fick vara med och visa lite och sedan ligga i öppen bur. Det klarade hon strålande. På lunchen under söndagen lånade jag Håkon och Elin till lite figurantövningar ute på åkern. Nu har Squid verkligen fattat! Flying i full fart mellan två figuranter utan minsta tvekan. Leken fungerade jättebra ute hos figuranterna och hon tänkte inte på mig alls när hon var där ute. Nästa pass kör vi i skogen med näsan på, nu verkar figurantintresset vara på plats.

Svårare verkar det vara att få fart på sändanden med Squid. Sändande till bur och target går supersegt, oftast får jag trav. Jag tycker visserligen att det är en rolig utmaning med en hund som man behöver jobba med farten på, men jag blir inte riktigt klok på det. Hon har inga problem med tempo till utlagd leksak, eller in till mig. Hon kan gå igång som tusan på vissa saker, men hur mycket värde jag än försöker bygga för bur och target så får jag inte fart på henne. Leken har jag jobbat mycket med de senaste veckorna och fått mycket bättre tryck i. Hon har bra engagemang i övrigt, men sändandena blir inte bra. Inga av de uppenbara förbättringarna i träningen har gett speciellt mycket resultat och jag måste tänka mer och bättre.

Missy fick ett pass lydnad idag. Vi hade gått en längre promenad innan och hon var i bra läge. Idag körde vi mest korta kedjor. Först fritt följ – apportering med dirigering – fritt följ – belöning. Jag vill lägga mycket belöning på fria följet och få henne att tänka fritt följ efter varje moment. Ett moment som apportering med dirigering är bra att stoppa in emellan, eftersom hon är så säker på det. Sedan körde vi rutan – fritt följ – vittringsapportering – belöning. Rutan var fin, men hon hade väldigt svårt att ligga stilla i den, så jag fick bryta och jobba med det. Sedan körde vi vidare i kedjan och gick ett fritt följ innan vi kom till vittringen. Hon var het och öppnade munnen runt flera pinnar, men rörde ingen och plockade rätt. Får väl ses som godkänt. Avslutningsvis körde vi en inmarsch och en dumruta. Bröt henne första gången i starten på dumrutan eftersom hon hade dålig attityd. Gjorde om och det blev bra. Rätt på alla tre positionerna och bra stadga.

Shejpa vilar fortfarande, får åka tillbaka till Laxmi i veckan för en ny ryggkoll. Hon fick vara med på lite skojträning idag, vi körde cirkelarbete, burlekar och bakdelskontroll. Hon var rätt galen 😀

Födelsedagsbarn!

Födelsedagar att fira i dagarna två. Igår fyllde Twiggy 12 år och idag fyller Shejpa 3 år. Tänk att det är hela 12 år sedan min finaste Twiggy kom till jorden. Hon bor hemma hos mina föräldrar och är pigg och glad. Men någon tårta blev det inte, hon har varit lite dålig i magen i vinter och äter bara specialfoder.


Twiggy i juli 2008

I vår vackra vita vintervärld

Usch, kan inte vintern försvinna snart? Vi har haft en ganska fin vecka och jag var glad över barmark på vägarna och på den plogade delen av planen. Idag började det snöa igen och det har kommit ganska mycket. I helgen har vi tränarutbildning och nu funderar vi över om folk över huvud taget kommer upp för backen. Första svenskan har redan fått dras upp av Thomas, efter en liten svängom på åkern.

Det har inte blivit så mycket tränat idag, snövädret bjöd inte direkt in till träning utomhus. Squid fick prova ett pass luktdiskriminering med luktfria lappar + en med min doft (plasthandskar införskaffade). Hon var grym! Valde medvetet att inte markera de felaktiga lapparna och markerade direkt på rätt lapp. Jag började med en väldigt liten lapp (som vi har jobbat med tidigare för att få henne att sätta på näsan) och gick sedan över till en normalstor. Inte en enda felmarkering på hela passet – häftigt! Det har verkligen gått snabbt att lära henne luktdiskrimineringen. Fast jag har ju några pass kvar innan vi kan gå över till pinnar. I övrigt har vi jobbat lite på signalkontroll.

Ups and downs med tonårscollie

Det går upp och ner när man tränar en tonårscollie. Idag har vi kört lite luktdiskriminering inomhus och började lägga på flera lappar igen. Det gick bättre än sist och det ska bli spännande att se fortsättningen. Jag har bestämt mig för att ta bort rätt lapp direkt om hon markerar på fel. Det tycks fungera bra. Jag borde bara skaffa handskar så att hon kan få jobba med mer luktfria fel-lappar. Hittils har jag låtit någon annan hantera de andra lapparna (av ren bekvämlighet, vi hade inga plasthandskar hemma), men det är säkert bättre att göra det väldigt tydligt i början.

Sedan tog jag en promenad med Squid och Shejpa. Det var länge sedan det gick att gå på åkrarna och i skogen (på grund av all snö vi har haft), men nu är det skare på snön och man tar sig fram enkelt. Det märks att det var länge sedan vi var i skogen. Squid skällde ut några träd som hade vält och fattade inte hur hon skulle hitta mig när jag ropade på henne och hon var utom synhåll. Då försökte hon först springa hem igen 😀 Shejpa fick mest gå i koppel, men fick springa lös en stund när hon var väl uppvärmd. Jag tror att hon behövde det, det är inte kul att vara cocker och bara gå i koppel. Squid ville gärna valla henne, så det blev koppel på för unga damen en stund.

På eftermiddagen hjälpte Carro och Thomas mig med lite ”sök”-övningar igen. Det var en otrolig skillnad på Squid idag jämfört med igår. Nu hade hon supersug ut till figuranterna och vi kunde börja köra flying förbi mig. Strålande!

Jag tänkte avsluta dagen med att ta med Squid till klubbens agilityträning och träna passivitet. Eftersom Shejpa inte får köra agility så kunde jag ju ägna den tiden åt lilla fluff istället. Jag var ganska hoppfull, förra veckan låg Squid lös i sin bur och tittade på när jag höll handlingskurs i agility, utan att säga ett pip. Det gick inte riktigt lika bra ikväll 😀 Jag vet inte riktigt varför. Fler hundar och fler tunnlar kanske. Det började ganska bra, men så stängde jag och täckte över buren när jag fick små pip och då blev hon vansinnig och satt och skällde. Vi fick flytta buren utanför ridhuset innan hon kunde lugna ner sig. Sedan gick det rätt bra. Hon kunde följa med in i koppel och var väldigt duktig på att hålla kontakt med mig istället för att titta på hundarna. Det var bara det att hon fick så hög aktivitetsnivå att hon läckte några pip ibland.