Träningstips #3 – Synliga hoppbommar och varierade hopphöjder

Idag var första lägerdagen av fyra för våra deltagare på årets agilitytränarutbildning. Det har varit tryckande varmt idag, värre än förra veckan till och med. Shejpa har varit med och visat lite och hon kroknar snabbt i värmen, men det känns skönt att hon faktiskt är med. Klarar hon det här så klarar hon det mesta i värmeväg. Dagens tips kommer passande nog att handla om agility, temat är hoppning:&

Se till att hoppbommarna är väl synliga för hunden. Alla bommar bör vara tjocka och ha minst två kontrasterande färger. Allra bäst är det om bommarna skiljer sig ifrån varandra dessutom. Det drar hundens blick till bommarna och lär dem att se innan de hoppar. Om man tränar på bommar som är svåra att se (till exempel naturfärgade träbommar) kan man se att hunden slutar titta efter dem, om en bom ligger på marken kommer han ändå hoppa lika högt när han passerar det hinderstödet.

Det är också viktigt att variera hopphöjden när man kör banor och kombinationer. Mina hundar ser sällan eller aldrig en hel bana med samma höjd på alla hinder. Olika höjder gör också att hundarna lär sig att titta och bedöma höjden innan de tar av. Det är säkrast och mest effektivt. En variation på +/- 10 cm från den höjd hunden ska hoppa på tävling kan vara en lagom riktlinje. Shejpa får till exempel hoppa de flesta hinder mellan 35-45 cm höjd, men då och då slänger jag in något som är lägre och ibland något högre (upp till 55 cm). Nu är hon en stor och välbyggd mediumhund, hade hon haft stora problem med att hoppa 55 cm hade jag kanske inte höjt så mycket. Det är bra att ha en variation uppåt, eftersom underlagets mjukhet eller lutning ibland kan få hopphöjden att kännas högre än vad den egentligen är.

Träningstips #2 – ”Gå och hälsa”

Dagens tips är att sätta kommando på hälsande (på människor och/eller hundar). Det här har jag tipsat om förut, men här om dagen påmindes jag om en annan fördel med att sätta kommando på hälsandet. Husägaren här hemma hade huggit ved och ställt upp på gården. Squid undrade vad det var för konstiga figurer som invaderat hennes tomt när vi var ute och rastade i halvmörkret. Hon reste ragg och skällde på vedstaplarna. Då provade jag att säga ”gå och hälsa” och genast ändrades hela hennes attityd. Hon sprang glatt fram till vedstaplarna med viftande svans och nosade av dem. Sedan gick vi vidare. Det är ett häftigt exempel på kraften i klassisk betingning. I vanliga fall brukar jag inte göra någon större affär av att valpen skäller ut nya saker, jag vet inte om jag tror att det är en så bra idé att insistera på att de alltid ska få nosa av allt och ”avreagera”. Jag tror kanske mer på att låtsas som det regnar och bara gå vidare, men i det här fallet var det kul att se reaktionen på ett välkänt kommando.

Om man har en hund med lite social osäkerhet, kan kanske ett sådant här kommando vara bra för att bryta isen i vissa situationer. Man måste dock tänka på att inte tjata ut signalen i situationer där hunden är osäker, då kommer signalen inte laddas med positiva känslor, snarare tvärt om. Lägg på signalen i situationer med välkända människor, till exempel varje gång hunden återförenas med en familjemedlem eller nära vän. När betingningen är stark, kan man testa och använda signalen i en mer neutral situation, men vara noga med att hunden absolut inte blir skrämd eller osäker under hälsningen.

Signalen ”gå och hälsa” har både en klassisk och en operant del. Den klassiska betingningen är den som handlar om de positiva känslor som väcks av kommandot. Den operanta delen handlar om att hunden lär sig att han får lov att gå fram till människor och hälsa när, och bara när, kommandot har givits. När den klassiska betingningen är viktigt blir naturligtvis ordningsföljden (se gårdagens inlägg) ännu viktigare. Se till att kommandot kommer innan hunden springer fram för att hälsa. Om du ger signalen samtidigt som hunden springer fram eller samtidigt som hunden hälsar, kommer du inte att få en stark klassisk betingning. När jag lägger på signalen ser jag därför till att jag håller fast valpen, antingen i halsbandet, i stramt koppel eller med händerna runt bringan på henne. När jag ser att valpen verkligen vill fram, ger jag signalen ”gå och hälsa” och sedan släpper jag valpen någon halvsekund senare. Det här upprepar jag vid varje hälsningsceremoni i några veckor, innan jag börjar kräva att valpen själv ska behärska sig för att få kommandot som belöning för bra beteende (kontakt med mig, slakt koppel eller sitta stilla till exempel).

Igår var det förresten EFIT, min dag kan ni hitta här

Träningtips #1 – Att lägga på signal

Det finns olika skolor när det gäller att lägga på nya signaler, men för egen del, så upplever jag att det är viktigt med rätt ordningsföljd när jag introducerar en ny signal. Först kommer signalen, sedan beteendet, till slut belöningen. Dagens tips är med andra ord: En utomstående ska inte kunna se att din hund faktiskt inte kan signalen sedan tidigare när du börjar introducera signalen. Det ska se ut som om hunden faktiskt utför beteendet på signal och inte som om du kommenterar det hunden redan gör. Här kommer en liten film på första träningspasset där jag lägger på en signal på ett shejpat beteende:

Tidigare inlägg om signalkontroll:
Tankar om signalkontroll
Signaldiskussionen fortsätter

Jag har planerat för ungefär 15 träningstips, ett om dagen under de kommande veckorna. Men om det blir fler eller färre beror lite på om någon verkligen läser och kommenterar bloggen så här i semestertider.

Valpagility

Sommarvärmen fortsätter och i nästa vecka ska det bli ännu varmare. 31° alla fyra dagar under agilitytränarutbildningen säger prognosen. Vi får hoppas att det blir lite svalare. Idag kom Mari med border collie-valpen Micke, 6 månader, hit. Micke är Squids kusin och Mari är väldigt sugen på att köra agility med honom, så vi gjorde lite grundläggande övningar med valparna idag. Först hade vi pysselstund och satte färgglad tejp på våra nya ”bumps” (upp-och-ned-vända hängrännor :D). Sedan invigde vi konstverken med lite hoppteknikövningar för de små. Vi avslutade med nosduttar och sedan fick Shejpa komma ut och träna på svåra starter.

Squid hoppar
Squid tränar på att hoppa snett över hinder

Micke
Micke hoppar

För övrigt tänkte jag sätta lite fart på bloggen genom att komma med ett litet träningstips om dagen. Kanske börjar jag redan ikväll?

Lydnadsläger i sommarvärme

Då var vi hemma igen och glada över att återförenas med resten av flocken. Resan från Kanada gick väldigt smidigt och Shejpa verkade, som vanligt, helt oberörd av den långa resan. Den här veckan är det lydnadsläger på gården och full fart från morgon till kväll. Vi har 17 deltagare, varav flera bor i tält eller husvagn på gården (snacka om att man längtar till ett hus med mer än en toalett…). På grund av det stora trycket efter platser på lydnadslägret i år har vi tagit in en extra instruktör (Anna Larsson från Sverige, som får massor av lovord på grund av sitt pedagogiska sätt). Det är fortfarande inte för sent att gå lydnadsläger här i år! Den 13-16 juli har vi ytterligare ett läger med en liten grupp och Thomas som instruktör. Det finns fortfarande någon plats kvar.

På lägret har vi hunnit med att gå igenom nästan alla lydnadsmoment på djupet – fritt följ, apportering, ställanden, fjärrdirigering, tävlingsträning, platsliggning, tandvisning etc. Imorgon blir det fartfyllda inkallningar, vittringsapportering och eget val. Vi har hundar i alla åldrar, av massor av olika raser: schäfer, border collie, groenendael, långhårig collie, howavart, berger des pyrenees, pomeranian, rottweiler, whippet, aussie, border terrier, flat, dobermann, kleiner münsterländer, golden retriever, riesenschnauzer och blandras. Solen skiner och det är riktigt varmt! Våra värmereflekterande dukar har gjort stor succé och vi har fått beställa många nya från USA (vilket kanske är ett säkert tecken på att det kommer att regna resten av sommaren).

Det är svårt att hitta energi till bra tränande av egna hundar när man kommer in efter en lång dag i solen. Missy är med hela dagarna och ligger snällt i sin bur tills man ber henne om att visa någonting. Shejpa står i hundgård och får ett träningspass på kvällen. I måndags var jag alldeles för trött för att träna henne bra och hon lurade mig helt hela tiden. Igår var jag i bättre form och vi hade ett helt grymt träningspass med slalom! Under vistelsen i Kanada insåg jag att jag måste skärpa mig i träningen med Shejpa och ta den på allvar och inte nöja mig med att hon är så väldigt mycket bättre än vad hon var för ett par år sedan. Hon har kapacitet för massor och hon förtjänar bra träning på alla områden. Jag ska bli noggrannare med att hålla igång hennes torrhandling och olika självkontrollövningar.

Squid kom hem i söndags och det var ett kärt återseende. Hon har fått komma igång med lite vallning under veckorna hos Anna och Krille, men är fortfarande väldigt omogen och galen. Hon är väldigt tänd och det ska bli spännande att se vad vi kan göra till hösten. I övrigt har hon kanske mest lärt sig ofog i Stallarholmen, men hon leker i alla fall lite bättre än vad hon gjorde innan hon åkte och är bättre på att komma tillbaka med leksaker. Dessutom har hon fått socialisering och uppfostran av fyra släktingar.

Fram tills augusti har vi verkligen fullt upp, det är läger nästan varje vecka (förrutom vanliga läger har vi också fyradagarssamlingar för våra tränarutbildningar) och i mitten av juli åker jag och Shejpa iväg på tävlingsturné till Viking Agility Week, Snapphanefejden och European Open. Jag ska försöka hinna blogga lite under tiden 🙂

Regionals – Dag 1

Idag har det varit ännu varmare (27 °C), men till min stora glädje har Shejpa varit snabb och taggad i alla tre loppen. Tyvärr räcker inte tiderna till att slåss i den absoluta toppen, det känns som att vi förlorar 3-4 sekunder i varje lopp på hopphöjden. Jag tycker verkligen synd om alla små largehundar som måste hoppa 65 centimeter höga hopp hemma! En glad överraskning var i alla fall att vi tog oss till steeplechasefinalen som går imorgon. Vi kom femma i det nollade loppet igår. Inte dåligt alls faktiskt. Förhoppningsvis blir banan lite knixigare i finalen och då kan vi kanske tjäna in lite tid på det. Mest är jag bara jätteglad över att vi har fart och action trots värmen! Det lovar gott inför sommarens tävlande.

Justine och Riot
Justine och Riot

Första loppet idag var agilityklass. Shejpa gjorde det bra, men missade slalomingången (180 grader efter balansbommen). Ganska bra tid för att ha en vägran. Andra loppet var gamblers. Vi försökte oss på gamblen, men misslyckades, jag har verkligen ingen verbal styrning på Shejpa, inte ens rakt fram. Fick ihop en hel del poäng innan dess, så det var helt okej. Gjorde alla balanshinder två gånger och det var bra träning inför morgondagens agilitylopp 🙂 Sista loppet var hoppklass (utan slalom). Banan var väldigt enkel, så många nollade och självklart blir det extra svårt för oss att slåss om topplaceringar när det bara är höga hopp genom hela banan. Vi var i alla fall också nollade och 11 sekunder under idealtiden (de är väl tilltagna här). Jag har inte sett några resultatlistor, så jag vet inte hur det har gått för andra. Man tävlar dessutom i tre olika grupper och rör sig runt tre banor under dagen. Därför ser man inte alla hundar i sin klass. Idag har vi i alla fall tagit 214 poäng. Det krävs 350 för att man ska kvala till nationals och det bör vi ju klara med tre lopp imorgon. Inte för att vi ska åka på nationals, men det är ju kul att kvala i alla fall.

Spicy

Steeplechase

Idag var första dagen på tävlingen. Regionals börjar egentligen imorgon, idag var det bara två steeplechase-lopp som kvalificerar till söndagens final (har inte riktigt förstått hur många som går vidare och det har inte heller kommit upp några resultatlistor). Steeplechase är en klass med flytiga, snabba banor. Det är som hoppklass, fast med a-hinder. Antingen ska man ta slalom två gånger, eller a-hindret två gånger. Idag körde vi två lopp, ett med två passeringar över a-hindret och ett med två slalompasseringar. Storleksklasserna är annorlunda här, vilket innebär att Shejpa är ett par centimeter över gränsen och måste hoppa 22″ (55 cm). Det innebär också att vi tävlar i den största klassen, med en massa border collies. I första klassen var hon lite ovan vid höjden och rev de två första hoppen, annars felfri. I den andra klassen var vi felfria, men några sekunder efter de snabbaste. Det känns tråkigt att vi inte kan vara med och slåss i toppen när hon faktiskt springer på riktigt bra i värmen. Men, vi får se det som en utmaning. En dag ska vi kunna slå border colliesarna trots att hindren är höga. Kanske blir det lättare redan imorgon när banorna blir mer tekniska. Man fick också köra en uppvärmningsrunda på balanshindren som kommer användas imorgon (och fick belöna med leksak i ringen). Körde lite balansbommar och gungbräda. Båda delarna är lite annorlunda mot hemma, så det var bra att vi fick göra det. Hon blir lite förvirrad när varken balansbom eller gunga har stegpinnar. Nu är det dags att sova och så tar vi nya tag imorgon när det ska bli ännu varmare… 

Bloggtorka

Jag är inte speciellt duktig på att blogga just nu. Det känns aldrig som att jag har något tillräckligt intressant att skriva om. Dessutom är det väldigt hektiskt just nu och kommer nog fortsätta så hela sommaren. Just nu befinner Shejpa och jag oss 650 mil och 8 tidzoner ifrån resten av flocken. Vi är i Edmonton, Kanada hos vår vän Justine för att hålla kurs och tävla. Flygresan i söndags var lång, men gick bra. Shejpa är alltid lika trevlig att resa med: avslappnad, glad och lättsam. Igår tog vi det mest lugnt, en joggingtur och sedan fick Shejpa en professionell massage. Idag har vi gått på långpromenad i skogen och hört prärievargen skälla. Ikväll ska jag hålla någon slags shapingkurs i fem timmar, för 20 deltagare, utomhus. Det kan bli en utmaning. Imorgon ska jag hålla handlingskurs på dubbelboxnivå, det ska bli kul.

På torsdag kör vi 5 timmar söderut, till Lethbridge nära gränsen till USA. Där ska vi tävla på de ”Regionals”, där man samlar poäng för att kvalificera sig till de kanadensiska mästerskapen i augusti. Det ska bli kul, men det verkar som att det blir väldigt varmt. Dessutom ska Shejpa hoppa 55 cm (22″), vilket är lite tufft för henne, men det blir en bra erfarenhet i alla fall och väldigt kul att se hur det går till på tävling här 🙂 Det blir steeplechase (ingår inte i regionals, men har en egen final på söndagen), agilityklass, hoppklass (utan slalom) och gamblers (ingen risk att vi vinner där…).

I nästa vecka ska jag ha två dagar med mer avancerad handling här i Edmonton och sedan åker vi hem igen på torsdag. På fredag kommer vi hem och sedan börjar flera veckor med läger och kurser på hemmaplan, innan vi åker iväg för att tävla i ett par veckor 😀 Jag börjar längta till hösten faktiskt, då vi kanske hinner ta det lite lugnt och njuta i det nya huset. Så om jag inte bloggar så mycket så vet ni varför. Det ryktas dock att Thomas är på gång med ett inlägg om inlärning av rutan, det ser jag fram emot!

Astrid och Blink – Dream Team

Nu har de slagit till igen (det finns nog ingen som får grattis så ofta i den här bloggen)! Astrid och hennes kleiner münsterländer Blink går från klarhet till klarhet.

 Förra helgen tävlade de lydnadsklass II och tog förstapris med god marginal

Den här helgen var det apportprov i öppenklass som stod på schemat och visst tog de hem ett förstapris där också!

 

 

Oslo Hundeshow 2009

Helgen har varit jättevarm och ganska jobbig för både hundar och människor. Trots solskyddsfaktor 40 hela helgen så kliar det i huden så här på kvällen. Shejpa var definitivt påverkad av värmen, hennes tider var inte alls i närheten av vad hon kan göra inomhus på vintern. Samtidigt är jag nöjd med hur mina förberedelser fungerade, jag tyckte att jag fick henne att prestera betydligt bättre än vad jag hade fruktat. I bilen hade hon det ganska svalt och skönt med öppna dörrar och reflekterande dukar. Inför lopp satte jag på henne ett blött reflekterande täcke och sprayade henne med vatten under hela uppvärmningen. Det var tidvis svårt att hitta skugga, men det gick att lösa genom att be Shejpa lägga sig under lastbilarna medan vi väntade på vår tur. När det sedan var ett par hundar kvar fick hon komma fram och göra tricks och kampa med kopplet.

 Fredagen började med öppen hoppklass. Shejpa var riktigt okoncentrerad under de 5 första hindren och fick 15 fel (rivning första hoppet, vägran tunnel, vägran slalom). Sedan kom hon igång och till min förvåning räckte det till en 7:e plats (av 22) och kvalificering till söndagens final. 15 ekipage blev diskade… Nästa klass var en öppen agilityklass och Shejpa gick mycket snabbare och bättre. Tyvärr diskad genom att hon tog fel hinder.

 På lördagen började vi med öppen agilityklass. Det här var nog helgens bästa lopp. Shejpa var snabb, gjorde inga missar och hade jättefina kontaktfält. Tyvärr glömde jag bort banan och visade fel hinder. Passade på att avsluta med gungbrädan och sedan rakt ut till belöning. Nästa klass var hoppklass II. Fick slalomfel. Karine påstår att jag överhandlar slalom och ser helt livrädd ut. Det kan nog stämma. Agilityklassen sist på dagen gick inte jättesnabbt, men stabilt och bra kontaktfält. Tyvärr rev hon tredje hindret och det blev ingen pinne där heller. Jag stod över öppen hoppklass eftersom vi redan var kvalificerade till finalen. Lagklasserna slapp vi också vara med på i helgen.

Idag började vi med hoppklass II och fortsatte på 5 fel-trenden. Shejpa var lite okoncentrerad i börja av loppet och gick vid sidan av en tunnel (faktiskt för att hälsa på någon man som satt utanför ringbandet, helkonstigt). Resten gick bra, men vad hjälper det. Nästa klass var hoppfinalen och det var jättekul att vara med där. Alla andra tävlingar har uppehåll och alla tittar på finalerna. Här är det också speaker som håller stämningen uppe (något som tyvärr inte finns till vanliga tävlingar i Norge). Det var 14 mediumhundar i final och vi gick ut först. Jag försökte tagga upp Shejpa så gott det gick och försökte köra offensivt. Farten var inte på topp och jag klantade till mig i en sväng som blev stor dessutom. Men felfria var vi! Nästa ekipage var träningskompisen Karine och Lassie. De slog också till med ett felfritt lopp och slog oss på tid. Nu var det spännande att titta på de resterande 12 ekipagen. Bara en hund (Caesar med Beate Harms) lyckades slå sig in framför oss och vi blev trea. Sista klassen var agilityklass II och här blev det äntligen ett felfritt lopp och en pinne! Härligt att få avsluta helgen (som i övrigt ofta bar känslan av stolpe ut) med en uppflyttning till agilityklass III! 

Grattis också till Bodil med Ted som kom tvåa i hoppklass III idag. Och till Kim med Bambi som vann agilityklass I och tog pinne. 

 
Shejpas kompis Mattias gjorde en kanoninsats som handler till Ted under ”barn med hund”


Stilstudie av Ted