Nu har vi äntligen fått bredband och det firar jag genom att lägga ut två filmer från Gotland. Den första är på Shejpas felfria lopp där hon kom tvåa. Det andra är på Fonzies debutlopp i agilityklass, där han hade en rivning (men klassens snabbaste tid och en tredjeplacering).
I helgen var det agilitytävlingar på Gotland. Jag hade med Shejpa (klass III, medium) och Annas Fonzie (klass I, large). Inför tävlingarna hade jag framför allt fokuserat på att öka farten med Shejpa och på att Fonzies running contacts skulle vara bra inför hans debut i agilityklass i helgen. Med det i tankarna så får man ju säga att tävlingen gick riktigt bra. Shejpa sprang på bra och kunde konkurrera med de snabbaste. Fonzie hade perfekta running contacts i båda loppen. Men så mycket mer blev det inte i helgen. Här kommer en snabb rapport om varje lopp.
Fonzie, hoppklass I, fredag: Lite skakigt lopp med några stora svängar som jag inte var beredd på, tyvärr en rivning innan slalom (jag sa ”slalom” innan hoppet och kan möjligtvis ha bidragit till rivningen).
Shejpa, hoppklass III, fredag: Shejpa tyckte att eftersom hon har ökat farten, så borde hon ha tid att nosa lite på vägen. Hon nosade först lite innan slalom, men det gjorde inte så mycket mer än någon tiondel på tiden kanske. Sedan nosade hon också innan hon skulle in i en tunnel, det gjorde att jag var tvungen att följa med henne närmare tunneln än planerat, vilket ledde till att jag inte hann i position för en serpentin i tid. Shejpa rev serpentinhindret. Trots lite nosande på vägen så hade hon en helt okej tid, bara Max och Izor var snabbare i medium.
Fonzie, agilityklass I, lördag: Ett riktigt fint lopp med perfekta kontaktfält. Tyvärr en rivning. Fonzie hade snabbast tid av alla och kom trea.
Fonzie, hoppklass I, lördag: Bra lopp på ganska enkel bana, men tyvärr gjorde han flera fel i slalom och jag diskade honom. Inga rivningar och bra vägar.
Shejpa, agilityklass III, lördag: Shejpa var snabb och nosade inget den här gången. Tyvärr hängde inte jag med riktigt och var otydlig med andra armbytet i en serpentin. Vi missade hindret och jag fick göra en volt för att få henne över det. Sedan testade jag om hon kunde stanna på gungbrädan medan jag rusade iväg för att nå framförbytesposition. Det kunde hon inte, så vi fick fem fel till och någonting att träna på hemma.
Shejpa, hoppklass III, lördag. Utan tvekan det sjukaste lopp jag någonsin gjort. Och kanske också den största segern på hela året. Hoppklasserna gick utomhus på lördagen, på en stor gräsmatta med lockande högt gräs mot ena långsidan. Domare Alar Meomuttel har tydligen för vana att blåsa i visselpipan som om han försöker få stopp på en skenande setter och Shejpa var helt galen när vi gick runt banan för att gå ner henne efter agilityloppet. Hon slet och drog i kopplet, pep och kastade sig mot det höga gräset (där hon var säker på att det regnade fasaner eller något). Jag trodde aldrig att jag skulle få henne att stanna hos mig när jag tog av kopplet. När det var vår tur, hade jag fått henne någorlunda lugn och fokuserad, men när vi stod på startlinjen och hörde visselpipan så blev hon helt okontaktbar. Jag hade aldrig satt pengar på att hon skulle genomföra loppet utan att sticka. Tredje hindret var slalom och där var jag säker på att tappa henne. Men Shejpa genomförde banan i ett rasande tempo och jag kände mig som lokförare på ett skenande tåg som försöker kasta sig av spåret. Innan varje tunnel såg jag hur hennes blick flackade, men hon valde rätt varje gång. Banan var ganska enkel, men lätt att glömma eftersom man kom till samma tunnel flera gånger. När vi kom dit andra gången var jag så upptagen med att hålla henne kvar att jag placerade mig fel och vi drog på oss två vägringar. Det var helt otroligt att vi tog oss i mål och egentligen är väl det här det största som har hänt i Shejpas agilitykarriär. För er som aldrig träffat Shejpa låter det naturligtvis helt vansinnigt dumt, men det bjuder jag på 🙂 Ni som känner henne vet vad jag pratar om.
Shejpa, agilityklass III, söndag. Äntligen fick vi sätta ett felfritt lopp! Tyvärr fick vi en riktigt dålig sväng in i sista tunneln och förlorade klassen med fyra tiondelar till landslagscockern Max. Härligt i alla fall att hennes grundtempo nu räcker för att hålla henne i toppen. Placeringarna 1-5 var som följer: Max 33,55 Shejpa 33,94 Izor 34,81 Nicki 35,20 Ella 35,36 (cert). Banorna var generellt väldigt snabba i helgen och här var det tretton nollade ekipage. Det blev Shejpas sista SM-pinne i agilityklass, så nu har vi bara två hopp-pinnar att bärga.
Fonzie, agilityklass I, söndag. En sjukt enkel bana utan ett enda byte, vänsterhandling hela vägen. Ingen gungbräda, men två gånger över a-hindret. Fonzie gick snabbt och säkert och klarade alla kontaktfälten strålande. Näst sista hinder var slalom och där fick vi problem igen, så jag diskade honom. Tråkigt att inte göra någon nolla med honom, men nu vet Anna i alla fall var hon behöver jobba på. Och jag kan vara nöjd med hans kontaktfält!
Naturligtvis hade jag hoppats på bättre resultat i helgen, men jag vet också att jag hade varit missnöjd om jag hade prioriterat annorlunda inför tävlingen. Om jag inte hade ökat farten på Shejpa hade vi säkert nollat mer, men å andra sidan hade jag då varit missnöjd över att vi låg några sekunder efter snabba hundar som Max och Izor. Nu blev det bara en nolla, men det känns faktiskt väldigt bra att kunna hävda sig på tid också, även på riktigt snabba banor. Dessutom är det kul att behöva utvecklas som handler också. Jag inser att vi behöver träna mer banor hemma, för i det här tempot måste fler saker bara sitta i ryggmärgen och man hinner inte med några misstag. Nästa tävling är i Rättvik om två veckor, då satsar vi på att vara både snabbare och säkrare!
Det finns många att gratulera efter den här helgen, hoppas att jag inte glömmer någon:
Mija och Rasken till 3 nollade lopp! SM-pinnar i hopp och uppflyttade till agilityklass III!
Håkan med Max till två vinster i klass III!
Sari med Fay (Squids moster) till 3 nollade lopp och 3 pinnar i klass II!
Hanna från Göteborg med Janis till flera vinster i klass II!
Oktober har verkligen varit en härlig månad, det känns som att solen förföljer oss vart vi än åker. Just nu sitter jag i köket och tittar ut på soligt väder och träd i vackra höstfärger. I helgen var vi i Norge och hade sista samlingen på tränarutbildningens steg 1. För säkerhets skull hade vi hyrt ett ridhus om vädret skulle vara dåligt, men solen följde med oss till Vestby. På tränarutbildningen i år har vi haft flera jaktintresserade fågelhundsförare, så gruppen delades upp i en utomhusgrupp som jobbade med jakt- och vardagslydnad ihop med Thomas och en ridhusgrupp som jobbade med tävlingslydnad ihop med mig. Jakthundarna (+ en ung malle vars matte prioriterade vardagslydnad och kontroll framför tävlingslydnad) jobbade med avståndssitt, inkallning och sökapport. Flera unga hundar fick gå från plocka-övningar, till vindövningar och till slut till sök efter apport i skogen. Inlärningen är väldigt lik uppletandeträning, men fågelhundarna får ha ett mer fritt sök utan så mycket tanke på system (förrutom att de naturligtvis ska leta framför föraren).
I min grupp började vi med tävlingsträning, deltagarna hade fått i läxa att förbereda en tävlingsmässig kedja att visa upp på sista samlingen. Speciellt kul blev det ju när vi var i en helt ny miljö – ridhus är inte helt enkelt om hundarna inte är vana vid alla dofter och spännande hästlortar. Jag blev jätteglad över att se hur bra hundarna gick under tävlingsmässiga förhållanden och speciellt glad över hur klokt deltagarna la upp träningen. Efter några vändor med tävlingsträning, följt av lunch, la vi resten av helgen på inlärning och finputsning av moment. I gruppen finns tre hundar som är på väg ut i klass III, så det blev mycket fokus på rutan, inkallning med stå och ligg, vittringsapportering och fjärrdirigering. Flera deltagare jobbade också med framförgående till brukslydnaden. Det bästa med tränarutbildningarna är utvecklingen man ser hos de tvåbenta deltagarna. Plötsligt är det inte bara jag som instruerar, alla kommer med smarta tips och kommentarer och ser de små detaljerna som gör skillnad i träningen. Ibland är vi inte alla överens och då blir det givande diskussioner och testande av olika strategier.
Det var ett smart drag att hyra ridhus, eftersom Fonzie och Shejpa ska tävla agility i ridhus till helgen, för första gången den här säsongen. Fonzie är Squids morbror och han bor med oss i några veckor medans hans matte jobbar mycket. På så sätt får vi tid att köra ihop oss inför tävlingen. Att hoppa i ridhus kräver lite mera kraft än på gräs, eftersom underlaget är mjukare och hundarna sjunker ner i sanden. På lördagskvällen jobbade vi därför med hoppteknik inne i ridhuset. Det blev en övning i avståndsbedömning eftersom Fonzie har problem med just det. Sedan han kom hit för en vecka sedan har vi hunnit med några pass med avståndsövningen och jag ser stor förbättring. Fonzie river sällan hinder, men han är osäker på hur många steg han ska lägga in mellan hinder, vilket gör att han hellre lägger in ett för mycket när han inte är säker. Det gör naturligtvis att han förlorar tid på banan.
Den här osäkerheten visar sig också när vi tränar på hans running contacts. Jag tror att hoppteknikträning är viktigt för hundar som man vill köra running contacts på. Det låter kanske konstigt, eftersom hunden faktiskt absolut inte ska hoppa på balansbommen, men hoppteknik är mycket mer än bara hopp. Om hunden är duktig på att länga och korta sitt steg beroende på avståndet till nästa hinder, blir det naturligtvis mycket lättare att göra samma sak på balansbommen. Ibland måste de länga sista steget på nedfarten för att träffa kontaktfältet rätt, ibland måste de korta sig för att kunna träffa samtidigt som de förbereder en sväng. Eftersom Fonzie har problem med det här när han ska hoppa, ser man samma problem på balansbommen. Han lägger gärna in extra steg för att vara säker på att göra rätt. Han är dessutom lite osäker på nya hinder, så vi har varit runt på några klubbar runt om för att träna på nya balansbommar. Det går framåt, men vi får se hur de går i hans agilityklassdebut till helgen.
Tack till alla underbara tränarelever vi har haft under året. Jag hoppas att vi får se många av er på steg 2 nästa år, och lycka till på tävlingsbanorna och på jakt. Det är alltid lite sorgligt att säga hejdå till en grupp som man har jobbat intensivt med under ett år.
Tack till Anna för att jag får låna fina Fonz
Glöm inte att anmäla er till nästa års tränarutbildningar! Mer info finns under ”kurser” i menyn ovan. http://www.klickerklok.se/hundkurser.php
Vi planerar också en agilitytränarutbildning steg 2. Den är främst öppen för de som har gått steg 1 i år, men om du känner dig kvalificerad får du gärna skicka ett mail till mig, så gör vi en individuell bedömning.
Just nu handlar mycket av lydnadsträningen om tävlingsträning här hemma. Efter Missys dåliga fokus under fria följet på senaste tävlingen har vi lagt många träningspass på att få den biten att fungera i tävlingsmässiga situationer. Unghundarna börjar bli riktigt duktiga på alla moment i lydnadsklass I och det är tävlingsträningen som ska till för att få dem klara för tävling, så det blir ju en del pass med dem också. När man tänker på tävlingsträning, så tänker man kanske att man måste ha ett helt gäng med kompisar som ställer upp och arrangerar en träningstävling. Då är det lätt att man tävlingstränar alldeles för sällan och kanske sätter hunden i situationer som den inte helt hanterar när det väl är dags för träningstävling. Man kan faktiskt göra mycket av tävlingsträningen på egen hand, om man bara funderar över vilka delar det är hunden måste kunna hantera på en tävling, och sedan tränar på dem. Självklart måste man ibland också träna ihop med andra för att få till de delarna som faktiskt handlar om att det finns folk på plan, men här kommer några tips för dig som tränar mycket på egen hand. Flera av tipsen har jag säkert skrivit om tidigare, men kanske blir du inspirerad i alla fall. Själv ska jag jobba igenom alla de här sakerna i min träning de kommande veckorna:
Det här var några tips på hur du kan förbereda dig för tävling på egen hand. Om du har gjort alla de här förberedelserna innan du tävlingstränar ihop med andra så får du ut mer av den värdefulla tiden när kompisarna tar sig tid att leka tävling ihop med dig. Har du fler tips på hur man kan tävlingsträna själv? Skriv en kommentar!
SBK:s Stockholmsavdelning arrangerar en bakombyteskurs med mig som instruktör i ett ridhus här i Fjugesta. Om du är intresserad av att vara med, kan du kolla in den här annonsen: http://www.sthlmsavd.se/Temakursagility.htm
Följetången om bredbandsuppkopplingen fortsätter. Igår skulle den äntligen installeras, men så visade det sig att killen som skulle göra det hade fått helt fel instruktioner av Telia, och var på väg att sätta upp en uppkoppling till en gård på andra sidan Fjugesta (gården hette tydligen Kälkesta, men hade inget annat med oss att göra). När det här uppdagades var det inte mycket han kunde göra, ärendet var tvunget att gå tillbaka till Telia och än har vi inte hört någonting om när nästa försök ska göras…
Som tur är har vi haft några härliga höstdagar och tränat hund istället. Vi har äntligen hittat lite folk som tränar sök här och i tisdags var vi iväg och tränade med ett trevligt gäng från Örebro. Squid har inte tränat på över två månader, men gick väldigt bra. Utan att tveka ut i skogen och upp för berg som en stenget. Både Squid och Pogue var supertända och tog kanske inte alltid närmaste vägen förbi oss på stigen, så det blir till att stoppa dem lite mer i nästa pass. Det var i alla fall glädjande att det funkade väldigt bra att skicka Squid efter ett stopp, tidigare har hon gått bäst om hon har fått köra flying hela vägen. Igår åkte vi till klubben på kvällen och tränade med lydnadshundarna (Pogue, Missy och Squid). Missy fick jobba med tävlingsträning, framför allt fritt följ och dumruta, men också några rutor. Välbehövlig träning! Jag har anmält henne till lydnadstävling den 1 november och den här gången ska vi träna hårt och vara väl förberedda. För Squid var det väldigt nyttigt att träna när det var fullt med liv och rörelse på planen, hon har lite svårt att koncentrera sig när andra hundar springer eller skäller, men det blev riktigt bra i alla fall. Vi jobbar mest med klass I-momenten och framför allt med koncentration och uthållighet. Momenten sitter ganska bra och jag har börjat ta tag i de få detaljerna som saknas – att sitta stilla länge i utgångsställning, avslutet på inkallningen, platsliggning längre stunder och avslutet på stå och ligg under marsch.
Idag åkte vi till klubben igen och tränade i solskenet. Missy fick fortsätta jobba med fritt följ och dumruta i lite tävlingsmässig setting, samt några dirigeringsapporter och en fjärrdirigering. Det går framåt med hennes attityd i de två första momenten, men där ser jag att vi har mycket att göra för att få tillbaka det fina fokus hon hade i våras. Man kan aldrig slappna av med tävlingsträning och uthållighetsträning! Squid var jätteduktig under de två första passen, men sedan tog hon liksom slut. Hon orkar fortfarande inte så väldigt mycket träning innan hon blir trött. Hon har varit duktig på att skilja mellan ligg och stå under marsch under en längre period, men nu tycks det vara svårare igen. Ibland känns det som att det blir bättre om man inte tränar på det… På slutet körde vi lite budföring, det påbörjade vi i tisdags och hon köpte det blixtsnabbt och tycker att det är jättekul att springa frivilligt mellan mig och Thomas och komma i utgångsställning. Då får jag också träning på avslutet i inkallningen, så vi slår två flugor i en smäll.
Shejpa har fått köra korta, intensiva agilitypass nästan varje dag. Jag har satt upp en kul kombination där vi kan jobba på lite olika färdigheter, tyvärr har jag inte något banritningsprogram på den här datorn, så jag kan inte visa den. Huvudfokus ligger på att svänga tight över ett hopphinder, men vi får också med tunnelsug, balansbom, lagerhandling/serpentin, springa rakt fram förbi ett lockande flick-hinder och slalomsug i samma kombination (som faktiskt bara har 4 hinder). Jag testar en ny variant för att kunna köra agility utan godbitar, men utan att tappa fokus och motivation. Vi kör ett kort, intensivt pass med bara lek och när vi är klara springer vi till garaget och så får hon sin middag. Det verkar funka väldigt bra hittils.
Nästa tävling för Shejpa är på Gotland 23-25 oktober och nästa tävling för Missy är 1 november på Tyresö. Jag är superladdad! Drömmålet är att ha båda hundarna klara för SM efter de tävlingarna. Imorgon är det sökträning igen, det ser jag verkligen fram emot!
Nästa års tränarutbildningar är nu planerade. Information finns på kurssidorna. Nästa år blir det steg 1 på både helger och vardagar (två olika utbildningar), steg 2 och agilitytränarutbildning. Årets tränarutbildningar har varit väldigt trevliga och vi ser fram emot att få lära känna nya ekipage under nästa år. Du anmäler dig genom att skicka ett mail till Fanny, med lite information om dig och din hund, erfarenheter, målsättningar och annat som kan hjälpa oss att välja just dig som deltagare. Vi hoppas naturligtvis att alla som vill ska få plats på utbildningarna, men blir det för många anmälda så måste vi välja. Alla kurstillfällen på tränarutbildningarna hålls hos oss i Fjugesta, utanför Örebro. Det finns gott om boendemöjligheter i närheten och det går också att sätta upp husvagn eller tält på vår gård.
Vi har också planerat in några helgkurser. 7-8 november är det grundkurs, 28-29 november är det tävlingslydnadskurs och 16-17 januari är det agility foundations (det står fel datum på hemsidan, men det är alltså januaridatumet som gäller). Alla kurserna går inomhus i ridhus. Anmälan sker via formulär på hemsidan.
Nu längtar jag tills vi får bredband, tv och fast telefon hemma! Då blir det lättare att uppdatera hemsidan och det kommer kanske lite filmer också.
Jodå, Missy fixade också sina championat i helgen! Det var en seg och långdragen tävling. Alla klasser samlades klockan 8 och sedan körde alla klasser platsliggning (10, 10 till Missy där). Sedan fick vi vänta. Klockan 11 hade de paus och prisutdelning för de andra klasserna och sedan satte eliten igång. Jag och Missy hade startnummer 9, sist på hela tävlingen, så vi fick vänta ännu längre. På morgonen hade Missy känts ganska lugn, men när jag tog ut henne efter flera timmar i bilen var hon hetare, men kändes ändå bra. Sedan kom vi ut på planen och ställde upp för fritt följ, riktade rakt mot konen och rutan. Fria följet blev jättedåligt. Hon tänkte alldeles för mycket på konerna och en gång försökte jag mig på ett extra kommando, ”kom”, vilket hon tolkade som ”konen” och sprang några meter framför mig och jag fick kalla tillbaka henne. Det blev bara en femma på fria följet! 😮 Sedan var inte dumrutan mycket bättre och vi fick 7,5. Inkallningen var okej, men hon nosade när jag lämnade henne och sedan kommenderade jag stå alldeles för sent. 8,5. Rutan var svår för många hundar idag. Missy hamnade lite utanför och jag dirigerade om, där fick vi en 8:a. Apportering med dirigering 9,5 (neddrag för att hon slog i mitt ben i ingången), hopp-apport 10, vittring 10, fjärr 9,5 (neddrag för halvsittande i första positionen). Totalt 280 poäng, förstapris och placering 1/9.
Jag hade naturligtvis hoppats på en högre poängsumma, men jag måste ju vara realistisk och inse att vi inte har tränat så mycket som vi borde, speciellt inte tävlingsträning. Och det är tävlingsträningen som brister när vi får sådana där problem i fria följet, så det måste jag bara ta tag i. I övrigt tycker jag att hon börjar bli väldigt stabil på tävling och gör sina saker för det allra mesta. Om jag bara skärper mig och tränar bra så kan det nog bli riktigt bra!
Nu ska här skickas in blanketter till SKK och NKK – tre stycken! Och så väntar jag på att Thomas ska komma hem från fjället någon gång i natt. Jag saknar honom!
Japp, det blev full utdelning på tävlingen i Bollnäs idag. Inte nog med att Shejpa tog sista certet i agilityklass (genom vinst), hon tog också certet i hoppklass (genom en tredjeplats, två tiondelar efter vinnaren). Vi har därmed tagit våra cert på tre raka starter i agilityklass och hon blev champion på sin femte start i agilityklass III (i Sverige, vi gjorde några starter under Viking Agility Week i Norge i somras), ungefär ett år efter debuten och med sparsamt tävlande. Hoppcertet var också kul! I Frövi hade vi lite otur med rivningar i hoppklass och när vi tävlade på Snapphanefejden så strulade slalomen i alla lopp förrutom ett. Nu känns det mesta stabilt, men farten måste upp om vi ska kunna hävda oss. Idag var den helt okej, men när man precis har varit på VM och tittat så slår ju inte ”snabbast i Bollnäs” speciellt högt. Ska satsa på fartökning och mer offensivt tänkande inför vinterns lite större tävlingar, det har varit mycket fokus på SM-pinnar och nollade lopp för mig eftersom vi kom in i jakten på SM-pinnarna så sent. Nu känns det ganska lugnt, vi har en hel del starter kvar under kvalperioden och har 3 av4 pinnar i agilityklass och 2 av 4 pinnar i hoppklass (efter 5 tävlingsdagar).
Imorgon är det Missys tur. Det är riktigt skitväder här hemma idag (i Bollnäs var det kallt, men fint) och jag hoppas att det lugnar ner sig till imorgon, har inte lust att se ännu en tävling regna bort, om det är allt för risigt väder kanske jag stryker oss. Det känns inte schyst att ge Missy två sådana erfarenheter på rad, jag har ju faktiskt själv valt att inte träna på att prestera i riktigt dåligt väder, det är det inte värt. Nu verkar det på väderleksprognosen som att det ska regna lite på morgonen, för att sedan klarna upp. Tävlingen börjar tyvärr klockan 8. Jag förstår inte riktigt varför man kallar alla klasser klockan 8 (!) när man bara har en domare och inte speciellt många deltagare. Det har jag aldrig varit med om förrut. Men då hinner man kanske med lite annat innan det blir mörkt i alla fall.
I helgen är det tävlingar och jag kom precis på att både Missy och Shejpa har chans på championat, dubbel chans på något att fira med andra ord! Egentligen är det väl SM-poäng/-pinnar jag jagar i första hand, men championat är ju aldrig fel. Tyvärr har jag väl kanske tränat lite lite med de vuxna hundarna det senaste, det har blivit mest tid på Squid (framför allt i fårhagen, där hon gör stora framsteg hela tiden).
Igår hade jag ett föredrag på Karlskoga BK om tävlingslydnad. Då fick jag frågan om hur man får till bra helt-om-svängar i fria följet. Missy har alltid haft jättedåliga högersvängar, speciellt helt om. Squid däremot har jättefina. Det är ingen slump, man gör inte gärna om samma misstag två gånger. Så mitt svar blev att det nog handlar mest om att träna dem och lägga energi på det. Med Squid har jag tränat mycket mer helt om än vad jag gjorde med Missy, när jag fick Missy prioriterade jag bakdelskontroll och vänstersvängar (eftersom det var Twiggys svaga sida…). Idag när jag skulle träna lydnad så dök den där frågan upp i mitt huvud igen och jag insåg att Missys helt-om-svängar (som var hemska när vi tävlingstränade igår) kanske bara skulle tränas. En så enkel tanke, men det är ofta de enkla tankarna som är riktigt häftiga när de dyker upp, tycker jag.
Sagt och gjort. Istället för att panikträna inför tävlingen, tränade vi helt om halva passet. En sådan där detalj som lätt glöms bort, eftersom det knappast går att nolla på dåliga svängar i fria följet. Svängarna blev mycket bättre och helt plötsligt kom lusten att träna lydnad med Missy tillbaka! Resten av passet jobbade vi mycket med stadga i stå, sitt och ligg och till och med det blev roligt när jag verkligen började träna, istället för att bara fixa lite. Träningen det senaste har väldigt mycket gått ut på att minimera risken för stora missar på tävling. Det har varit en fungerande strategi, eftersom hon har haft en fin jämnhet under de senaste tävlingarna (om vi bortser ifrån missöden i spöregn). Problemet är bara att det är tråkigt. Och jag råkar vara en väldigt glädjesökande hundtränare.
Många av de val jag gör som hundtränare, bygger på att träning ska vara roligt. Det innebär att jag ofta väljer bort säkra och välbeprövade metoder, helt enkelt eftersom de är tråkiga. Det innebär också att jag väljer träningsglädje framför tävlingsresultat.(Men som jag ska komma till senare, så tror jag egentligen inte att det är en motsättning). Jag tycker inte att träning (eller hundägande för den delen) är rolig om det innebär att jag måste bråka med min hund. Det är en av de största anledningarna till att jag väljer belöningsträning. Visst hade jag kunnat tvinga hunden till saker, men vad får jag ut av det? Hur kan jag känna mig stolt och nöjd om jag vet att jag har tvingat min kompis att utföra saker? Jag tycker också att det är väldigt tråkigt att locka och hjälpa hundar i träningen. Därför väljer jag till exempel bort påverkning i söket, trots att det säkert ger lika bra resultat. Varför skulle jag ägna en hel dag i sökskogen för att ha tråkigt när jag tränar? Av samma anledning skulle jag aldrig välja godbitspår som inlärningsmetod i spåret. Nu tycker jag visserligen att spår är så tråkigt att jag inte ens tränar det, men om man ändå ska träna spår, hur kul är det att gå bakom och se hunden äta godbitar?
När det gäller det där med lockande, så tror jag att jag har blivit spelberoende. Jag är en gambler! Finns det inget element av osäkerhet i träningen så är det tråkigt. Om hunden bara har ett val så blir träningen inte spännande längre. Att välja bort hjälperna gör också att man får göra andra roliga saker – planera, fundera, väga riskerna, ta snabba beslut, utvärdera ofta, utnyttja sin fantasi, hitta nya vägar, prova något som ingen annan gjort förrut. Jag älskar utmaningar. Både att ge hunden utmaningar och att få utmaningar själv. Då blir hundträning roligt!
Det här är mitt val, det finns säkert folk som får kickar av att ”dominera” hundar, av att veta att risken att hunden gör fel är minimal i varje steg av träningen eller av att titta på en hund som äter godbitar i änden av linan i ett halvår. Huvudsaken i hundträning för mig är att både jag och hunden har kul, annars lägger jag ner snabbt som attan, funderar en stund och hittar en ny lösning. Inte konstigt att jag mest tränar med Squid, där finns inga tävlingar som måste funka om en vecka, bara ren träningsglädje. Om jag ska fortsätta tävla lydnad med Missy, måste jag hitta tillbaka till hundträningsglädjen istället för att bara göra säkra men tråkiga saker. Det tror jag också kan lyfta oss till nya höjder, till exempel genom riktigt bra helt-om-svängar 🙂