Inomhusträning

Trots besök hos både läkare och sjukgymnast är foten inte mycket bättre. Jag är lite begränsad, men tränar mycket inomhus. Jag har valt ut 10 saker som jag ska jobba med med Epic under veckan och 6 av dem är sådant som jag kan göra inne och som bör göras varje dag. Redan nu i mitten av veckan har vi fått flera genombrott i träningen genom att träna på sakerna en eller ett par gånger om dagen. Nu börjar han få fina nosduttar, kan sitta stilla trots att jag rör mig bakom honom, börjar förstå var han ska hamna i ingångarna och hur han ska komma dit, bjuder hoppstå på avstånd, lyfter båda framtassarna och lämnar leksaker i handen.

Epic leker i snön

Det där med leksaksavlämnandet har jag prioriterat från början med Epic, men jag har inte jobbat så mycket på den sista biten – att trycka leksaken i handen på mig. Istället har jag prioriterat att han snabbt slänger sig tillbaka mot mig när han griper något eller vinner leksaken under kamplek. Så fort han har gripit har jag bjudit in till lek med en ny grej hos mig. Han har aldrig fått möjlighet att springa iväg med grejer på egen hand och han har tyckt att det är roligare att komma in till mig och leka mer än att behålla den grej han har fått. Men nu är det dags att vidareutveckla och få honom att komma hela vägen in med föremål. Jag kommer att fortsätta med att låta honom byta direkt till en ny grej ibland och ibland sträcka fram handen och få ett avlämnande. Det viktigaste är att han behåller viljan att slänga sig mot mig så fort han har något i munnen.

Söta Win

Vi har också vallat en del och det är skönt att vara igång igen. Det blir ju lite begränsat när man måste vara på planen (som är plogad), men det finns massor att jobba på under vintern. Vi jobbar på visslor, flanker, delningar och annat finlir. Idag snöade det hela förmiddagen, så vi kom inte ut förrän senare. Då är det väldigt skönt att ha elljus så att man inte blir begränsad till de ljusa timmarna. Idag har Thomas åkt till Norge för att hålla lydnadskurs i Drammen i tre dagar. Själv ska jag ha tävlingslydnadskurs här hemma i helgen. Jag hoppas att det lite mildare vädret håller i sig, det kan bli väldigt kallt i ridhus.

Tokvalp, 4,5 månader gammal.

Tränarutbildningar – sista chansen

Imorgon är sista anmälningsdag till våra tränarutbildningar 2011. Tränarutbildningarna är till för dig som vill bli en bättre tränare och få möjlighet att utvecklas ihop med oss under ett helt år. Vi lägger stor vikt vid dina målsättningar och hjälper dig att nå dina mål. Vi brukar ha otroligt trevligt på våra tränarutbildningar och vi lägger stor vikt vid det sociala umgånget. Du träffar nya, likasinnade träningskompisar. På sommaren stannar vi ute och grillar, pratar och diskuterar tills solen har gått ner.

Till nästa år erbjuder vi:

Tränarutbildning steg 1: Under fyra helger får du möjlighet att verkligen lära dig klickerträning för tävlings- och vardagsbruk. Vi jobbar bland annat med shaping, signalkontroll, störningsträning, uthållighetsträning och tävlingsträning. Vi fokuserar på att utveckla dig som tränare och på att ge dig verktyg så att du kan uppnå dina mål för året. Läs mer här.

Tränarutbildning fortsättning lydnad: Den här utbildningen går över fyra helger plus ett sommarläger. Som det ser ut nu blir det en liten grupp med mycket duktiga och motiverade elever som redan har kommit en bra bit på väg. Det här blir en verklig elitsatsning där vi kommer att fokusera mycket på tävlingsförberedelser. Om du har höga ambitioner inom tävlingslydnad och är beredd att träna mycket mellan träffarna är det här en chans du inte bör missa. Läs mer här.

Agilitytränarutbildning: Om du vill lära dig mer om agilityträning och utvecklas som hundtränare och handler är det här en utbildning för dig. Vi träffas under fyra helger plus ett sommarläger. Tränarutbildningen passar oavsett om du har en ung hund som du vill träna från början eller om du har en hund som du tävlar med och vill slipa på motivation, hinderkunskaper och handling. Vi lägger upp träningen individuellt och hjälper dig att nå dina mål. Läs mer här.

Sista anmälningsdag är den 15/12. Om du vill anmäla dig skickar du ett mail till mig på fanny@klickerklok.se

Greg-kurs och agilitytävling

Då var vi äntligen hemma igen. Det är trevligt att vara på resande fot, men det är allra bäst att vara hemma. Jag har varit borta i över en vecka. Först höll jag grundkurs i Bromölla förra helgen, sedan åkte jag till Malmö och gick kurs för Greg Derrett tisdag-torsdag. På torsdagskvällen åkte jag till Göteborg och stannade där ett knappt dygn. Jag hälsade på mina föräldrar, tränade lite med Cecilia på Hundstället Hjärtat och hälsade på en hanhund som vi förhoppningsvis kommer att para Jen med till våren. På fredagskvällen åkte jag till Skara och sov över där och sedan gick jag upp tidigt igår morse och åkte till Götene för att tävla agility med Squid.

Greg-kursen var väldigt bra, som vanligt. Det var första gången som Squid fick vara med och det var väldigt nyttigt för oss. Hon gjorde många saker fint, men framför allt upptäckte jag en massa saker som vi behöver bli bättre på. Det var ingen stor nyhet, listan på saker vi behöver träna var redan lång, men nu är jag ännu mer säker på vad vi ska satsa på under vintern. Om du vill läsa mer om kursen så har till exempel Mija och Helene skrivit bra saker. På onsdag eftermiddag började jag få ont i vänsterfoten och på torsdag morgon var det ännu värre. Med värktabletter klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte vad som har hänt eller vad jag har gjort, men det gör fortfarande lika ont att gå på och röra foten. Den har inte varit svullen och jag ser inga blåmärken. Efter lite google-diagnostisering är jag väldigt rädd att jag kommer att behöva gips halva vintern, men vi får hoppas att det bara går över istället.

Inför tävlingen igår fick jag ladda upp med både värktabletter och smärtstillande gel. Det hjälpte lite grann. Squid blir väldigt upphetsad av att se andra köra agility, så det var som att köra en ny hund. I agilityklassen fick vi förvånande slalomfel när hon först sprang förbi slalomen. Sedan diskade jag mig själv när jag inte var helt nöjd med gungbrädan. I hoppklassen hängde jag och min fot helt enkelt inte med. Jag gjorde en taktisk miss och planerade in framförbyten som jag verkligen borde ha insett att jag inte skulle hinna. Det var väl önsketänkande, eftersom framförbytet gjorde det mycket lättare än ett bakombyte. Men innan jag ens var i position för bytet var Squid över fel hinder. Great dog, shame about the handler. Det var svårt att hitta rätt fokus efter en vecka på resa, en skadad fot och ett fruktansvärt kallt ridhus.

Jag inser i alla fall att jag behöver ta tjuren vid hornen och träna Squid i situationer där hon blir galen av att se andra hundar köra. Jag har undvikit situationen tidigare, men om vi ska kunna tävla måste hon också träna i de situationerna. Det var en helt annan hund jag hade med mig på tävling än vad jag har när jag tränar hemma. Jag är väldigt glad att vi hann med den här tävlingen, fick testa och se bristerna, för att sedan få god tid att träna på innan nästa tävling (som är i början av februari).

Shejpa har fått stanna hemma i veckan, hade inte hjärta att låta henne hänga med som back-up i en kall bil. Hon har fått sova i sängen med husse på nätterna och fysträna med praktikanterna på dagarna. Perfekt! Hennes nästa tävling blir MyDog (under förutsättning att min fot inte hamnar i gips…) i början av januari. Annars får hon ligga lågt på agilityträningsfronten. Jag tycker att det är svårt att träna två hundar när det är så här kallt, det är nästan omöjligt att hålla båda varma när man är i ridhuset. Och det är Squid som behöver mest träning. Shejpa får fysträna och träna småsaker hemma istället.

Användande av belöningsmarkör

Tidigare i veckan la jag ut en film om signalkontroll med Epic. Tina kommenterade och undrade om jag använder en belöningsmarkör och i så fall vilken. Svaret är att jag inte använder någon direkt belöningssignal och jag tänkte därför berätta hur jag tänker kring markörer .

En markör är någonting som berättar för hunden att en belöning är på väg. Den mest uppenbara markören är kanske klickern. Klicket gör att hunden får väldigt precis information om vilket beteende som leder till belöning. Man kan också använda ett ord, till exempel ”bra” eller ”rätt”, för att markera rätt beteende och sedan ge hunden en belöning.

Själv har jag provat mig fram genom åren med både mer och mindre användande av markörer och kommit fram till ett sätt som passar mig. Jag tycker att klickern är ett fantastiskt verktyg, men jag tycker inte alltid att det är mest effektivt att klicka innan belöningen. Jag använder framför allt klickern i två situationer:

  • När jag shejpar fram nya beteenden och behöver stor precision. Om jag inte kan få belöningen till hunden i samma stund som den gör rätt, använder jag klickern för att markera beteendet och belönar sedan så fort som möjligt. Här kommer klickern verkligen till sin rätt. Jag har provat att använda en verbal markör, till exempel ”bra”, men tycker inte att jag då får lika bra resultat när det handlar om väldigt precisa beteenden. När jag använder klicker i shapingen har jag inga krav på att hunden ska fortsätta med det han håller på med efter klicket. Däremot försöker jag vara så väl förberedd och ha så goda tränarfärdigheter att hunden får belöningen på rätt plats så snabbt som möjligt. Belöningsplacering är viktigt!
  • När hunden får bryta det den håller på med och slänga sig över belöningen. Här blir klickern verkligen en signal som ”avslutar” beteendet. Jag kan till exempel använda det under en apportering. När hunden kommer med bra fart mot mig med apporten i munnen, klickar jag och hunden får då släppa apporten och rusa till mig och gripa leksaken som jag håller i vänsterhanden. Jag gör samma sak i inkallningen innan jag presenterar belöning vid sidan. Jag kan också använda klicket för att låta hunden bryta stadgebeteenden. Ibland vill jag överraska hunden under ett kvarsittande. Då klickar jag och kastar belöning till hunden. Jag tycker också att det fungerar bra att använda på kontaktfälten när beteendet är väl inlärt. Då kan jag klicka på avstånd och kasta belöningen till hunden, istället för att alltid behöva gå tillbaka och belöna i position. Fördelen är att hunden har lika stor förväntan på belöning när jag är långt borta som när jag är nära.

Andra bra anledningar att markera med klicker kan vara att man själv blir på gott humör av det, att hunden blir på gott humör av det, eller för att bryta igenom i miljöer där hunden är störd av annat (till exempel när man skvallertränar).

Däremot använder jag som regel inte klicker:

  • När jag tränar stadgebeteenden (med undantag för ovannämnda situation). När jag tränar på stadgebeteenden, till exempel stå, sitt och ligg, vill jag som regel att hunden håller positionen tills jag säger ”fri”. Alltså finns det inte någonting direkt att markera, hunden gör ju rätt hela vägen fram tills jag ger frisignalen och jag kan lugnt ta fram en godbit och ge till hunden. I början använder jag ofta omvänt lockande (det vill säga att jag försöker locka hunden ur positionen med en öppen hand med godbitar) för att göra det tydligt för hunden. En öppen hand betyder rätt och en stängd hand betyder att något gick lite fel. Jag försöker dock att fasa ut det omvända lockandet så fort som möjligt.

    Jag föredrar som regel att belöna hunden i position, speciellt i början av inlärningen. Jag är också noga med att hunden är helt stilla med tassarna även när belöningen kommer riktigt nära. Många slarvar med den sista biten och får hundar som blir oroliga när föraren kommer nära. Om jag vill belöna med kastad belöning från avstånd kan jag välja att göra som beskrivet ovan, med klick först och sedan en kastad belöning. Ibland kastar jag belöningen först och löser ut hunden med ”varsågod” eller ”ta den!” om hunden sitter stilla tills den har landat.

    Min erfarenhet är att omvänt lockande och belöning i position snabbare ger rätt beteende och attityd än klick och belöning där hunden får röra sig ur positionen (även om det bara innebär att hunden rör tassarna samtidigt som han tar godbiten). Självklart kan man lära hunden att hålla positionen efter klicket om man vill det, men jag ser inte riktigt poängen med det. Man kommer att hamna i situationer där man slits mellan att man vill belöna eftersom man har klickat och att man inte vill belöna eftersom hunden bröt positionen. Ofta blir lösningen ett dåligt mellanting. Jag tycker inte att klicket tillför någon information i det läget, att jag börjar röra en godbit mot hundens mun är markör nog.

  • När hunden utför beteenden och moment som han kan väl. Här vet hunden mycket väl vad han blir belönad för och klicket tillför inte någon information när det kommer efter ett avslutat moment.
  • När klicket gör att hunden tittar åt fel håll. Tänk dig att du tränar framförgående. Hunden har jättebra fokus framåt och går stadigt. Du klickar, hunden vänder sig mot dig och du kastar godbiten. Visserligen klickade du för rätt beteende, men min erfarenhet är ändå att hunden kommer att bli mer benägen att skicka blickar bakåt, och du får vara väldigt noga med vad du klickar för att inte råka klicka för fel beteende. I det här fallet kan man istället bara kasta en godbit mellan öronen på hunden. Godbiten dyker då upp med perfekt timing och hunden blir väldigt sugen på att hålla blicken framåt för att inte missa nya flygande godbitar.

    När jag jobbar med nosduttar gör jag på liknande sätt. Jag använder medvetet inte klicker, utan ser till att godbiten dyker upp i handen eller på marken medan hunden håller fullt fokus på punkten han ska trycka nosen på. Jag är väldigt noga med att det aldrig lönar sig att titta efter godbiten.

    När hunden har börjat få kläm på de här uppgifterna kan man ofta börja föra in klickern för att få extra bra timing. Om jag klickar när mina hundar gör ett framförgående eller springer mot rutan så blir de bara mer fokuserade på en punkt rakt framåt, inte på mig. När de gör nosduttar har de så bra rytm och fokus att jag kan använda klicket för att bryta beteendet och kasta dit en belöning. Står jag nära fortsätter de att fokusera på punkten, eftersom det är där alla belöningar har kommit.

    Den här typen av beteenden kräver ganska mycket av tränaren och det kan naturligtvis gå fel även om man inte klickar. Kastar man belöningen för långsamt eller med dålig timing finns det en risk att hunden ändå lyckas se kastet och då hade det naturligtvis varit bättre att i alla fall klicka när hunden gör rätt först. Jag upplever ändå att fler lyckas om man tar bort klicket i början och bara fokuserar på bra belöningsplacering, speciellt om hunden har en väldigt stark reaktion på klicket som gör att han alltid vänder sig om mot belöningen när han hör det.

Observera att det här bara är ett resultat av vad jag själv har provat mig fram till och trivs med. Det finns inget rätt eller fel. Det som är viktigt är att man hela tiden analyserar träningen och gör medvetna val som gör träningen mer effektiv. Kom också ihåg att klicket blir vad du gör det till – du ger klicket innebörd, ljudet i sig betyder ingenting för hunden.

Jag har inte skrivit så mycket om andra markörer – till exempel ”bra”. Själv använder jag ”bra” ganska osystematiskt. Som ni kanske hörde på videon slinker det ibland ur mig när hunden är extra duktig. Ibland använder jag det som en lite mindre exakt belöningsmarkör, till exempel när jag vill markera att  hunden var duktig som tittade lugnt på en annan hund eller gick fint vid sidan på promenaden. Då följs ordet av en belöning från mig.

Spännande julkalendrar

Igår körde jag till Skåne och kommer att vara borta i en dryg vecka. I helgen har jag grundkurs i Bromölla, på måndag till torsdag ska jag gå agilitykurs för Greg Derrett i Malmö. Sedan åker jag upp till Göteborg och hälsar på föräldrarna innan färden går vidare till Götene och Squids debut i agility nästa lördag. Med mig har jag Squid och Epic. Här nere är det också en hel del snö, men temperaturen känns som rena sommaren i jämförelse med vad vi har haft hemma i veckan.

Just nu är jag så trött att jag inte kommer på något vettigt att skriva om, men jag tänkte tipsa om några bra bloggar som uppdateras flitigt fram till jul.

Siv har startat en blogg-julkalender om lek. Där finns massor med bra tips om hur man kan utveckla en bra lek hos hunden och framför allt – hur man kan ha kul ihop med sin hund. Jag ser verkligen fram emot fortsättningen!

Eva Marie har också en julkalender i bloggform. Den handlar om djurträning och ska också bli väldigt intressant att följa.

Söta Jen har blivit en riktig trickhund 🙂

Signalkontroll-träning med Epic

Eftersom jag fick en fråga om signalkontroll gjorde jag en liten film idag när jag tränade med Epic. Vi har bloggat mycket om signalkontroll tidigare, men det kan ju vara intressant att se en film. Jag känner att jag ligger lite efter när det gäller signalkontroll med Epic, Squid hade kommit mycket längre i den åldern. ”Sitt” är det enda kommando han kan förutom lite mer speciella kommandon som hans namn, ”fri”, ”varsågod” och ”gå och kissa”. ”Sitt” reagerar han ganska bra på, så det är absolut dags att få färdigt ställandet och börja lägga signal på det.

Idag fick jag fram frivilligt sättande och började lägga kommando på det, för att visa lite av processen i filmen. Sedan tränar vi på att vänta på kommando. I början handlar det helt enkelt om att shejpa fram ett passivt beteende, i det här fallet ett stå. Det bör man ha tränat lite på separat innan man för in det i samband med signaler. Jag hjälper hunden ganska mycket i början med täta belöningar och omvänt lockande, men jag vill snabbt se att han själv börjar välja att ställa sig istället för att sätta sig när han får ”fri” från ett sitt. Senare i träningen ökas kriterierna och till slut handlar det mer om att försöka lura hunden att göra fel än att hjälpa honom att göra rätt. Men signalkontroll är svårt att förstå för valpar som är vana vid att få belöning för att göra frivilligt, så jag gör det gärna så enkelt som möjligt i början. Eftersom han inte kan några andra kommandon har vi inte kunnat föra in det så mycket. Det jag har gjort är att kasta en godbit på marken och variera mellan ”sitt” och ”varsågod”.

Frågor på det?

Agilityträning i kylan

Idag tränade vi med Åsa i ridhuset mitt på dagen. Jag lät Shejpa och Epic stanna hemma eftersom det var så kallt, man hinner liksom inte hålla flera hundar varma i det här vädret känns det som. Squid och Pogue fick ligga i framsätet med värmen på i bilen under pauserna och själva blev vi riktigt varma av att springa i ridhuset med många lager kläder på kroppen. Idag fokuserade jag på saker som vi är dåliga på handlingsmässigt. Väldigt nyttigt, men inte så bra för självförtroendet. Förutom lite slalom- och kontaktfältsträning så blev det mest träning på bakombyten och serpentin med push through. Serpentinen behöver vi bara träna lite mer på och det blev bättre under dagen. Bakombytena är svåra. Jag började jobba med att hon ska vara säker på vilket hinder hon ska ta efter bakombytet här hemma innan snön kom. Den röda och den lila linjen är enkla, men den gröna får vi aldrig riktigt till. Dels känns det som att Squid inte riktigt reagerar på axelvridningen efter bytet om jag inte också bromsar. Dels känns det som att jag inte riktigt räcker till. Jag tycker att bakombyten är svåra, jag hinner aldrig riktigt om avstånden blir stora. Jag filmade lite hemma tidigare i höst och kunde konstatera att jag nästan aldrig hann över linjen med bra timing. Det var en bra upptäckt, eftersom jag tidigare har haft en känsla av att jag alltid är för tidig. Att sätta en kamera rakt framför bakombyteshindret och en kamera rakt på den diagonala linjen var en bra idé som jag måste göra om när jag har tillgång till en till kamera någon gång. Jag hoppas att vi får jobba en del på bakombyten på Greg-kursen i nästa vecka.

Dagens träningsupplägg. Färgade linjer – bakombytesövning (streckad linje – diagonala linjen på bakombytet). 1-5 serpentin + push through.

Efter träningen tog vi en fika här hemma och en stund senare tränade jag lite utomhus. Det var kallt, men så länge jag kunde ha på mig mina tjocka vantar gick det bra (fast man får låta bli att använda godbitar om det ska gå). Squid och jag tränade på torrhandling och på handlingsövningar med ett hopphinder (med en bump istället för bom på grund av underlaget och kylan). Man kan göra ganska mycket på den lilla plogade plätten vi har runt uthuset, så det gäller att fundera noga på vad man måste göra i ridhuset och vad man kan göra hemma, för att bli så effektiv som möjligt.

Fjärrdirigering med Squid

Ett tips jag brukar ge på valpkursen är att grunda hunden brett. Man har alltid nytta av att träna många olika saker med valpen och att ha bra grunder i flera grenar är verkligen ett jätteplus. Man vet aldrig när hunden (eller kanske föraren) behöver en paus från en gren. Med Shejpa gjorde jag misstaget att inte köra någon lydnad alls när hon var valp, egentligen tränade vi nästan bara jaktrelaterade saker det första året. Det har gjort henne svårare att träna i agilityn, i alla fall känns det så. Hon kan ganska få saker och hon kan ännu färre kommandon. Det gör att hon har svårt för konceptet med signalkontroll och att det tar lång tid att lära in och lägga kommando på nya saker. Det innebär också att jag har haft väldigt svårt att sätta igång en lydnadskarriär med henne, även om jag har försökt några gånger. Det blir för jobbigt att lära in allt från grunden.

Med Squid var jag noga med att grunda i lydnad, bruks och agility. Nu har vi knappt tränat någon lydnad alls sedan tidigt i våras, men det är väldigt lätt att ta upp det igen. Jag blir hela tiden förvånad över hur mycket hon kan. Många saker verkar bara ha blivit bättre av att ha mognat under ett knappt år. En del saker kommer jag knappt ihåg att jag har tränat på. Idag började jag träna lite fjärrdirigering och insåg snabbt att jag faktiskt kunde lägga kommando på flera av rörelserna. Egentligen bör de nog generaliseras mycket bättre, men jag tror att jag kan växla mellan pass med signal och pass där jag jobbar med generalisering av frivilliga beteenden. Det kommer nog ta en stund att få ordentlig signalkontroll i alla fall, så det är lika bra att börja nu.

Jag filmade lite träning för er lydnadsnördar:

Snöbus

Solsken och snö är en klockren kombination om man vill ta bilder på hundarna. Tyvärr känns det som att min gamla Nikon D50 har tappat lite skärpa och snabbhet. Några bilder blev i alla fall okej när vi tog med oss fyra hundar ut på ängen och lekte lite.

Innan snöbuset tränade vi en timma i ridhuset. Det gick bra trots -10. I helgen hade vi tävlingslydnadskurs i ridhuset och det var kallt. Som tur var hade vi ett kanongäng som klarade av att träna bra och hålla entusiasmen uppe trots kylan. Vi passade också på att värma oss vid brasan hemma på lunchen och under teoripassen. Jag blir bara mer och mer sugen på lydnaden och Squid fick faktiskt träna rutan både på kursen och under träningspasset idag. Det har hon inte gjort sedan förra vintern och hon började med att fundera på om inte konerna var någon slags slalom, men kom snabbt på vad det handlade om.

Vinst och SM-klar

Dagens kvällstävling i Knivsta blev ett heldagsprojekt. Vi startade hemifrån innan 12 på dagen och var hemma igen 21.30. Det var visserligen tidigare än vad jag hade beräknat. Tävlingarna gick snabbt och väglaget var helt okej. Snälla Thomas följde med och höll mig sällskap i bilen (och körde hela vägen dit och fram till Enköping på hemvägen) och hjälpte mig på tävlingen. Det var verkligen skönt att inte åka själv. Vi har sällan tid att hänga med varandra när vi tävlar, förutom SM tror jag inte att Thomas har sett Shejpa tävla på nästan två år.

Till hopploppet lyckades vi inte hitta rätt läge. Vi gick en ganska lång promenad innan, men jag tror ändå att hon kände sig lite kall och oinspirerad. Jag märkte så fort jag startade att hon inte var riktigt med. Det var en ganska svår slalomingång och Shejpa gick in rätt, men fortsatte rakt fram istället för att svänga in i andra porten. Det är typiskt en sådan sak som händer om hon inte är riktigt tänd. Jag skickade henne in i slalom igen och lät henne köra klart slalomet medan jag stannade kvar på baksidan av nästa hinder. Sedan fick hon sin leksak och vi gick ut.

Till agilityloppet försökte vi hitta en ny uppvärmningstaktik. Hon fick promenera och värma upp med Thomas och jag tog med mig lite extra god mat till uppvärmningen. Det funkade. Hon var riktigt taggad och sprang på bra. Jag satsade på serpentin och bakombyte efter balansen eftersom jag inte skulle hinna in i framförbytesposition efter balansen utan att skjuta henne framåt. Serpentinen fungerade bra och kontaktfältet var klockrent, men bakombytet blev inte riktigt bra. Vi får träna på sådana situationer. Jag brukar ofta undvika serpentin + bakombyte och har nog inte tränat det så bra som jag borde. Resten kändes bra och vi vann klassen med över två sekunder. Det var inget stort startfält, men roligt i alla fall. Speciellt eftersom det innebär att vi äntligen är SM-klara. När tävling efter tävling försvann på grund av kennelhosta och löp började jag nästan bli lite nervös för SM-kvalet, så det var skönt att vi fixade det direkt.