Dagens kombinationer

På onsdagskvällar har jag handlingskurs för ett härligt gäng. Ikväll har vi kört de här kombinationerna, lite inspirerat av söndagens agilityklass 3 i Rättvik. När jag får tid ska jag köra dem med mina hundar också.

Rättvik och Epics slalom

Shejpa och jag var i Rättvik och tävlade agility i helgen. Det var länge sedan vi tävlade och det var riktigt skoj med stå stora startfält och en så välorganiserad tävling. Det var tidiga morgnar (banvandring lördag 6.10) och sena eftermiddagar (åkte hemåt vid 18 på söndagen), men det var det absolut värt.

Vår insats i helgen har varit okej. Vi har tävlat både individuellt och i lag och har väl gjort vår starkaste insats i lagloppen. Vi gjorde tre av fyra nollor i lagloppen (men tyvärr blev det bara pinne till laget i det loppet där vi hade fem fel). Individuellt lyckades vi bara med en nolla, som tur var i ett hopplopp – nu har vi äntligen vår första SM-pinne i hoppklass! Annars var det lite småsaker som hände. I lördagens agilitylopp rev Shejpa de två första hindren, i söndagens agilityklass diskade vi oss på hinder två när hon hoppade över hörnet på långhoppet innan hon kom till mig och i hoppklassen som vi verkligen behövde nolla gick hon finfint tills hon bestämde sig för att det var dags att springa till belöningen i förtid…

Väl hemma igen sent på söndag kväll kunde jag inte låta bli att gå ut och träna lite med Epic som hade haft en tråkig helg. Jag är så glad och tacksam över det milda, torra vädret vi har. Att kunna gå ut vid midnatt i november och svettas på agilityplanen är underbart. Epic fick vila större delen av förra veckan, så nu var vi båda väldigt sugna igen. Jag testade 12 pinnar slalom, någonting han provade lite grann innan han fick en längre paus. Det gick kanonbra och jag blir alltid lika fascinerad över vad de lär sig när de vilar. Epic har väldigt mycket kvar att lära i slalomväg, men jag tycker att det här är ett ganska bra resultat för att vara hans första månad (där jag dessutom har varit bortrest ungefär halva månaden och dessutom satsat mer på kontaktfälten än slalom):

Epic tränar

Äntligen återförenad med Epic och Shejpa igen efter en vecka på tu man hand med Squid. Epic och jag jobbar på med träningen. Det är otroligt mycket som ska bli klart på de där månaderna mellan att kroppen har blivit ”vuxen” och att det är dags för tävlingsdebut. Samtidigt är man ju rädd att träna för mycket och överanstränga kroppen. Den här veckan har det inte blivit så mycket slalomträning, så där är vi kvar på samma nivå som innan jag åkte till Belgien. Vi har jobbat på lite hoppteknik, någon dubbelboxövning och så kontaktfält. Hans nosduttar är hyfsade, så där borde jag bara gå vidare. Jag har tagit bort targeten någon gång, men borde lägga fokus på det, samtidigt som jag borde göra mer nosduttande på gungan. Han har provat lite olika gungalekar utan problem, men borde göra mer. Våra running contacts kändes hopplöst dåliga i början av veckan. Jag hade höjt dem till en höjd där han inte längre kunde ta tre steg utan att hamna för högt och där han inte hade en tanke på att ta fyra steg. Följaktligen missade han nästan vart enda kontaktfält. Lösningen blev att hoppa upp på full höjd istället. Jag började med att han fick komma i sväng upp på balansen, så att han inte kunde ta tre steg. Idag försökte jag med rak ansats och han lyckades ta fyra fina steg och träffa kontaktfältet flera gånger. Det känns som att vi är på rätt väg.

Här är en liten film från dagen:

Svensk grundkurs online

Under hösten har jag startat upp en webb-baserad grundkurs på min engelska sida. Kursen känns som en succé och formatet passar både mig och deltagarna. En del hörde av sig till mig och beklagade att kursen hölls på engelska, eftersom de kände att de skulle få ut mer av en kurs på svenska. Nu ger jag också er som inte är så bra på engelska, och er som inte kom med på den första kursen, en chans att få undervisning online.

Mer information och anmälan finns här.

Greg-kurs i Belgien och Epics slalomträning

Jag är ute på resa igen. Efter en knapp vecka hemma åkte Squid och jag till Belgien för att gå agilitykurs för Greg Derrett. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna här och det har absolut varit värt resan. Det har varit lite svårt att ta sig till och från Arlanda eftersom min bil gick sönder och står på verkstad. Att åka tåg med en jättestor flygbur är verkligen inte enkelt. Som tur är verkar hemresan äntligen ha löst sig. Skönt! Tur att man har bra vänner och släktingar som ställer upp.

Det känns inte riktigt som att Squid och jag är riktigt samkörda och vältränade efter hennes mammaledighet, så det här var ett alldeles utmärkt tillfälle att få se alla svagheterna, så att vi vet vad vi ska fokusera på i träningen. Att köra kombinationer och banor på träning handlar mycket om det – att se var bristerna ligger så att man kan träna på dem. Precis som när man kör kedjor i lydnaden. Fokus för mig på en sådan här kurs ligger till 90% på träning, inte handling. Handlingen kan jag rätt bra, både i teori och praktik. Det gäller bara att få hunden att reagera perfekt på alla signaler också.

Ännu bättre är det att vi får gå kurs för Greg igen redan i december (då i Malmö). Det innebär att jag har en tidsplan när det handlar om förbättringar och att jag verkligen får en chans att utvärdera hur bra träningen har fungerat och diskutera nya lösningar med Greg. Det ska också bli otroligt roligt att få gå handlingskurs med Epic för första gången!

Epic tränade ganska intensivt under förra veckan, när jag var hemma. Vi körde bland annat flera pass med slalom. Jag tycker att det är jätteroligt med slalominlärning och har väntat på att Epic ska bli tillräckligt gammal för att klara av den påfrestande slalomrörelsen fysiskt. Här är två filmer från vår träning. Först första dagen han gick fyra pinnar på en rak linje och sedan första dagen han gick sex pinnar på en rak linje:


 

Agility-VM 2011 – Dag 1

Nu har jag varit i Frankrike i ett drygt dygn. Kom fram till CDG igår kväll, svor och svettades på tåg och metro och hittade till slut Mija och Moa som visade mig till hotellet (där de inte hade rum till mig, men hade bokat på ett annat hotell på andra sidan vägen). På väg till hotellet såg jag också Eiffeltornet. Då kan vi bocka av det från listan. Vi åt en sen middag på uteservering och sedan stupade jag i säng på hotellet. Klockan ringde 5.50 och vi startade strax därefter resan mot Liévin och VM i agility. Från taxin genom Paris hann jag se ytterligare landmärken och tycker att jag har gjort en bra speedsightseeing. Jag var grymt imponerad av det jag såg av Paris, men vet inte om jag hade orkat med någon längre tid där. Metron var hemsk, människorna inte speciellt trevliga och priserna hutlösa.

Väl på arenan var det inte mycket trevligare. Knappt någon pratar engelska, de har massor av konstiga regler och det går inte att få information om ens så enkla saker som i vilken ordning klasserna går imorgon. Tyvärr inget internet där heller. På plusssidan var arenan ny och fräsch, men lite liten. Det kommer att bli trångt på söndag! Idag var det träning för alla länder och vi hann se det mesta. Missade tyvärr både USA och England på morgonen, men kom lagom för att se det svenska laget träna. De såg riktigt bra ut och träningen kändes välorganiserad. Det är lätt att träningarna på VM blir kaotiska, med hundar som krockar och inte så genomtänkt träning. En favorit idag var absolut Japan, som hade en välorganiserad träning och var de som belönade hundarna absolut mest. Jag blev också helt kär i Italiens smallhundar – jättesnabba, häftiga terriers.

Det är lite svårt att få information om något här nere, men nu har vi äntligen fått tag på internet och inser att de har ändrat ordningen på klasserna sedan tidigare år. Imorgon börjar det med de individuella hoppklasserna. Det blir spännande!

 

Kumla-tävlingar lördag

Det har varit en väldigt härlig dag på agilitytävling idag. Solen sken och arrangemanget flöt på bra. Kul med tävling på hemmaplan! Idag var det klass 1 och jag körde två gånger agilityklass 1 med Pogue. Det ville sig inte riktigt. I första loppet glömde han att bromsa i slalom och missade andra porten. I andra loppet glömde han att bromsa på gungbrädan och lämnade den alldeles för tidigt. Sedan glömde han att bromsa på A-hindret och publiken drog efter andan när han flög över toppen, gjorde något skate-inspirerat trick och sedan landade på kontaktfältet.

Jag tog några bilder, men det var lite för mycket blandning av sol och skugga för att det skulle bli riktigt bra. Mest gillar jag bilder som visar när något går lite fel, eller något annorlunda. De här var dagens favoriter:

Missförstånd

Speciell stil på gungan

Samma stil som Pogue

Tur eller träning?

För ett år sedan var Epic knappt leveransklar, men vi hade börjat träna lite smått. Mitt mest uttalade mål med Epic var att han skulle flyga tillbaka till mig med alla leksaker han fick i munnen – sugen på att kampa mer. Jag började träna honom så smått redan när han var fem veckor och har fortsatt under hela hans uppväxt. Jag har haft en genomtänkt strategi för all lek och jag har aldrig någonsin låtit honom att springa iväg på egen hand med leksaker. Resultatet? Fantastiskt! Han är så otroligt lätt att träna eftersom kamplek med mig är det bästa han vet. Han nästan trycker leksaken upp i ansiktet på mig för att jag ska dra emot lite till. Han verkar nästan helt ointresserad av att ha leksaker på egen hand, de får ett värde ihop med mig. På ett sätt känns det lite som att jag har haft tur – den där målmedvetna träningen sammanföll nog bara med den perfekta hunden. Beteendet känns ju så naturligt, helt utan motstånd…

Men så kom jag att tänka på Squid. Lilla Squid som var så trött och oengagerad i träning under det första dryga året. Det var svårt att bygga värde för saker, svårt att få fart på henne, omöjligt att få uthållighet. Mitt uttalade mål med henne var att oavsett vad som hände så skulle hon älska två saker – cirkelarbete och nosduttar. Vad tror ni hände? Hon var jättesvår att träna i allt förutom cirkelarbete och nosduttar. Hon bara älskade cirkelarbete och nosduttar och har alltid lagt hela sin själ i de två beteendena. Trots att resten av träningen gick ganska trögt under lång tid. Var det också bara tur, eller en slump? Jag börjar tvivla. Vad tror ni?

Kontaktfältsträning med Epic

Det är regnigt och tråkigt ute den här veckan, men det hindrar oss inte från att träna. Squid har fått jobba på svagheterna från helgen. Hennes slalom var ju katastrofdålig efter det långa uppehållet, men det verkar ha gått lätt att fixa. En sak jag verkligen gillar med 2×2-metoden är möjligheten att gå tillbaka och öppna första porten för att förtydliga för hunden vad det är vi är ute efter. Det fungerade helt strålande på Squid och nu visar hon både självförtroende och säkerhet i ingångarna. Vi har också tränat lite på kontaktfält. Under de senaste veckorna har vi experimenterat en del med running, men på tävling vill jag ha nosduttar just nu. Jag körde nosduttar i banor i Tromsø, men det blev bara dåligt (jag tror att hon tyckte att det var riktigt otrevligt att nosdutta i det vassa gruset). Så hemma har vi bara gått tillbaka lite och kört enkla uppgifter med superbelöning och även här fått tillbaka glädjen, självförtroendet och säkerheten. Det ska bli roligt att tävla på söndag!

Epic tränar mycket kontaktfält just nu, idag har han faktiskt hunnit med både nosduttar, running contacts och uppfarter. Igår såg hans running contacts ut så här:

Nosduttarna har jag inte på film, men det går framåt. Jag har tidigare haft lite problem med att få honom riktigt engagerad i nosduttar när han ska göra dem i trappan, men har nu kommit på ett sätt som gör honom väldigt engagerad samtidigt som han blir mer avslappnad i agilityträningen över huvud taget. Jag blandar nosduttar i trappan med vår running contacts-träning. Det är nämnligen väldigt lätt att en hund som Epic blir stel och okontaktbar när det handlar om att rusa i full fart genom en tunnel och över en balansbom om och om igen.

Jag är väldigt noga med att mina hundar håller sig avslappnade och öppna i agilityträningen. Man kan testa det på olika sätt – Kommer de direkt och gör engagerade nosduttar om jag sträcker fram handen? Gör de avslappnade utgångsställningar på båda sidor? Sitter de helt stilla och balanserat i starten? Kan de ta kontakt med mig och gå fot mellan övningar? En period handlade större delen av vår running-träning om att han skulle bjuda mig olika typer av frivilliga beteenden för att få lov att sticka in i tunneln. Nu är han mycket mer avslappnad och öppen i huvudet. Dessutom kan jag ju använda running-träningen för att öka engagemanget för uppgifter som han har haft svårt att verkligen gilla – som nosduttar på target i trappan. Nu går vi till trappan mellan repetitionerna och så får han bjuda på nosduttar, riktigt fina och engagerade sådana. När han gör det får han sin leksak och sedan kör vi ett varv genom tunneln och över balansen och tränar running. Perfekt! Det är 3 i 1 – värde för nosduttar, öppen atittyd på agilityplan och träning på running contacts. En fin balans i träningen.

Uppfarterna då. När vi tränar running har jag lagt en bump innan balansbommen för att han ska träffa uppfältet så bra som möjligt. Jag vill ju inte repetera skräp. För det mesta blir det bra, men jag tror inte att han lär sig jättemycket på lång sikt. Därför har jag också börjat träna uppfarter separat. Idag hade vi första passet och jag tror att videon talar för sig själv ganska bra: