Med Squid har jag börjat träna lite mer apportering under den senaste veckan, med hopp om att få ett färdigt apporteringsmoment till både klass I och appellen/klass II inom kort. Apportering är ett ganska kul moment, men det har aldrig varit något problem med någon av mina hundar, så jag har inte lagt så mycket tid på det. Med en bra grund i förkunskaper som lekapport, kamplek och att hålla hårt fast i olika föremål, har Squid ett bra grepp om apporten och tar i princip aldrig omtag. Den senaste veckan har vi fokuserat på två olika delar:

• Att sitta stilla med apport i munnen. Eftersom jag tränat väldigt mycket lekapport och låtit henne trycka föremål in i handen på mig, blev hon lätt orolig när hon bara skulle sitta vid sidan. Hon började skruva på sig och leta efter min hand. Lösningen blev samma som Maria Hagström presenterade för mig när vi hade liknande problem i halterna under fria följet. Jag bad henne sitta, gav henne appporten, gick intill henne och tog tag i apporten innan jag sa ”tack” och belönade. Efter bara ett kort pass kunde hon sitta helt stilla med apporten i munnen långa stunder.
• Snabba gripanden och att släppa på klicket. Vi har jobbat en del med snabba gripanden på nära håll. Att göra långa apporteringar kan vara jättenyttigt för tempot, men jag tycker framför allt att det är viktigt att hela tiden ha hög intensitet i alla delar av apporteringen på nära håll, speciellt i gripandet. Annars finns det en risk att hunden mest springer ut för springandets och apportens skull, men slarvar i gripande och återgång. Jag upplever att det är viktigt att hunden kan släppa apporten på klicket och rusa till föraren för att få belöning, om man vill ha riktigt bra tryck in. Det får inte vara roligare med apport än med belöning. För Squid blev det här extra viktigt, eftersom hon gärna springer runt med saker i munnen på egen hand, något vi upptäckte när vi började träna på att hon skulle gripa från medhjälpare och springa mot mig med apport. Hon kom i full fart – förbi mig… Men vi har jobbat en del på det där med att släppa på klicket, i början på riktigt nära håll med en riktigt bra belöning, och nu fungerar det riktigt bra. Dags att testa att låta henne gripa från medhjälpare snart igen.
• Lösrullemarkering. Vi har också jobbat en del med lösrullemarkering till söket. Det har kanske inte så jättemycket med vanlig apportering att göra, men jag upplever att det är väldigt nyttigt för hennes apporteringar. Vi har baklängeskedjat det och Squid och Pogue får ibland göra markeringsövningar för sin middag. Thomas håller en skål med mat, men Squid måste först springa ut till honom och hämta en lösrulle, trycka den i min hand och hålla fast för att få ”visa”-kommando och komma åt maten. Hon har superintensitet och är väldigt målmedveten, så det är tydligt att avståndsbelöningen hjälper henne att fokusera och öka farten.

Det här är några exempel på vad vi jobbar med, som jag kanske inte har nämnt i tidigare blogginlägg och artiklar, kanske det hjälper någon på vägen mot en bättre apportering?