Då var första dagen på agility-VM slut och jag är på plats i Dornbirn, Österrike. Det har varit en lång dag (klara vid klockan 20, sedan tog det två timmar innan vi var hemma på hotellet) och luften inne i hallen är inte den bästa. Jag hade hört att arrangemanget skulle bli så mycket större när det var på kontinenten och inte i Norden, som det har varit de senaste två åren. Men det visade sig att hallen var hälften så stor som den i Finland förra året, och den känns redan ganska full första dagen. Vågar inte tänka på hur trångt och varmt det blir på söndag. Det blir i alla fall en intensiv och härlig stämning och det är ju det som gör det så speciellt att uppleva VM på plats (i år kan man nämnligen se alla lopp streamade live via internet) – all glädje, all besvikelse, all upphetsning. Att få se folks ansiktsuttryck när de väntar på sin tur – och när de har gått i mål. Att få träffa agilityfans från hela världen. Det är otroligt kul!

Jag kom till Zürich i onsdags kväll, träffade Mija och tog in på ett litet hotell med rock-tema. Igår tog vi sovmorgon och åkte sedan tåg till Götzis där Mija skulle bo och jag hade jättetur som lyckades få ett rum på samma hotell, som egentligen var fullbokat. Sedan tog vi tåget till Dornbirn för att se träningarna (alla lag får en stund på sig att träna på mattan och hindrena), men den var nästan slut när vi kom dit. Idag har det varit lagtävlingar hela dagen. Först hoppklasser och till slut finalen för de stora hundarna i agilityklass. Imorgon blir det finaler för small- och mediumlagen samt hoppklass individuellt. Jag upplever att banorna har varit svårare i år än tidigare år, på gott och ont. Det är väldigt kul att se hur världseliten löser svåra utmaningar, men samtidigt är det naturligtvis tråkigt om alla måste fegköra för att komma runt. Så blev det till exempel i de stora hundarnas final idag, en riktigt svår bana där bara ett lag kom runt utan fel – grattis Ryssland! Alla de svenska largehundarna diskade sig och där försvann medaljchansen (de låg 7:a efter hoppklassen). Mest imponerande idag var helt klart Silvia Trkman som gjorde strålande insatser med både Bu och La. Nu är det dags att sova, vi åker till arenan klockan 7 imorgon och tävlingarna avslutas 12 timmar senare – om de håller tidschemat. P.S. Flera har frågat om nästa års tränarutbildningar. Det blir tränarutbildningar 2010 och det kommer snart ut information om dem!