Guld-Sabina och min guldhund Bud

SM var fantastiskt roligt och spännande på många sätt. Squid presterade generellt bra, men hade lite slalomproblem. Hon kvalade till individuell final och kom 9:a med fem fel (slalomingång). Hon hoppade fint och rev inte ett enda hinder på hela helgen. Jag är väldigt nöjd med hennes uppladdning inför mästerskapet, men inser att vi måste träna slalom. Det är tydligen färskvara trots att man är nästan 10 år gammal…

Foto: Sara Helén

Bud och jag fick inte till det individuellt. I agilityloppet, som var det första vi körde under helgen, rev han första hindret och kändes sedan helt ur kontroll. Jag tror att vi diskade oss tre gånger och rev tre hinder. Det kändes lite trötstlöst, för jag hade känslan på banvandringen att banan borde vara enkel att lösa för oss. Min främsta teori är att han blir så störd av att riva första hindret att han tappar huvudet lite. I hopploppet blev det också disk, först gick han ur slalom och sedan tog han ett hinder från fel håll. Det där med att ta hinder åt fel håll är något som händer alldeles för ofta på tävling. På träning är han jättebra på ”ut”, det vill säga att han ska gå runt hindret och ta det bakifrån. På tävling är det som att han bara stänger öronen och anstränger sig för att ta hindret framifrån. Det här måste vi komma åt! Så någon individuell final blev det inte för Bud i hans första SM. Däremot gick det strålande i laget.

Min goda vän Sabina tävlar i laget Hejjaklacken ihop med andra goda vänner från Kumla och Örebro. 2017 blev de årets lag och de vann också en lagklass på förra årets SM. Sabinas hund Adna tog silver på SM förra året och var med i landslaget när vi åkte till EO ihop förra året. I våras skedde en hemsk olycka, där Sabina plötsligt förlorade sin fina vän och fantastiska tävlingskamrat. Sabina frågade om hon fick låna Bud som ersättare för Adna i laget. Bud har tävlat med Sabina några gånger och de trivs ihop. Självklart sa jag ja! Dessutom fick Squid hoppa in i ett annat lag som stand in för Sabinas andra hund Persie, som är hemma med valpar.

I laget skötte sig Bud utmärkt! Det blev en miss i hopploppet som ledde till disk, men laget låg placerat som fyra efter ett av två lopp och hade goda chanser på medalj. Agilityklassen blev en riktig rysare. Bud gick ut sist i laget och två hundar hade kommit runt medan en var diskad. Om Bud gick runt skulle det leda till en bra placering, men blev han diskad skulle laget också bli diskat eftersom man måste räkna tre resultat. Bud startade jättebra, men den sneda ansatsen till balansbommen ledde till att han trillade av på mitten. Här uppstod förvirring mellan Sabina och den italienska domaren. Var det vägran eller fem fel? Skulle hon ta om hindret eller köra vidare? Fel val skulle leda till disk. Sabina fick inget besked och körde efter en stunds diskussion vidare. Domaren gick sedan till överdomaren och sekretariatet och bestämde ihop med dem att Bud skulle få omlopp om Sabina ville.

Omloppet var så enormt spännande. Sabina och Bud gick ut sist av alla. Om de lyckades att inte diska sig hägrade medaljer. Och ett nollat lopp skulle räcka till guld! Sabina måste ha nerver av stål, för loppet blev lika bra som det första, och Bud lyckades hålla sig kvar på balansbommen. De avgjorde lagfinalen med ett nollat lopp och bästa tiden i klassen med stor marginal. Vilken fantastisk prestation! Och vilken glädje för Sabina och hela laget att få hedra fantastiska Adna med ett guld.