Tiden går sjukt fort! För 10 år sedan tränade jag tricks och lydnad med engelska settervalpen Pi. Det här är en artikelserie i tre delar från 2007-2008 som handlar om lydnadsträning med valp, från första stegen tidig höst 2007 till lydnadsdebut under våren 2008. Japp – jag har aldrig blivit tävlingsklar så tidigt som med settern. 

Del 1 – Pi 2-4 månader

Att börja träna med en ny valp är något av det roligaste i hundlivet. Valpar är små, oskrivna blad som bara väntar på att fyllas med information. Med lekfulla, positiva metoder och korta träningspass kan man börja träna så fort man får hem valpen. I somras fick min sambo Thomas hem en liten settervalp som egentligen var tänkt som ren jakthund. Redan första veckan var dock jag och Pi, som valpen heter, igång med grundfärdigher och siktet är nu inställt på lydnadsklass I till våren. I den här artikelserien tänkte jag berätta vad jag gör med min valp, från åtta veckor till debuten i lydnadsklass. Naturligtvis går det inte att få med allt i en artikel, därför har jag valt ut de övningar som jag tycker är viktigast för lydnadshunden. Naturligtvis tränar jag även på vardagslydnad, hantering, miljöträning och liknande, men det är inte temat för den här artikelserien. I skrivande stund är Pi fyra månader gammal och den här första artikeln kommer att handla om de första månadernas träning.

Lek
När vi jobbar med belöningsbaserad träning är det enormt viktigt att utveckla bra belöningar. Leken är en stor del av all träning jag gör med hundarna och ju tidigare man börjar utveckla leken, desto bättre. Först och främst leker jag med valpen för att utveckla kanonbelöningar, men i samband med lek försöker jag också lära valpen viktiga lektioner om livet. De allra flesta små valpar leker med liv och lust när man bjuder in till det. Jag börjar gärna med en lång och mjuk leksak som valpen kan få jaga och dra i, men jag försöker se till så att valpen får leka med många olika föremål under de första veckorna. Samtidigt som jag försöker att bara ha kul ihop med valpen, tänker jag hela tiden på min målsättning med leken. Min målsättning ser ut så här:

• Valpen griper kampleksak direkt på signal (”ta den!”) oavsett vad annat som lockar.
• Valpen lägger vikten bakåt och drar hårt emot utan att ruska (oavsett vad annat som lockar).
• Valpen släpper leksaken på signal och går direkt över i koncentrerat arbete för att få tillbaka leksaken.
• Valpen kommer direkt tillbaka med leksaken om jag släpper den eller kastar den.

Redan första gångerna jag leker med valpen börjar jag titta på punkt två. Jag försöker uppmuntra valpen att lägga vikten bakåt och verkligen dra emot. I början låter jag valpen vinna leksaken så fort hon lägger vikten bakåt och drar till. Efter några gånger får valpen inte vinna direkt, jag kan istället följa efter valpen några steg och låta henne dra mig några steg bakåt innan hon får vinna leksaken. Det är viktigt att tänka på kamplek som just en lek. Leken ska vara utmanande nog för att hålla hundens intresse på topp (det är ju inte kul att spela ett spel som man alltid vinner), samtidigt som valpen får vinna när hon anstränger sig som mest (det är ju inte heller kul att spela ett spel som man aldrig vinner).

Jag försöker att vara ganska passiv när jag väl har fått igång kampleken. Det är hunden som ska dra, inte jag som ska kasta runt hunden. För det första växer valpens leklust när hon får dra ordentligt istället för att bli dragen, leken blir roligare. För det andra är det mer skonsamt för hundens kropp om hon får hålla tassarna i marken, lägga vikten bakåt och dra, jämfört med om jag slänger runt med hunden och kanske gör rörelser som hunden inte är beredd på. För det tredje vinner jag mycket med tanke på framtida träning om valpen tidigt lär sig att flytta vikten bakåt (hoppteknik, bakdelskontroll, apportering, agility etc.)

Min prioritering är hela tiden att valpen ska tycka att det är roligt att leka. I början innebär det kanske att det blir mycket jaktlek med föremålet (jag drar det längs marken) och lite kamplek, men jag försöker alltid stärka upp kampleken genom att belöna den, antingen med vinst eller med godbit. Försök att leka på många olika platser och med många olika föremål. Se till att valpen är välrastad och inriktad på samarbete med dig. Du vill inte bjuda in valpen till lek och misslyckas. Om valpen någon gång väljer att inte leka, får du röra dig längre bort ifrån det som lockar och vara lite envis (men inte visa din frustration för hunden). Så fort du får igång valpen i lite lek, bör du avsluta innan valpen tröttnar och sedan gå vidare.

Att valpen aldrig väljer bort mina belöningar blir viktigt i framtiden. Det är också viktigt att jag kan välja vilken belöning jag vill använda i olika situationer. Det kommer alltid finnas goda lukter på marken, andra hundar eller småfåglar som valpen kanske hade valt före träningen och leken. Därför börjar jag tidigt med att lära valpen att leka trots olika störningar. Principen blir: om du leker med mig, får du det du vill ha sedan. Det är en fördel att ha jobbat lite med omvänt lockande (se nedan) innan man börjar med de här övningarna. Under de första övningarna plockar jag upp en godbit samtidigt som jag leker med valpen. De flesta valpar släpper leksaken när godbiten kommer fram. Jag ser till att valpen inte får tag på godbiten som jag håller i min stängda hand och fortsätter bjuda in till lek. När valpen till slut ger upp godbiten och börjar dra i leksaken igen, säger jag ”tack” och ger valpen godbiten. Det här utvecklar jag sedan till att valpen fortsätter kampa medan jag håller godbitar framför näsan på henne, ”tappar” godbitar på marken eller medan det står en matskål på marken.

När valpen inte låter sig distraheras av godbitar, kan man gärna föra in andra störningar. Valpen kan få leka innan hon får komma ut genom ytterdörren, innan hon får leka med de andra hundarna, innan hon får springa lös i skogen etc. Du lär inte bara valpen att leka med dig oavsett vad som lockar, varje gång du låter valpen få tillgång till något värdefullt när hon leker med dig, gör du leken i sig mer värdefull. Tänk på att hela tiden vara lekfull och tålmodig. Om du visar irritation är det lätt att få valpen att sluta leka. En hund som alltid väljer lek med dig framför andra aktiviteter är en hund som blir lätt att lyckas med på lydnadsplanen. Prioritera därför utveckling av belöningar under hela hundens liv – det kan alltid bli bättre.

En del valpar tar lång tid på sig innan de griper leksaken. De vill gärna jaga leksaken länge innan de till slut hänger sig fast. Det är en fördel om hunden griper så fort hon får möjlighet. Därför har jag en liten övning som gör valpen snabbare. Jag tar fram en riktigt rolig leksak och drar den retsamt längs marken. När valpen griper och lägger vikten bakåt, klickar jag och byter med en godbit. Jag upprepar flera gånger, men blir gradvis mer passiv. Till slut kan jag bara visa leksaken och valpen griper den direkt för att få en godbit. Jag varierar tidpunkten för klicket ganska snart, så att inte valpen börjar släppa i förväntan om godbit. Ibland kommer klicket direkt, ibland får valpen dra i några sekunder. När man har gjort den här övningen (eller om man har en valp som griper direkt utan träning) kan det vara läge att lägga på en signal (jag säger ”ta den!”) och lära valpen att vänta på signal innan hon får kasta sig på leksaken. Här kan du också lägga in lite störningar, som en godbitskål en bit bort eller godbitar på marken, som valpen får först när hon har lekt. Jag bryr mig inte så mycket om släppande på signal, förrän valpen verkligen leker intensivt och jag har svårt att få loss leksaken. När jag belönar leken med godbit använder jag gärna min släppsignal (”tack”) som belöningsmarkör för att associera signalen med ett släppande, men jag lägger inga andra krav på släppandet tidigt i träningen.

Det är också viktigt att tidigt lära valpen att gå från lek till koncentrerat arbete. Jag leker med valpen och rycker undan leksaken när hon råkar tappa greppet. Jag tar leksaken i fickan eller bakom ryggen och ignorerar valpen som hoppar efter leksaken eller skäller i frustration. Så fort valpen börjar koncentrera sig genom att erbjuda något beteende som vi har tränat på tidigare (sitt, ligg, fokus, backande, utgångsställning etc.) kommer leksaken fram igen och så gör vi om rutinen. Väldigt snabbt lär sig valpen att enda sättet att få tillbaka leksaken är att börja jobba så fort den försvinner.

Lekapportering
Jag sätter inte igång med ordentlig apporteringsträning (enligt artikel i Canis 4/06) förrän valpen har fått sina nya tänder. Delvis beroende på att träningen blir enklare med riktiga tänder, men också för att jag har fullt upp med att utveckla kamplek och lekapportering, två förkunskaper som är bra att ha, innan dess. Lekapporteringen syftar främst till att få valpen att komma tillbaka med leksaker och att uppmuntra gripande och bärande av olika typer av föremål. Jag belönar valpen för att plocka upp bollar och leksaker från marken. Parallellt lär jag valpen att dutta med nosen i min hand (också ett beteende som är lätt att fånga). När valpen gärna plockar upp saker från marken och gärna sätter nosen i min hand, sätter jag ihop de två färdigheterna. Jag repeterar först handtargeten några gånger. Sedan lägger jag ner ett föremål på marken. När valpen griper föremålet tar jag fram targethanden. Ofta släpper valpen föremålet den första gången. Då tar jag snabbt bort targethanden och tar inte fram den förrän valpen har saken i munnen igen. När valpen lyckas sätta nosen i min hand med leksaken i munnen, belönar jag direkt med klick eller ”tack” och godbit. När vi får flyt på den lilla beteendekedjan ökar jag avståndet, provar nya föremål och lägger in godbitstörningar (gripa och lämna trots godbitar på marken). Det kan vara en fördel att låta valpen prova så många olika föremål som möjligt, speciellt metall och liknande. Trots att jag inte har börjat med någon formell apportering, har jag låtit Pi hämta metallapporten och lämna den i handen några gånger. Om valpen inte har tendenser till tugg eller annat slarv finns det inget som hindrar att man också låter valpen komma i utgångsställning med apporten. När valpen har lärt sig att lämna leksaker som jag kastar i min hand, ersätter jag ofta godbitbelöningen med mer lek. Lilla Pi är duktig på att komma tillbaka med leksaker och apporter, men en av hennes favoritsysselsättningar är att springa i full fart över planen med leksaken i munnen. Det har jag satt kommando på, så ibland blir det belöning för fint uppförande med leksaker.

Omvänt lockande – självkontroll
Mycket av det som jag har skrivit om när det gäller lek, bygger på variationer av omvänt lockande. Det här är en av de allra första sakerna jag lär en valp och det går att vidareutveckla i all oändlighet. I sin enklaste form innebär det att valpen inte tar godbitar ur min öppna hand. Ta några godbitar i handen. Sätt dig ner och lägg handen med godbitarna knuten på ditt knä. Låt valpen undersöka handen – nosa, slicka, putta, kämpa. Säg ingenting och håll handen helt stilla. Så fort valpen drar huvudet bort från handen, öppnar du den. Valpen kommer förmodligen att störta fram för att ta godbitarna, men då stänger du snabbt handen igen. När valpen drar bort huvudet öppnar du den igen. Om valpen klarar av att titta på handen utan att försöka stjäla godbitarna, tar du upp en av godbitarna med din andra hand och ger till hunden. Om hon försöker möta dig på vägen när du kommer med godbiten, lägger du tillbaka den i handen och stänger igen. Det kan ta flera minuter innan valpen får sin första godbit, men du förstärker ändå rätt beteende flera gånger innan dess. Varje gång du öppnar handen fungerar det som en belöning. Bli inte uppgiven om valpen är uthållig och tar lång tid på sig innan hon drar bort huvudet. Jag älskar hundar som inte vill ge upp när jag leker den här leken. Det visar både att de tycker om godbitar och att de har koncentrationsförmåga nog att jobba länge för att få dem!

I början spelar det ingen roll om valpen står, sitter eller ligger när du jobbar med den här leken, men försök undvika att det blir mönster i det. Du vill inte att leken ska bli en signal om en viss position, så försök göra den i både stå, sitt och ligg. När valpen är duktig på att inte ta godbitar ur din öppna hand, kan du placera en godbit på marken framför henne. Om hon försöker ta den, lägger du handen över den och plockar upp den. Sedan försöker du på nytt. När hon kan sitta och titta på godbiten på marken, lyfter du upp den och ger den till henne. Nu har du en bra grund och kan använda de här färdigheterna i många olika sammanhang. Lägg godbitar på marken när du tränar lekapport och låt valpen bara få godbitarna om hon apporterar först. Ta fram godbitar när ni har kamplek och belöna bara om valpen klarar av att fortsätta leka. Ha en skål med godbitar på golvet när ni tränar grundfärdigheter och plocka upp en godbit för varje klick, men plocka upp skålen om valpen skulle försöka stjäla på förhand. Jag lär valpen tidigt att godbitar som jag tappar på marken inte är någonting att bry sig om. Eftersom det inte är okej att hunden letar godbitar på marken på tävling, så låter jag inte heller valpen göra det under träning. Om jag tappar en godbit av misstag, får valpen antingen en ny från fickan (och godbiten får ligga kvar på golvet som störning) eller så plockar jag upp godbiten och ger den från handen. Lilla Pi tycks inte ens se godbitar som hamnar på golvet.

Shejping
Jag shejpar många olika saker med valpen. Det lär henne att bli kreativ och att tåla frustration. Det är lätt att man hela tiden vill hjälpa valpen om man ser tecken på frustration. Tyvärr riskerar du då att förstärka frustrationsbeteenden som pip, skall och passivitet. Mitt förslag är att du istället har lite is i magen och låter valpen ta sig igenom det på egen hand. När jag shejpar nya saker med en valp är jag inomhus där ingenting annat lockar. Om valpen går en runda, lägger sig ner och blir passiv eller sätter igång att skälla, gör det ingenting. Det är ändå bara jag och godbitarna som är spännande i rummet. När valpen sedan provar rätt beteende kommer klicket och belöningen. Det är naturligtvis viktigt att försöka hålla en hög frekvens och sätta bra kriterier, men ibland får man bara sådana där små låsningar. Valpen som har trampat på musmattan fem gånger och fått belöning för det, börjar helt plötsligt att göra något annat. Lita på att dina fem belöningar för tramp är information nog och våga vänta på att valpen gör något av den informationen. Varje gång valpen upplever att det lönar sig att tänka och jobba istället för att skälla eller ge upp, har du vunnit poäng inför framtida tävlingsträning.

Några av de sakerna jag shejpade under de första veckorna var backande, kliva upp på kloss, dutta handen nosen hårt i handen och att kliva i en box. Shejpa gärna beteenden som du har nytta av, men ta dig också tid till att shejpa små tricks och konster. Det är utvecklande både för dig och valpen. Utveckla kroppskontroll genom att shejpa upp valpen på lastpallar, nedfallna trädstammar och trappor.

Backande
Jag börjar tidigt att lära valpen backande, det är grunden för många lydnadsfärdigheter (fjärrdirigering, fritt följ, stå under marsch) och hjälper valpen att utveckla bakdelskontroll. Med Pi har jag varit mer noggrann med hur hon backar än vad jag har varit med tidigare valpar. Därför sätter jag mig ner på golvet under de första träningspassen och belönar genom att kasta godbitar in mellan framtassarna. Det här blir ett undantag från regeln om att valpen inte får ta godbitar som hamnar på marken. Att Pi förstår det undantaget förstod vi när vi var hos veterinären för 12-veckorssprutan. Efter en problemfri vaccination kom Pi ner på golvet och veterinären kastade godbitar till henne på marken. Hon kunde inte låta bli dem och jag gjorde ingenting åt det eftersom vi inte tränade. När hon hade ätit upp alla godbitarna stod hon och tänkte i några sekunder och sedan såg hon ut som om hon hade upptäckt något viktigt: ”Jaha! Det här kan bara betyda en sak” – och så började hon backa…

Anledningen till att jag sitter ner och placerar godbitarna så lågt som möjligt, är för att få valpen att sänka huvudet och ta lägga vikten bakåt. Det ger bra teknik och långa, fina steg. Sätt dig på golvet med godbitar i handen. Låt valpen undersöka handen om hon vill. Så fort hon tar ett steg bakåt med någon tass, markerar du rätt beteende och placerar en godbit mellan framtassarna på henne. Om hon tar ett steg till medan hon äter godbiten, markerar du igen och kastar in en godbit mellan tassarna. I början får du mycket hjälp av belöningsplaceringen, så du kan ganska snart börja kräva fler och fler steg bakåt. När beteendet flyter kan du börja stå upp när du tränar, men fortsätt att placera belöningen lågt.

Fotgående
Grunden till fotgåendet kan man lägga tidigt. Pi hade ett väldigt fint fotgående med bra bakdelskontroll vid tre månaders ålder utan några större träningsmängder. Jag börjar träningen med att gå baklänges och låta valpen följa efter mig. I början klickar jag varje gång valpen tittar upp på mig och belönar genom att låta valpen jaga ikapp godbiten som jag serverar på min vänstra sida. När valpen tar kontakt med mig så fort hon har svalt godbiten, börjar jag titta på attityden. Jag belönar en glad och aktiv attityd. Om valpen kommer närmare mig, höjer svansen, spetsar öronen eller går upp i trav samtidigt som hon håller fokus, klickar jag och belönar. Det är viktigt att valpen får öka takten och jaga ikapp belöningen och att belöningen kommer på min vänstra sida. När jag har både fokus och attityd börjar jag titta på positionen. Jag vill ha valpens huvud och bog på höjd med mitt vänstra ben. Genom att jag har placerat alla belöningar där får jag oftast positionen lite gratis, men det kan också krävas lite shejping (klicka för att valpen kommer närmare och närmare vänstersidan) för att få valpen att hitta rätt.

När valpen hittar positionen vid vänstersidan och dessutom har både fokus och attityd, börjar jag sträcka tiden som valpen får följa med vid min sida. När valpen klarar av att hålla alla tre delar (fokus, attityd, position) under 10-15 meter, kan det vara läge att börja vända om och gå framlänges när man tränar i störningsfri miljö. När valpen följer mig fint tar jag ett steg till höger och går sedan framåt. Så fort valpen hamnar i rätt position belönar jag. På nya platser går jag gärna baklänges för att göra det enklare för valpen att hålla fokus, men i känd miljö sträcker jag tiden på det riktiga fotgåendet.

Stå, sitt, ligg
Självklart börjar jag också träna på stå, sitt och ligg tidigt. Alla tre beteenden är lätta att fånga med klickern när valpen utför dem spontant. Läggandet kan ofta vara svårt att få fram spontant i ett träningspass, så det börjar jag förstärka i vardagen under några dagar. Jag håller ett öga på valpen och när hon lägger sig ner för att vila belönar jag det och låter henne sedan fortsätta med det hon sysslade med. Efter några sådana repetitioner brukar valpen vara villig att erbjuda ligg också under träningspass. Teknik i sitt och ligg är ingenting som jag direkt bryr mig om i början, men jag vill gärna att valpen lägger sig ner från stå istället för att ta omvägen via sitt, det kan annars bli en ovana som är svår att bryta.

Redan från början lär jag valpen att inte lämna positionen förrän hon får frikommando. Jag belönar i positionen, kör lite omvänt lockande, löser ut med ”fri” och ger en godbit för att hunden flyttar sig på frikommandot. Om valpen flyttar sig innan frikommandot, stänger jag den lockande handen och låter hunden inta rätt position igen, innan jag försöker på nytt. Valpen lär sig snabbt att det lönar sig att hålla positionen fram tills hon hör frikommandot. Genom att redan från början vänja valpen vid att vänta på frikommando går det snabbt att få den att hålla positionen längre stunder. Efter ett kommando (stå, sitt eller ligg) måste hunden alltid vänta på sitt frikommando. När det gäller frivilliga grundfärdigheter kan det ju hända att man faktiskt inte vill att hunden ska hålla positionen efter en belöning (om du vill träna frivillig fjärrdirigering, shejpa kryp eller träna sitt vackert). Om jag börjar träningspasset med att belöna positionen och sedan snabbt säga ”fri”, vet hunden att hon ska vänta på frikommando under kommande repetitioner. Om jag inte använder frikommandot på första repetitionen är hunden fri att improvisera vidare. Frisignalen är ett ganska nytt inslag i min träning, Pi är den första valpen som har fått lära sig det från början och jag ser redan vilka stora fördelar det innebär. En hund som vet hur ett beteende avslutas har mycket lättare att fortsätta med beteendet under längre tid.

Med Pi har jag satt kommando på beteenden som sitt, ligg, backa och utgångsställning ganska tidigt. Det beror främst på att jag vill föra in konceptet med signalkontroll så fort som möjligt. Jag tror att man gör det onödigt svårt för hundarna om man väntar med det i många månader. Vi har speciella träningspass där vi jobbar på att höra skillnad på olika kommandon, men vi tränar fortfarande alla grundfärdigheter frivilligt parallellt med det, det finns ju mycket finputsning att göra och många variationer att komma igenom.

Utgångsställning
Utgångsställning börjar jag också träna tidigt, men jag tar inte upp det i den här artikeln, utan hänvisar till Morten Egtvedts artikel om klossmetoden i förra numret av Canis. Jag använder klossen för att lära valpen bakdelskontroll mot min vänstersida och kombinerar med något träningspass där valpen får sätta sig vid min sida intill en vägg eller kant. Jag lägger en del tid i början på att få valpen att verkligen förstå att hålla kvar tassarna på klossen oavsett om jag lockar, tappar godbitar eller berömmer (även här använder jag frisignal för att visa för valpen när hon får hoppa av klossen). Om valpen verkligen förstår att uppgiften handlar om att hålla kvar framtassarna blir träningen mycket enklare i fortsättningen. Med klossmetoden går inlärningen väldigt snabbt och Pi hade en hyfsad utgångsställning och vändningar på stället vid 11 veckors ålder.

Avslutning
Valptiden är otroligt rolig och bjuder på många skratt. Lägg bort all prestige och ha kul ihop med valpen! Tänk på att valpen inte har några tidigare erfarenheter av träning och inte har någon aning om vilka regler som gäller i din värld. Om det blir fel är det bara att skratta och försöka igen. Lek mycket med valpen och prova på många olika beteenden. Lär gärna in tricks och konster, det gör både dig och hunden bättre på många sätt, även om du kanske inte tror att det har något värde för lydnadsträningen. Du har gott om tid att lära valpen olika färdigheter, så jobba med det som du och valpen tycker är kul.

Relaterade filmer

Pi 4 månader | 2007-10-10
Pi tränar på fotgående, stimuluskontroll och att komma i utgångsställning med apport.

Pi 11 veckor | 2007-08-14
De första stapplande stegen mot en utgångsställning utan kloss

Pi 9 veckor | 2007-07-31
Lekapport, burlekar och klossträning