Igår satt jag och pratade med Cecilia om hur det gick till när jag valde ut Squid ur valpkullen för nio år sedan (och om hur jag fortfarande inte har vant mig vid hennes asymmetriska bläs), så jag tänkte att det vore roligt att berätta för er hur proffsen gör när de väljer valp ?
Squid valde jag ur en kull med tre tikar. Jag var nog svag för de två mer ”orangea” tikarna redan från början, och tittade inte så mycket på den klassiskt trefärgade valpen. Trots att vi bodde långt bort (Norge, och valparna fanns söder om Stockholm) var jag där flera gånger och hälsade på innan jag valde. Jag tittade på utseendet och tyckte nog att den andra orangea valpen hade lite trevligare teckning i ansiktet. Jag gjorde ett enkelt valptest där jag lekte lite med valparna och sedan tittade på vad de gjorde om jag presenterade en stängd näve med mat i. Alla valparna var härliga, förutom Squid som nosade på handen och sedan bara gick iväg. Hon var kanske inte det solklara valet, men det var det där med namnet. Hennes namn var bestämt sedan innan, och det var faktiskt bara en av valparna som såg ut som en ”Squid”, så den fick det bli! Det har jag aldrig ångrat, även om det där valptestet faktiskt sa en del om hennes personlighet under valp- och unghundstiden.
Så här mörk var Squid när jag träffade henne för första gången, 6 dagar gammal.
Och här var hon 6 veckor och utvald
Epic valde jag från vår första kull. Jag tänkte att jag nu skulle ha många veckor på mig att bilda mig en uppfattning om valparnas personlighet. Efter två eller tre dagar hade jag dock döpt den svart-vita hanen till Epic och lovat bort Hero till Helene. När de utvecklades tyckte jag ofta att Hero var en aning mer framåt och tidig i utvecklingen, vilket egentligen bara kändes bra eftersom jag ärligt kunde säga till Helene att hennes valp var superhärlig.
Thomas och Epic
Bud var inte alls tänkt att stanna hos oss. Vi behövde verkligen inte fler hanar. Men han fick namn snabbast av alla hanarna – efter morfar Bud. Jag tyckte att han var alldeles fantastiskt söt, som en liten staffvalp med gummiansikte. Så jag sålde inte honom, utan väntade på det perfekta hemmet… När han var fem månader och fortfarande kvar hos oss så blev jag plötsligt säker på att han måste stanna, och på den vägen är det.
Om det är något som faktiskt har ändrats under de år som vi har fött upp border collies, är det att jag inte direkt faller för utseende på samma sätt som tidigare. Numera blir jag oftast förtjust i en personlighet efter ett tag. Oftast inte den perfekta valpen, utan någon som kanske är lite mer eftertänksam eller gosig eller eventuellt galen.
Hur valde du din valp – eller valde den dig?