I slutet av januari satte jag mig i bilen och körde, körde och körde lite till. Körde tills jag hamnade på Irland och träffade Spy, som jag tidigare bara sett på en skakig 90-sekundersvideo. Att jag hittade Spy på YouTube var ganska slumpmässigt. Videon var precis upplagd och det stod att hon var till salu, men det fanns inga kontaktuppgifter eller information om var hon fanns. Jag blev kär vid första ögonkastet och ägnade flera timmar åt detektivarbete, innan jag till slut hittade annonsen på irländska motsvarigheten till Blocket.

Spy på en agilityplan i England

Epic och Bud var med i bilen och vi tränade lite vallning på Irland innan vi körde tillbaka till England där vi tog lite agilitybilder till kommande bok, tittade på en vallhundstävling och tränade lite. Sedan körde vi hemåt och i Tyskland la bilen av på Autobahn mellan Bremen och Hamburg. Bara att ringa bärgning och försöka få till en oplanerad hotellnatt med tre hundar, varav en aldrig hade varit inomhus tidigare och visst också löpte. Spy fick sova i badrummet och hanterade det riktigt bra, men det var ingen enkel uppgift att dra packning och två hanhundar ihop med löptik mellan verkstad och hotell i en liten tysk stad. Att laga bilen tog som tur var bara en dag och hem kom vi sent på tisdagkvällen, nio dagar efter att vi lämnat Sverige.

Spy och Holly i skogen med husse

Spy har nu bott hos oss i två veckor och vi håller fortfarande på att lära känna henne. Hon är 10 månader gammal och har bott i en liten box i ett skjul på Irland hela livet. Det är otroligt hur snabbt hon har anpassat sig till livet i vår flock. En fantastisk sak är att hon verkar rumsren, vi har inte haft en enda olycka. Att skapa en relation till henne går framåt, men är väldigt annorlunda mot att börja med en liten valp. Jag ser fram emot att förhoppningsvis kunna få henne till agilityhund, men just nu fokuserar vi mest på att bli kompisar och på att ta godis ur handen. En så självklar sak för en liten valp, men så svårt för Spy. Hon är matglad, men mat ur handen är sådär intressant och inte alls självklart i alla lägen. Och steget därifrån till att hon skulle jobba för mat känns långt.

Jag köpte henne för att hon såg fantastisk ut när hon vallade får och det gör hon jättebra även i Sverige. Hon är inte alls tränad, men har ett naturligt och moget sätt med fåren som gör att hon känns helt redo för träning trots sin unga ålder. Även där är det relationen som måste byggas upp så att hon litar på mig i alla lägen och vill lyssna på vad jag säger.

Det kom snö igår… Spy vallar får utanför huset 

Det är så spännande att lära känna en ny individ. Man upptäcker nya sidor hos henne hela tiden, när hon blir mer bekväm här hemma. Precis nu upptäckte jag att hon blir upphetsad och piper när Thomas tränar lydnad och busar med Holly i ett annat rum. Vi kommer kanske att få jobba en del på att hon ska vara lugn när andra tränar. Förhoppningvis kan vi snart börja träna och leka ihop – jag tror att hon har en del föremålsintresse, men jag har inte vågat testa att leka på riktigt än.

Har du erfarenhet av äldre omplaceringar utan erfarenhet av familjeliv och träning? Ge mig gärna massor av tips!