Vi har haft en ganska intensiv tävlingshelg. Med många hundar och många grenar är det ofta ett pusslande för att få tid till allt. I år har vi hittills tävlat i lydnad (elitklass), agility (alla klasser + SM och WAO), jaktprov för stående fågelhundar (unghundsklass + norskt derby), jaktprov för spaniel (segrarklass) och vallning (alla klasser på får).
Den här helgen började med IK2 (högsta tävlingsklassen) i vallning i fredags. Thomas och Sarek hade startnummer 4, så vi fick gå upp tidigt (04:45) för att köra till Krylbo utanför Avesta. Epic och jag startade strax innan lunchpausen som nummer 15. Vi fastnade båda i delningen, som var svår med märkta djur som inte flyttade sig så mycket för människor, men var väldigt nöjda med mycket av det som hände innan. Själv var jag speciellt nöjd med bra flyt i drivningen, där vi fick 26 av 30 poäng.
Squid matchar löven i den sista kvällssolen på väg till Ulricehamn
På lördagen gick Thomas upp tidigt igen, och åkte med Bud till Åtvidaberg där det var dags för vallhundsprov. Bud blev godkänd vallhund! Att det blev Thomas som gick med Bud var en del av ”pusslandet”. Själv tog jag sovmorgon för att vara redo för en sen kväll på agilitytävling. Thomas och jag möttes nästan någonstans vid Motala när jag var på väg till Ulricehamn och han var på väg hem. Agilitytävlingen började vid 16.30 och var klar någon gång vid 23. Då hade Squid och Epic fått köra fyra lopp var. Det blev en lyckad tävling där Epic nollade första loppet och Squid de tre sista. I de loppen vi inte nollade var det någon rivning som ställde till det. Det var en jättetrevlig tävling i klubbens nya, stora hall med fint konstgräs.
Duktig godkänd vallhund tycker att vi borde ge honom mer uppmärksamhet än valparna
På söndagen, några timmar efter att jag kommit hem från tävlingen, åkte Thomas till Strängnäs med Kat för spanieljaktprov. Tyvärr blev det inget pris den här gången, Kat tog några steg för mycket när hon försökte markera en apport. Det är inte lätt att vara kortbent i en högväxt åker. En del hundar lär sig att stå på bakbenen för att markera, vi får kanske träna bakbensstyrka och balans 😀
Nu väntar en lugn vecka, i alla fall för mig. Thomas förbereder långresa till Norges västkust. Till helgen tänkte jag kanske åka och titta på en intressant vallhundstävling om jag kan få valpvakt. Hemma finns nämligen fem små systrar till Bud som blir sju veckor gamla imorgon.
Äntligen har vi fått en inomhushall på rimligt avstånd hemifrån. Hackvads Hundhall öppnade i höst och det innebär att det blir agilitykurser i vinter!
Jag kommer att köra kurs på onsdagskvällar klockan 18-20 under november och december. Det blir en kurs för klass 1-2 som fokuserar på fart, flyt, självständighet och grunder. Den andra kursen är för klass 2-3 och fokuserar på avancerad handling, analys och utmaningar för dig som har kommit längre.
Handingskurs klass 1-2
Handlingskurs för dig som tränar på grundläggande nivå och vill få bättre flyt, fart och säkerhet på agilitybanan. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.
Vi kombinerar handlingsträning för föraren med smarta hundträningstips för mer fart och självständighet, grundträning och bananalys.
23 november 18-20
7 december 18-20
21 december 18-20
28 december 18-20
Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)
Handlingskurs klass 2-3
Handlingskurs för dig som tränar på avancerad nivå och vill få utmaningar för både dig och hunden. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.
Vi kombinerar finjustering av din handling med smarta hundträningstips, bananalys och tidtagning av olika handlingsalternativ och vägval.
2 november 18-20
16 november 18-20
30 november 18-20
14 december 18-20
Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)
Förra helgen tillbringade jag i Zaragoza, Spanien, för att se på VM i agility. Det är mitt sjunde VM som åskådare och jag tycker alltid att det är lika roligt att titta på. Med tanke på att det var en del strul med livestreamen är jag glad att jag var på plats. Visserligen kan det vara väldigt bekvämt att se tävlingarna hemifrån, men stämningen och spänningen måste upplevas på plats! Zaragoza var också en ganska perfekt stad att uppleva VM i. Vädret var härligt, maten var god och prisvärd och allt låg inom lagom avstånd.
VM i agility är ett stort arrangemang! 42 länder skickar hundar, och de flesta ställer upp med fulla lag. Få hundsporter kan skryta med sådan mångfald av länder – Kina, Japan, Venezuela, Brasilien, Argentina, Uruguay, Costa Rica, Chile, Sydafrika, USA, Kanada, plus de flesta länder i Europa. Man tävlar både i lag och individuellt. Varje land får skicka lag bestående av fyra hundar i small, medium respektive large. Individuellt får 9 hundar tävla från varje land. De flesta skickar tre i varje storleksklass, men en del väljer att tävla med fler hundar i någon storleksklass och färre i de andra. Både lag och individuellt avgörs i två lopp – hoppklass först och sedan agilityklass. Resultaten läggs ihop. En hund som tävlar både lag och individuellt kör alltså fyra lopp totalt.
Förutom att heja på det svenska landslaget var jag framför allt på plats för att heja på min goda vän, elev och valpköpare Mari med Squids dotter For The Win Mist som debuterade i VM-sammanhang i det norska landslaget, både i lag och individuellt. De är ett fantastiskt team som har alla möjligheter att lyckas. De startade tävlingarna med en nolla, och det norska laget låg bra till inför fredagens lagfinal med noll fel. Även svenskarna lyckades bra i de första lagloppen, både small- och medumlagen tog medalj i hopploppet och låg riktigt bra till inför finalerna. Svenska mediumlaget var de enda som klarade av att hålla ihop i finalloppet också, och de tog silver! Här är en film från finalen i large. Det är Susan Garrett med Swagger från Kanada som visar att man kommer långt med god hundträning även om man inte kan springa så fort själv:
Dags för de individuella loppen! Har nog sällan varit så nervös, rörd och glad som när Mari och Mist kom in i ringen. De gjorde ett kanonlopp som hade tagit dem till 8 plats (precis före årets världsmästare) om det inte varit för en tråkig rivning. Svenska laget råkade tyvärr också ut för rivningar – både Jenny och Lilli och Tobias och Ross fick en rivning var, men kanontider. Jouni och Neela nollade! Här är en film på Mari och Mist:
Vann hoppklassen individuellt i large gjorde Tysklands Daniel Schröder med Gin, framför Tereza Kralova med Say från Tjeckien. Här kan man se dem sida vid sida:
Finalen i large blev väldigt speciell. Banan var svår! Bara 12 hundar lyckades nolla den, jämfört med 61 nollor i hoppklassen. Många var upprörda över att banan var onödigt svår och tog bort spänningen. Själv tyckte jag att det var otroligt spännande och framför allt inspirerande. För första gången under VM blev jag verkligen sugen på att åka hem och träna och tävla. Visst kan det vara tråkigt med många diskar och fel, men det roliga med den här banan var att diskar och fel dök upp på så många olika ställen. Och så det allra roligaste – att se de som verkligen fick till det! Skillnaden mellan de som inte hade en aning om hur de skulle lösa banan, och de som gick in och verkligen ägde den! Där måste jag verkligen nämna Jenny Damm med Lilli från Sverige. Fantastiskt lopp, trots en vägran på näst sista hindret.
VM vanns av Anne Lenz från Tyskland. Hon låg på åttonde plats efter hopploppet och gjorde en riktigt bra insats på finalbanan!
Här är ettan (Anne och Chi) och silvermedaljören Romina och Wish från Argentina sida vid sida. Det är intressant att se hur jämna de är trots olika handlingsval, och hur running contacts blir väldigt utslagsgivande på slutet:
I medium gick segern återigen till Martina Klimesova med mudin Kikki. Ett otroligt team som alltid är med i toppen.
I hopploppet var Silvia Trkman med supersnabba pyrren Le bara en hundradel från Martina och Kikki tidsmässigt, men fick tyvärr en rivning:
Small var väldigt spännande att titta på. I hopploppet satte norskan Eli Beate Saether och hennes unga (svenska) sheltie ett kanonlopp och kom på andra plats! I finalen gjorde de ett otroligt lopp, och hade tagit guldet om det inte vore för en försmädlig rivning. Guldet gick till vinnaren från hopploppet – Tobias Wüst från Tyskland med den mycket meriterade sheltien Peanut. Här är Eli Beate och Zeldas alla lopp från VM:
Nästa år går VM i Tjeckien, på samma plats där vi var 2012. Det var det bästa VM jag har varit på hittills, så det blir förmodligen ännu bättre 2017! 2018 går VM i Sverige! Det är första gången och det ska bli otroligt roligt och spännande. Förbered er på semester i Kristianstad!
Bild lånad från