Igår blev Squid 8 år! Tiden går allt för fort. Squid är ofta den barnsligaste hunden vi har, trots att hon är äldst i huset. Öppnar dörrar, stjäl mat, råkar ut för ”explosioner” i bilburen om någon annan har för roligt utanför. I år har hon haft ett riktigt fint tävlingsår, trots att hon i omgångar har varit stel och halt och fått vila från tävlande. Vi har uteslutit större fel, och hon brukar bli superfräsch efter en behandling på Hundverkstan, så jag hoppas att hon får hålla sig skadefri och pigg länge till.
I januari vann Squid uttagningen för det svenska WAO-laget i 650-klassen, och games-tävlingarna på söndagen. I februari tog vi ett ryck med lydnaden och tog lydnadschampionatet. Fick tyvärr stryka henne från landslagsuttagningarna i april eftersom hon inte var fräsch i kroppen, och hon hann inte riktigt komma i form inför WAO i maj även om grundorsaken var borta. Hon kämpade på på de höga hindren i England och tog sig till final i både Biathlon och Pentathlon. Dessutom blev det lagbrons för Sverige! I juni tävlade vi agility-SM individuellt och hade en bra känsla, men tyvärr några rivningar och en olycklig halkning inför ett hinder. Det var väldigt blött och regnigt när vi sprang!
I juli och augusti gjorde vi första vanliga agilitytävlingarna på den nya kvalperioden och blev snabbt klara i agilityklass (med råge). I hoppklass har det blivit många lopp med en rivning och placering precis utanför pinnplats. Squid känns stabil, följsam och jätterolig att springa med. Senast vi tävlade, i Tidaholm, nollade hon tre av fyra lopp (i det fjärde och sista rev hon). Nu hoppas jag att hon håller sig fräsch för några roliga inomhustävlingar under årets sista tre månader.
Squid är en jätterolig hund att träna med! Hon är snabb, engagerad, lättbelönad och duktig på att prova igen om det blir fel. Men så har det faktiskt inte alltid varit. När Squid var ung var hon egentligen motsatsen. Det var jättesvårt att få fart i moment, hon blev ledsen och passiv om man ville göra om någonting för att det blev fel. Hon lekte gärna, men tappade intensiteten så fort man tog bort leksaken. Jag fick inte till någon uthållighet alls i lydnaden och hade svårt med engagemanget. När jag började med agility var hon inte speciellt engagerad i det heller, utan behandlade det som vilket lydnadsmoment som helst. När Squid var drygt ett år gammal kollade jag till och med upp henne hos veterinären för att vara säker på att det inte var något fel på henne.
Under Squids andra år la jag lydnaden på hyllan och fokuserade på agilityn. Det kändes som att vi inte kom så mycket längre med lydnaden. Detaljerna var kanon, men jag fick inte till någon uthållighet. Under det året utvecklades Squid mycket och när hon var 2,5 år var det enkelt att tävla både lydnadsklass I och II. Agilityn började vi också tävla i den vevan, och hon tog sig ganska snabbt upp i klass 3 trots paus för valpkull. Idag märker man ärligt talat ingenting till hennes unga jag. Squid har massor av fart och engagemang, är väldigt lätt att belöna, kan prova hur många gånger som helst utan att bli nedstämd och blir sällan trött. Jag tror att det är en kombination av mognad och målinriktad träning.
Jag tror inte att det är speciellt ovanligt med border collies som är lite trögstartade och mognar sent träningsmässigt. Jag möter ganska många sådana. Ofta finns det en bild av att alla border collies alldeles automatiskt är outtröttliga arbetsmaskiner oavsett vad man hittar på. Det är inte sant.