Nu tänkte jag att ni skulle få diskutera igen! Ibland används vetenskap som ett slagträ i metod-debatter, eller som ett försäljningsargument. På engelska kallas det gärna Science–Based Dog Training, på svenska dyker det här med forskning och vetenskap upp i debatten ganska ofta. Ofta framställs det också som att klickerträning har mer vetenskaplig grund än andra sätt att träna hund. Att använda vetenskapliga begrepp är långt ifrån någon garanti om vetenskaplighet, snarare tvärt om. Titta på reklam för skönhetsprodukter eller kosttillskott till exempel. Massor av vetenskapliga termer och fina ord, men långt ifrån vetenskapligt bevisad effekt. Det är svårt att få grepp om den forskning som är gjord på hund, och då framför allt hundträning.
Vad tycker du? Finns det hundträning som är mer eller mindre förankrad i vetenskap? Finns det några sanningar inom hundträning som vi ändå kan konstatera som vetenskapligt förankrade? Finns det några bra resurser för den som vill veta mer om vad som faktiskt är forskat på inom området? Andra tankar?
Det här kan bli en riktig intressant diskussion. Jag har under året gått en instruktörutbildning för House of learning. Ju mer man lär sig av något ju mer inser man att man inte kan. Något som har uppenbarats under årets gång är att man säljer in klickerträningen som vetenskaplig träningsmetod när egentligen all hundträning baseras på operanta metoder och man kan därför säga att all hundträning är baserad på vetenskapliga grunder. Nu klickertränar jag själv så det är inte någon kritik till klickerträningen eller klickertränare i sig självt. Men det finns en viss övertro på vetenskap och som har blivit ett starkt försäljningsknep för att sälja/förklara sina metoder. Ta till exempel baklängeskedjing som är ett begrepp som inte alltid används i sitt rätta element och som visa hävdar är det effektivaste sättet att sätta ihop olika beteenden i. Där hänvisar man till en viss forskning men blundar för att det finns annan forsking som inte alls stödjer ens tankar. Hur forskningsbaserad är ens träningsmetoder om man plockar ut det man vill ta del av och ignorerar det som inte passar in?
Hei Fanny
Så artig at du skulle ta opp denne debatten/diskusjonen. Jeg har nemlig grunnet litt på dette selv i julen!
Som du selv skriver ovenfor blir klikkertreningen ofte dratt fram, av klikkertrenere selv, som et treningssett basert på vitenskapen. Her ligger det ofte i ordene at annen hundetrening i mindre grad er dette.
Selv om jeg er klikkertrener selv kjenner jeg at jeg reagerer på dette.
Jeg har tidligere trent ”tradisjonelt”- et begrep som for klikkertrenere ofte lades negativt- men jobbet fremdeles etter atferdsanalytiske prinsipper! Det som manglet i større grad var derimot det systematiske fokuset på hundens egetinitiativ.
Jeg jobber idag som miljøterapeut, der faglig anfardsanalytisk kompetanse er et must, og gjennkjenner i stor grad måten jeg tideligere trente hund. Jeg gjennkjenner også mye fra den filosofi jeg har pr. dags dato, men som jeg nevnte tidligere er det GRAD av egeninitiativ som utgjør den største forskjellen.
Målrettet miljøarbeid fokuserer også på samspillet mellom individ og omgivelser, og resultatet av dette samspillet. Ofte er det atferdsendring man er opptatt av.
For å forstå hvorfor mennesket eller hunden handler som det gjør benytter- planlegger, gjennomfører og evaluerer vi etter grunnleggende læringteoretiske prinsipper. Prinsipper for hvordan atferd oppstår, opprettholdes, endres og reduseres.
Vi benytter altså atferdsanalyse som et redskap for å sette mål for det arbeidet man utfører og en metode for å oppnå disse målene. Man hjelper derimot mer, prompter mer, slik jeg også gjorde som ”tradisjonell” trener.
Jeg syntes det blir fordummende å påstå klikkertrenere er de eneste som systematisk benytter seg av læringspsykologi, jeg tror snarere det her dreier seg om andre aspekter. Feks etisk standpunkt.
Kom kanskje ikke godt nok fram at jeg som ”tradisjonell” trener, og den gang også instruktør, hele veien systematisk planla- gjennomførte og evaluerte treningen etter samme prinsipper som nevnt ovenfor.
Selv om man ikke er klikkertrener betyr ikke dette at man nødvendigvis ikke har faglig kompetanse på læring- OG ANVENDER SEG AV DENNE!
Ojojoj.. her ble det mye feil.
Jeg mente SELVSAGT ikke at andre trenere ikke har et godt etisk standpunkt.
tenkte her på det tradisjonelle trenere ofte beskyldes for- men som ikke nødvendigvis er tilfelle, nemlig bruk av aversiver. Men det er en annen debatt 😉
Veronica! Mycket klokt skrivet av dig! Jag skulle dessutom gärna vilja läsa den forskning som du hänvisar till, som inte stöder baklängeskedjning som modell. Gärna den som stöder det också. Har du några referenser att ge?
Jag kan väl känna såhär att all inlärning nånstans handlar om att få hunden att göra saker som den tjänar på, det finns ju andra metoder men dom anser inte jag att dom har nån vetenskaplig grund…och vi slår oss ofta för bröstet och pratar om att vargen gör si, vargen gör så men hur många vargar lär sig saker genom att nån annan har ryckt i nåt eller stått och skrikit saker? Sen satt jag och läste Anders Hallgrens Alfasyndromet för bara nån vecka sen där det står att vidareutbildning av våra instruktörer är det viktigaste som finns, just för att forskningen går framåt…det jag undrar då för att gå utanför ämnet är varför sååå många står och trampar runt i gamla teorier och säger sig ha varit instruktörer si och så länge? Inte en enda vidareutbildning har många av dom gått….ja lite utanför ämnet hamnade jag men iaf…Kram!
Jag tycker att det blir fel att säga ”…när egentligen all hundträning baseras på operanta metoder och man kan därför säga att all hundträning är baserad på vetenskapliga grunder”. Bara för att ett träningssätt går att förklara med vetenskaplig terminologi så gör det ju absolut inte att det finns någon vetenskaplighet bakom val av metoden.
Jag erkänner villigt att min egen träning är helt ovetenskaplig. Den baserar sig på min och andras erfarenheter i mycket högre grad än vetenskap. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket tillgänglig forskning att basera sig på, tycker jag. En del av den ”forskning” jag har haft nöjet att läsa har varit helt skrattretande dålig.
Jag tycker inte att det är fel att inte basera träningen på vetenskap. Man kan basera den på etiska ställningstaganden och erfarenhet, till exempel. Det som blir fel är när man låtsas att man är vetenskaplig, utan att vara det. Till exempel genom att använda fina ord, hänvisa till ”forskning” eller ”etologer” utan kritisk granskning etc.
Innan jag nu ger någon skrämselhicka…
Vad man kunnat konstatera var om delarna är tillräckligt starka var för sig spelar det ingen roll om man kedjar ihop det fram eller baklänges. Kedjorna visade sig vara lika hållbara och gångbara. Alltså det spelar ingen roll om man kedjar ihop det fram eller baklänges, kedjan kommer att vara lika hållbar. Så man kan lugnt fortsätta att baklängeskedja men det jag reagerar på är att man hävdar att det ska vara det effektivaste sättet och bygga hållbarare kedjor. Sedan kan det också vara bra att veta att begreppet baklängeskedjing inom vetenskapen defineras annorlunda. Att träna delar var för sig och sätta ihop dem baklänges är inte ”äkta” baklängeskedjing och oftast inte det man relaterar till i sina vetenskapliga rapporter när man skriver om baklängeskedjing, vilket gör att det blir väldigt svårt när man blandar ihop de olika begreppen och gör dem till en och sedan använder sig av de vetenskapliga rapporter för att stödja sina teorier om baklänges kedjing som inte är ”baklängeskedjing” (Ja ni ser ju själv vilken röra det blir att försöka förklara.) Du ville ha namn och där har du minsan hittat min akilleshäll och jag får nog återkomma med det då det är direkt återgivet från Bob Bailey kurs i kedjing. Men det finns 3 intressanta rapporter att läsa iallafall som jag vet om. Den ena är nog Chance ”Learning and behavior” 1994 och en annan som mer eller mindre hävdar att baklänges kedjing inte finns (får återkomma med det namnet sedan)och denna som visar att om delarna är starka var för sig så spelar det ingen roll hur du sätter ihop dem. Jag har skickat ut förfågan om namnen så att du ska få dem, så ser jag fram emot när du läst dem. Själv hinner jag nog inte längre än att titta på omslaget förren jag ligger vertikalt… ;P
”Bara för att ett träningssätt går att förklara med vetenskaplig terminologi så gör det ju absolut inte att det finns någon vetenskaplighet bakom val av metoden”.
Dette er jeg helt enig i, men det blir også feil å bare gå ut ifra eller forutsette at man ikke jobber etter vitenskapelige metoder bare fordi man ikke klikkertrener!!
Fanny, jag var lite ironisk där för många klickertränare lägger så stor vikt vid att de tränar på vetenskaplig grund så jag vände helt enkelt på ”steken”.
Det er mange som bruker begrepet vitenskapelig som en begrunnelse for at en teori eller metode virker. Jeg har aldri lest eller sett forskningsrapporter om klikkertrening. Det hadde vært interessant om det er noen som vet om det finnes og kan vise til det. Det neste er jo om den forskningen er valid. Er det noen som har oversikt over dette?
Egentligen förhåller jag mig rätt så respektlöst till forskningen, det viktigaste för mig är att det jag gör fungerar. Som hästtränare var jag tämligen oreflekterad och gjorde mest som idolerna sa att jag skulle göra. Nu har jag snarare med mig ett slags vetenskapligt resonemang kring fram för allt inlärning in i hundträningen eftersom det hjälper mig att bli en bättre tränare och en bättre instruktör. Det är snarare så att forskningen (kring inlärning och beteende) blir en hjälp att förhålla mig reflektivt och systematiskt till hundträningen. (Som Nina E är inne på – en metod för att nå sina mål.) Eller… det är mer ett sätt att tänka/göra än faktisk vetenskap.
Veronica, tack för dina ansträngningar, ser fram emot resten!
Det här är ju ett helt ovetenskapligt påstående, men jag tror att få träningsmetoder tar sig an teorierna bakom hur inlärningen fungerar som klickerträning gör. I mina traditionella dagar fick jag aldrig, på en endaste kurs, höras talas om begrepp som positiv och negativ förstärkning/straff, utsläckning, utsläckningsfrustration, Premacks princip, klassisk och operant betingning etc, etc. Alla dessa ”fina ord” som i grund och botten faktiskt inte gör annat än att förklara hur inlärning fungerar. För mig har det gjort mycket för min hundträning att förstå just dessa delar, för det gör att jag kan lösa problem som uppstår eller byta träningsstrategi enklare när saker inte fungerar. Jag kan se (eller i alla fall gissa mig till) ett träningstekniskt fel till varför det inte fungerar, och göra problemlösningen mer effektiv. Till skillnad från tidigare då jag ofta gissade mig till fel hos hunden som gjorde att träningen inte fungerar.
Så, varför jag uppfattar klickerträningen som mer vetenskaplig än andra träningsmetoder är för att de allra flesta klickertränare lägger vikt vid att lära sig teorin bakom inlärning. Därmed inte sagt att det inte är praktik, praktik, praktik som gör en till en bättre tränare! Att träna sina egna och andras hundar och se hundar tränas är det jag lär mig allra, allra mest på – men frågan är om jag hade kunnat använda det jag lärde mig lika effektivt om jag inte haft ett hum om teorin.
Ett tillägg: jag har märkt både på mig själv och instruktörer jag gått kurs för, att om man inte kan förklara något på ett inlärningsteoretiskt sätt så vill man gärna poängtera det ”jag vet inte VARFÖR det är så här, men jag har sett på många ekipage att det är så det är” (som t.ex. (kanske ett dåligt exempel men det enda jag kom på just nu) att det som är tillåtet är mindre roligt…). Tänker jag efter så har jag inte läst så mycket forskning och har alltså inte vetenskapliga bevis att visa fram för särskilt mycket som jag säger, vilket alltså skulle innebära att jag fick poängtera det hela tiden.
Vad tycker ni, är det viktigt att det man lär ut går att förklara i teorin?
Jag hade tänkt skriva precis samma sak som Carro, men nöjer mig nu med att instämma i det hon skriver.
Här kan man ev. få svar till flera av ovanstående frågor?
http://www.evabodfaldt.com/kurs.asp?intCourseID=111
Finns det hundträning som är mer eller mindre förankrad i vetenskap?
– Ja. Men metoderna kan se olika ut, även om de är förankrade i en och samma vetenskapliga princip. Positiv förstärkning och positivt straff ingår i samma gren av psykologin, t.ex.
Sedan kanske det inte är hundträningen i sig som är förankrad, utan tränaren, som är insatt. En oinsatt tränare kan ju utan att veta om det, träna enligt principerna för inlärning, t.ex, och då skulle jag väl inte säga att träningen är förankrad i vetenskap.
Ofta i diskussioner om metoder, och huruvida de är förankrade i vetenskapliga fakta eller ej, så står två sidor, övertygade om att deras metoder är just vetenskapligt förankrade. För det finns ju rapporter, både om dominans och om inlärningsteori, t.ex. Båda sidor kan vara (men är i verkligheten inte alltid), pålästa inom sitt område, och förankrar sin träning i den kunskap de fått.
Det hade varit väldigt intressant med någon typ av tvärvetenskaplig forskning, där man tar in inlärningspsykologi, etologi och även studerar specifikt vad som ”gäller” i relationen människa/hund. Jag har inte lyckats hitta någon sådan forskning eller studie. Inte än iallafall, men det kanske kommer 🙂