Att svänga snävt över ett hopphinder kräver en del fysisk förmåga av hunden. Hen måste ha både muskelstyrka och mekaniska färdigheter för att klara av det. Ett snävt hopp kräver att hunden går in riktigt nära hopphindret och tar avstamp bara några decimeter ifrån det. För att klara av att ta av så nära hindret och ändå komma över den höga bommen måste hunden vara duktig på att flytta sin vikt till bakdelen och använda bakbenen som en fjäder. En hund utan viktförskjutning får inte till några snäva svängar. Eftersom hunden inte bara ska ta av och landa nära hindret, utan också svänga, är det det inre bakbenet som måste skjuta ifrån kraftigast. Hunden kan alltså inte fördela vikten jämnt mellan bakbenen.
I luften måste hunden vara flexibel i ryggraden och böja den. Landningen måste vara stark och mjuk. Frambenen fungerar som stötdämpare (även här är det det inre benet som tar den största belastningen) och bakbenen kommer snabbt in under kroppen för att skjuta ny fart. En dålig landning gör att hunden tappar all fart och måste starta från noll igen.
Självklart påverkar hundens kroppsbyggnad möjligheterna att utföra de här rörelserna på ett bra sätt. En hund med dåliga bakbensvinklar eller för lång rygg kommer få svårt att viktförskjuta och använda bakbenen för frånskjut. En hund med dåliga frambensvinklar har svårt att ta emot stöten i landningen. En hund med stel rygg får svårt att böja ryggen i luften. Skador eller ömheter kan också göra att hunden får problem att svänga tight. Om hunden har ont i ländryggen får man till exempel ofta problem med viktförskjutningen.
Den här fysiska förmågan tränar vi upp genom generell fysträning och hoppteknikträning. När det gäller den fysiska träningen handlar det om att bygga muskler både för kraft (till exempel starka lårmuskler för ett kraftfullt frånskjut i upphoppet) och muskler för stabilitet (kärnmuskulatur som gör att hunden ”håller ihop” igenom hoppet). Det handlar också om att se till att hunden är flexibel i ryggraden och att hen kan böja den lika bra åt båda hållen.
När vi tränar hoppteknik använder vi många olika övningar för att lära hunden de olika delarna. Avståndsbedömning, avstampspunkt, viktförskjutning, vinkel på upphoppet, landning, att hoppa i sväng etc. Utan både styrka och kunskap hos hunden spelar det ingen roll hur bra vår handling är – hunden kommer ändå inte att kunna klara uppgiften på ett bra sätt. Man kan kompensera genom att trycka hunden bortåt för att ge hunden en avstampspunkt där han inte behöver samla sig lika mycket och/eller svänga i luften. Det kallas ofta för stolpning. Själv föredrar jag att låta hunden välja avstampspunkt utan att jag stör den med min kropp, men ibland kan jag se att hundarna själva väljer att kliva ut lite för att få en enklare hoppvinkel. Hoppteknik- och styrketräning syftar inte bara till att få hunden att svänga tight för att spara tid, utan också för att hunden ska hoppa och landa på ett så skonsamt sätt som möjligt.
Varför får en hund med lång rygg svårt att viktförskjuta?
Jag tänkte mest på hundar med extremt lång rygg och korta ben. De får ju omöjligt att få bakbenen långt in under kroppen och jag tror att det kräver mycket, mycket mer av dem för att få till samma viktförskjutning och upphoppsvinkel som en ”normalbygd” hund.
Ok, det håller jag med om. Min erfarenhet från häst är att hästar som är korta i ryggen är svårare att få att sätta in under sig medan de med lite längd i ryggen oftast har lättare. Nu menar jag förstås inte extremlånga ryggar men från normal till lite längre rygg. Det var därför jag blev lite nyfiken.
En häst med taxkropp skulle nog ha svårt att hoppa högt och bra 😀
Om man tittar på närbildsfilmer på hundar så kan man se att vissa hundar som är riktigt starka i ryggen och som vet hur de skall använda den kan dra ihop ryggen kraftigt strax efter upphoppet. Det får bakkroppen att lyftas uppåt vilket gör att hela hundens kropp ”tiltar” framåt och frambenen når marken närmare hindret på andra sidan.
En hund som är duktig på detta kan lättare hålla farten uppe i en sväng över hinder, men det kräver väldigt mycket precistion och rivningsrisken är stor. Min Goblin är väldigt duktig på detta när han får till det, vilket man kan se på denna videon http://youtu.be/VrlGGKUoD3k , men om inte jag gör exakt rätt så river han lätt. Hans mor Wasabi har aldrig fattat hur man gör (eller har inte styrkan i ryggen att göra så) vilket gör henne mycket långsammare över hinder även om hon är snabbare på ett öppet fält.
Förstår nog inte riktigt vad du menar Jonas. Menar du att hunden samlar sig? Kan visa någon speciell tidpunkt i filmen där Goblin gör det du beskriver ?
Nä inte samlar sig. Snarare tvärt om. Om du tänker dig att hundens kropp är en vågrätt pinne med tyngdpunkten mitt på. Om man trycker upp pinnen bak åker framdelen ner.
Om hunden är stark i ryggen och drar ihop den i själva hoppet så åker bakkropp och svans upp. Det gör att framkroppen tippar ner mycket tidigare på andra sidan hoppet.
På filmen kan man bla se det vid 21 sek. Se hur Goblins bakparti och svans står uppåt och hur tajt han landar på andra sidan hindret förhållande till sin storlek. Jag skulle tro att Tux använder sig en helr av den här tekniken också.
Bild fyra i denna serie visar det bra:
http://silvia.trkman.net/cikcap.htm
Som sagt för mig är det där samling (=sätter bakdelen under sig) och viktförskjutning (som kommer av samlingen).
Hur mycket hunden sedan skall samla sig är väl en bedömningsfråga från föraren, det gäller att känna sin hund och banan och utifrån detta ta det bästa beslutet.
Fanny, jag ÄLSKAR att du använder HEN. :O)
Gjorde hon?