I måndags kastrerades Shejpa. Det är någonting som jag har tänkt på i många år, men som aldrig har blivit av. Det har alltid kommit någon tävling eller något löp i vägen, eller så har det inte funnits pengar. Det är verkligen inte billigt att kastrera en tik och det visade sig dessutom att vår veterinär var dyrare än de flesta. Det blev ändå där vi gjorde operationen, jag vill inte lämna bort min hund till främlingar som jag inte vet något om för en så stor operation.

Shejpa precis hemkommen från veterinären i måndags

Den främsta anledningen till kastreringen är att Shejpa löper så ofta, var fjärde till femte månad ungefär. Om någon annan tik löper här hemma så kan man ge sig tusan på att Shejpa hänger på. Nu ändras ju förmodligen agilityreglerna till årsskiftet, så att man får tävla med löptik i Sverige också. På så sätt kan man ju säga att jag har lite dålig timing, men missade tävlingar är inte huvudargumentet för kastrering. Snarare så tror jag inte att det är nyttigt med ständigt hormonpåslag. En tik som löper så ofta får aldrig återhämta sig och risken för till exempel livmoderinflammation ökar betraktligt.

Piggare Shejpa igår

Jag hoppas också att kastreringen ska göra att Shejpa blir lite jämnare i humöret, lite mer lekfull och lite mindre vass mot de andra tikarna hemma. Det är bieffekter jag har hört bekanta tala om när de har kastrerat sina tikar, men det är mest bara en liten förhoppning.