Klickertränare menar ofta att de inte går in i huvudet på hunden. Jag tror inte att det är riktigt sant. Jag tror att klickertränare ibland går in lite väl mycket i huvudet på hunden och ursäktar många beteenden som traditionella tränare hade avfärdat som ”dumheter” och korrigerat. Vad gör man till exempel när lilla valpen visar resursförsvar, vallar bilar, jagar skator, skäller på hunden som man möter på promenaden, eller när valpen skäller på saker i mörkret? Ofta tror jag att folk avfärdar det som ”spökålder” eller så kanske man tycker att det är lite gulligt. Vissa gånger kanske man verkligen upplever beteendet som ett problem, men försöker att undvika situationen för att vinna tid. Oavsett vilken metod eller strategi man använder, så tror jag att det viktigaste är att göra någonting åt det! Direkt. Det är mycket lättare att avstyra eventuella oönskade beteenden så fort man ser tendensern, än att vänta tills det blir ett stort problem. Självklart för alla naturligtvis, men det är sällan jag möter hundtränare som faktiskt gör det. Oavsett om det handlar om folk som försöker undvika och avleda, eller hundägare som halvhjärtat säger ”nej” och rycker i kopplet.
Det behöver naturligtvis inte handla om stora problembeteenden heller, det kan handla om sådant som att springa iväg med leksaken, inte komma på inkallning in från trädgården, hoppa på köksbänken etc. Men tendensen jag ser är att folk framför allt undviker att ta tag i de beteenden som faktiskt kan utveckla sig till riktiga problembeteenden. Ofta tror jag att det beror på att folk går in i huvudet på hunden och klassar det som rädsla, osäkerhet eller valpighet.
Jag försöker att klassa beteenden som önskade och oönskade. Önskade beteenden vill jag förstärka och få mer av, och jag vill se till att hunden inte blir förstärkt för oönskade beteenden. Det spelar ingen roll om hunden skäller på andra hundar för att den är rädd. Beteendet är oönskat i alla fall och det finns andra sätt att hantera sin rädsla (som förmodligen också kan göra hunden mindre rädd på sikt). En del problem kan man förutse, till exempel kommer de flesta border collie-valpar visa intresse för att valla bilar, andra hundar eller cyklar. Då finns ju alla förutsättningar i världen för att förstärka bra beteenden innan problemen uppstår. Ofta ser jag folk syssla med motbetingning (presentera något trevligt när hunden ser någonting som den vanligtvis reagerar negativt på). Det är en jättebra metod, men den måste genomföras systematiskt! Att bara stoppa i hunden godbitar när den börjar reagera på någonting räknar jag inte som god motbetingning. Det är snarare avledning eller i värsta fall belöning för fel beteende.
Min egen valp, 16 veckor gammal, är fantastiskt snäll och trevlig, men ingen valp är perfekt och mitt jobb som hundägare är att förstärka de sidor jag gillar och se till att de sidorna jag inte gillar, inte får utveckla sig. Här kommer listan över saker som vi behöver ta tag i, direkt:
– Resursförsvar. Hon vaktar godbitar och sin plats från andra hundar. Jag märker det inte så mycket hemma, men med främmande hundar. Det här blir prioritet ett när vi tränar ihop med andra. Strategi: Låta folk med hundar gå förbi buren och lägga ner godbitar. Låta folk med hundar komma fram och ge henne godbitar utanför buren. Låta folk med hundar komma nära när vi tränar. Använda gentle leader i situationer där hon eventuellt kan tänkas visa resursförsvar för att se till att beteendet avbryts direkt.
– Vallar de andra hundarna. Vallinstinkterna har vaknat och Shejpa är favoritobjektet att valla. Det är inte okej att hon vallar andra hundar. Få hundar uppskattar att bli stirrade på av en border collie och det ökar risken för konflikter i flocken. Dessutom blir det lätt en mani. Strategi: Promenader med matte på egen hand. Promenader ihop med de andra hundarna i koppel (och gentle leader). Massor med belöning för att fokusera på mig/avslappnad beteende. Ingen mer rastning lös ihop med Shejpa. I helgen ska hon dessutom få träffa får för första gången. Kanske går det upp ett ljus kring vad man vallar och vad man inte vallar, men jag tvivlar på att det har någon större effekt på vallbeteende hemma.
– Ignorerar inkallning. Tidigare har inkallningen varit bombsäker, idag har hon ignorerat inkallning två gånger. Dels när hon hittade spännande fågelben på promenad, dels när hon var upptagen med att äta bajs (uäck!) i trädgården under rastning. Strategi: Mer inkallningsträning, mindre lullande på promenader. Hon börjar bli mer självständig och jag får lägga energi på att göra promenaderna mer interaktiva och mindre av en upptäcksfärd på egen hand. Träna apportering av mat och inkallning med störning när jag har medhjälpare. Ingen rastning på egen hand i trädgården, inkallningsträning in genom dörren under rastning.
– Skällande på farliga saker. Senaste veckan har hon börjat skälla på lite olika saker. Det kan vara någonting som hon tror sig se i mörkret, eller en människa som dyker upp tvärt på gårdsplanen. Sådant skällande avbryts direkt genom att jag hämtar henne och ber henne syssla med något annat. Det beror säkert på åldern, men jag vill inte att sådant beteende repeteras.
Det här blev en lite negativ blogg känner jag. Squid är faktiskt helt grymt fin och alla de här sakerna hade jag förväntat mig. Poängen jag ville få fram är att man kan ta tag i saker direkt, första gången det händer, eller så kan man vänta och se vad som händer och då blir det ofta värre. Jag ser många hundar av aktiv ras som gör utfall mot andra hundar i vardagen eller under träning. Det kan handla om resursförsvar, osäkerhet eller missriktad glädje, men i de flesta fallen tror jag att problemen har uppstått eftersom beteendet har fått lov att utföras (och därmed förstärkas). Klickerträning behöver inte innebära fri uppfostran.
Här kommer några söta, tokiga bilder på Squid från idag 🙂
Veldig bra tema du tar opp her! Alt for mange er av den oppfatningen at klikkertrenere ikke setter grenser, og lar hundene gjøre som de vil. Og noen gjør sikkert det også, fordi de tror det skal være slik…
Veldig godt poeng 🙂
Klart att man ska ta tag i problemen så fort man kan. Men, som nybörjare förstår man inte alltid konceptet och efter att ha läst om klickerträning så försökte jag ignorera bort utfall och skällande (lapsk vallhund). Inte så smart, men som nybörjare visste jag inte bättre och jag måste påstå att mycket av klickerlitteraturen ger sken av att det är så det ska gå till.
Problemet jag upplevde som nybörjare (utan möjlighet att gå kurs) var att det talas så mycket om att ska ignorera bort felbeteenden. Funkar i regel dåligt.
En ny ”lag” inom klickerträningen och speciellt för nybörjare borde kanske vara att man ska klicka och belöna för allt hunden tittar på som den visar tendenser att reagera negativt på?
Sen vet jag inte om jag håller med dig om motbetingningen och att det skulle vara så farligt att råka belöna felbeteenden. Har man valt att använda motbetingning och man inte alltid betingar något stimilus så är det å andra sidan dålig motbetingning, så vitt jag förstår iaf? Man fokuserar inte på beteendet, utan på känslan hos hunden som är den bakomliggande orsaken till att felbeteendet triggas.
Hei Fanny!
Fikk på ingen måte noen følelse av negativitet i dette bloggeriet. Dette er et viktig, og BRA innlegg!
Skulle bare ønske du skrev dette innlegget 5 år tidligere, da min hund var valp -så hadde jeg kanskje fått noen AHA-opplevelser ;-P
Er ellers mye enig i det David skriver. Å kunne se tidlige tendenser, og faktisk være i stand til å GJØRE noe med problemene, krever erfaring. Dessuten må man ofte lete med lys og lykte etter god profesjonell hjelp. Og da er det lett å enten omgå problemene for å kjøpe seg litt tid, eller lukke øynene og satse at valpen vokser ”tullet” av seg..
Grymt bra inlägg!
Bra innlegg 🙂
Og SÅ kult bilde der leken svever i luften!
Jeg tror også det er et viktig og bra innlegg, det ER mange som bare lar være å gjøre noe og håper ting går over. Nesten som å kaste søppel ut av bilen og tro at det blir borte.
Det krever så lite å ta tak i ting tidlig, men jeg tror man noenganger må gjøre egne erfaringer på at små problemer blir til store raskere enn man tror om man ikke tar tak i ting tidlig.
Det vanskeligste er å få folk til å starte og gjøre noe fordi det krever faktisk en innsats. Men det er jo bare å gjøre det!
Ett ”hålla med inlägg”. David skrev precis vad jag tänkte. 🙂
BRA att du skriver om sådant här, för mina egna hunderfarenheter säger mig att det är dom här bitarna som är riktigt svåra, både med hundägandet och med klickerträningen.
Det är en sak att se att ett beteende är oönskat, och en annan sak att veta vad man ska göra åt det. SPECIELLT som man faktiskt kan läsa lite här och där att det funkar att ignorera.
Håller fullständigt med dig. Alla uppfödare i sverige skulle ha det här blogginlägget och dela ut det till sina valpköpare.
Ett steg i rätt riktning vore nog att ta bort ordet ”spökålder” helt och hållet, avskyr det ordet. Det kunde ersättas med att säga att ”nu kommer din hund in i ett stadie som visar hur den kommer bli som vuxen om inte du lär den annat”.
Min hund kom då aldrig ur den där ”spökperioden”. Om jag inte hade lyssnat på de som sa att det skulle växa bort så hade jag lagt ner mycket mer energi på att träna bra beteenden och bryta dåliga. Jag tror att Älva hade varit ett monster ändå men kanske lindrigare 🙂
Kanoninlägg tycker jag med. Allför många hundägare har bara ”förklaringar” till deras hundars olater.
Är det så att den vildögda börjar blir lite långbent nu? 😀
Supert innlegg……
Hihi Squid ser helt galen ut och verkar vara en urmysig hund. Hoppas hon kommer med på kursen i mars så man får träffa henne på riktigt.
Tack föra tt du skrev om hur man tränar bort resursförsvar och tack för ett mycket bra inlägg över lag. Tyvärr verkar många undvika att berätta om de problem man har med sin hund och hur man löser dom. Jag tycker vardagsproblemen är det viktigaste att jobba med men där det finns minst information att hitta.
Tina
Trenger du litt hjelp til innkallingstrening, eller holde seg hos fører trening, hjelper jeg gjerne. Bonus trenger nemlig det samme. (Bonus og Missy under hoppteknikk kurset…) Bare send en melding.
Klokt skrivet! Liten fråga: vad gör du när du hamnar i situationen att hunden ignorerar en inkallning på promenad? Förutom att träna mer oftare och hårdare alltså
Jeg er delvis enig med innlegget ditt her, Fanny. Det jeg er enig i, er at det er enklere å ta tak i ting når de nettopp har dukket opp og fremdeles er små problemer.
Det jeg kjente jeg reagerte litt på, er at jeg får følelsen av at om man ikke klarer å benytte motbetinging systematisk – så er det nesten bedre å la være. At om man ikke kan bruke metoden rett, så skal man ikke bruke den. DET er jeg uenig i. Av alle metoder man kan bruke for å bli kvitt atferd man ikke vil ha mer av, er dårlig motbetinging MYE bedre enn kjefting og rykking i båndet.
Det er virkelig ikke alle som klarer å være like systematiske i treningen sin, og det krever masse erfaring for å vite at det lille problemet kan ende opp i ”Gis bort pga allergi” hvis man ikke setter igang mottiltak umiddelbart.
Og har man den erfaringen som trengs for å se at problemet må tas tak i med en gang, da gjør man det jo…
Kari Anne: Nu kommer jag svära i kyrkan, men min poäng är att det man gör måste ha effekt! Jag vet inte om jag alls tycker att det är bättre att stoppa i hunden godbitar varje gång den gör utfall i två år, utan att se förbättring, än att korrigera hunden rejält några gånger och så ha en hund som fungerar bra för resten av livet. Självklart väljer jag själv varken eller, jag försöker välja positiva metoder som dessutom är effektiva.
Selvsagt må det ha effekt, det vi gjør, men å ”stoppa i hunden godbitar i två år” uten at det har effekt, kalles ikke motbetinging. Ikke engang dårlig motbetinging. Det kan knapt kalles en metode, engang. Jeg ser ikke helt hvordan det er mulig å putte godbiter i en hund i to år uten at det har effekt, men det er en helt annen sak 🙂
Mkt tänkvärda och kloka ord!! Tack för dessa!
Kari Anne: Ja, tyvärr har jag sett mer av den varianten än vad jag har sett av genomförd, effektiv motbetingning!
Trenger et tips til hva som er klokest å gjøre dersom hunden stikker av med belønningen etter en endt treningssekvens. Jeg kaster en leke og hunden tar tak i den og løper avgårde. Har begynnt å sette tau på leksaken for å forhindre at hun stikker avgårde, men målet er jo å kunne kaste den og at hun kommer å leverer den for å leke drakamp.
Tack för två fantastiska inlägg, Fanny! Jag känner mig träffad – och det är bra, för det ger mig kanske motivation att ta tag i saker.
Snälla Fanny, kan inte du skriva en valpbok… :)?
Dear Fanny,
I only understand the title, from Susan Garrett’s Ruff Love, but would sooo much like to understand what your whole article is about. I’m a big fan of your English blog and I know I’m not the only one from my country (Slovenia). Please, please, please, is it possible to read your articles on clicker training theory in English as well? So many people understand it (clicker theory) wrong and only click behaviours (not choices) and only teach by luring (no shaping, no targeting). I have only seen your dogs on videos but I really like their calmness and motivation and also the fluency of the behaviours they perform.
Wishing you all the best and hope to meet you one day!
Best regards, Maja
jag tycker att detta låter otroligt vettigt, du är väldigt duktig på att föra fram dina kunskaper och ideér i bloggen!
Jag har en skotträdd hund som har varit det nästan hela sitt liv, han är 5. Jag har tidigare tränat på att ignorera problemet (flyktbeteende) men det fungerar inte. Vad tror du att man kan göra? Jag vet att det är många personer som har problem med skotträdsla – hur skulle du lösa ett sådant problem? Från rädd till skottfast? tror du att det är möjligt?
mvh Frida och Zorro
Frida: Missy var också väldigt skotträdd, men är nästan helt bra nu. Att ignorera flyktbeteenden är nog det värsta man kan göra med en rädd hund. Missy fick lära sig att det finns andra sätt att hantera rädslan och då minskade rädslan som en följd av det (+ en massa motbetingning)
Godt budskap – burde spres nettopp til de mange som tror ting går over, eller som har fått høre om dette merkelige begrepet ”spøkelsesalder” (som ikke eksisterte før i tiden, såvidt jeg kan huske).
Ta de små tingene tidlig! De blir tidsnok store – kanskje veldig store, og slik jeg ser det, så er ingenting tilfeldig… alt henger sammen!
Jeg er enig med David i dette med ignorering, som er lett å misforstå – og som kanskje omtales på en måte som er litt vanskelig å forstå for de ferske? Og er det bare meg, eller er det endel ferske som ”faller” for ignoreringstankegangen? De ”vanlige” eierne jeg kjenner som gjerne vil klikkertrene, gjør det fordi de vil være snille med hunden sin – ikke fordi det ER den mest effektive treningsmåten… og det å gjøre ikke noe kanskje fremstår som ”snillest” av alt? Bare en tanke.
Stå på, skriv flere gode innlegg – som man kan anbefale videre som tänkvärt…
Pingback: Att tänka på… « Bacillen betraktar
Pingback: Klikkertrening – fri oppdragelse? | Retrieveren.com
Pingback: Problemer | Retrieveren.com