Vi har varit på två och en halv dagars hoppteknikkurs för Vappu Alatalo. Det var en fortsättning på kursen som Thomas gick med Missy i februari och jag hade med mig både Shejpa och Missy. Missy var ju superstar på kursen i februari och hon har sett riktigt fin ut i hoppteknikövningarna hemma. Shejpa däremot har varit helt hopplös och bara slarvat och inte kunnat samla sig eller vara eftertänksam över huvud taget. Jag har verkligen inte vetat vad jag skulle göra med henne. Paradoxalt nog har ju Shejpa hoppat mycket bättre än Missy i banor och kombinationer, vilket har gjort mig ännu mer frustrerad.

När man är förvirrad är det bra att gå kurs. Jag har fått väldigt mycket ut av de här dagarna. Att göra mer avancerade övningar har gett mig mycket mer förståelse för hur vi ska komma vidare och få mer helhetssyn. Det går ju inte bara att göra de mest grundläggande övningarna och sedan tro att det ska fungera på tävling. Det blir lite som att bara träna frivilliga grundfärdigheter och sedan anmäla sig till lydnadstävling. Det är enormt kul att jobba med sådan här hundträning, där man verkligen får fram vackra, funktionella rörelser och får öva upp sitt eget öga. Bara nu när jag kom hem och tittade på gamla filmer av mina hundar, så var det som att jag helt plötsligt hade mycket mer tid på mig när jag såg varje hopp. Jag såg så många fler detaljer. Det är skithäftigt! Jag är övertygad om att hoppteknikträning är både nyttigt för bättre tävlingsresultat och nödvändigt för att ge hunden bästa möjliga förutsättningar för att hålla sig frisk och fräsch länge.

Någonting som jag har tränat väldigt lite och som mina hundar uppenbarligen behöver jobba mycket mer med, är avståndsbedömning. Att länga eller korta ner stegen beroende på avståndet till nästa hinder. Vi fick flera bra övningar att jobba på där.

Shejpa började första dagen med att visa sitt vanliga, galna jag i en basic grid. Men sedan kom vi på varför hon bara har blivit mer och mer hopplös. Det är för enkelt för henne med bara samma gamla grundövningar. Hon får ingenting att fundera över och kan bara slarva. Så fort vi började ändra saker och utmana henne lite så blev hon helt annorlunda. Vappu var väldigt imponerad över henne och tyckte att hon var helt kanon. Shejpa klarade alla övningar med glans, men ofta gjorde hon fel första gången när det blev svårt. Så ändrade hon sig och var duktig. Hon får i uppgift att göra alla övningar, både lätta och svåra, och min målsättning blir att hon ska göra rätt på första försöket. Om hon får en enkel övning som en basic grid, så ska jag nog inte upprepa den mer än en gång utan att ändra något (ändra den visuellt) så att hon inte börjar slarva. Jag har upplevt att hon hoppar konstigt och inte sträcker ut bakbenen tillräckligt, men Vappu menade att hon bara har väldigt bråttom med att fälla in bakbenen inför landningen så att hon kommer iväg så fort som möjligt efter hoppet och att det bara är en individuell teknik som är väldigt snabb. Vi satsar på det!

Missy är duktig, men behöver framför allt proofing när det gäller min rörelse. Under kursen var hon mer extrem än vad hon har varit hemma och reagerade massor på minsta rörelse från mig. Det är helt klart där skillnaden mellan teknikträning och kombinationer ligger, hon är så väldigt känslig för just det. Det blir nog ett projekt som tar tid att ta sig igenom, men nu känner jag att jag har bättre koll på vad som behöver göras och mer motivation.

Jag är förövrigt jättenöjd med hur väl mina hundar använder sina kroppar och hur fint de höll under tre dagar. Hundarna blir så grymt trötta av de här övningarna att man knappt tror att det är sant. Men de höll ihop fint och vi var noggranna med uppvärmning och nedvarvning (det blev ett par timmars promenerande per dag, jag blev lika trött som hundarna). Idag verkar de fräscha i kropparna och sträcker sig mycket och fint. De har bara fått vila, jag har haft fullt upp med annat.