Efter två dagar på vallhundstävling (som jag har bloggat om här, tänkte hålla vallningssnacket i den bloggen, eftersom de flesta av er förmodligen är helt ointresserade av det) bar det av till Lidingö för landslagsuttagning i agility. Lördagen var årets hittils varmaste dag och jag var enormt tacksam över att kunna tillbringa helgen inomhus, både för Shejpas och min skull. Efter två dagar på ett stekhett fält var man redan ganska mör. Förhållandena var verkligen perfekta! En stor, sval (nåja, på söndagen var det ganska svettigt inomhus också) hall med perfekt underlag. Arrangemanget var jättebra och jag gillar formen. Hoppas verkligen att framtida landslagsuttagningar kommer att se ut på samma sätt. Banorna var också jättebra, jag gillade dem verkligen. Det fanns många väg- och handlingsval och det är så det ska vara, tycker jag. Att titta på en klass där alla löser banan på samma sätt är inte så roligt, och inte heller speciellt utslagsgivande.

För egen del blev det inga topp-prestationer i helgen, snarare tvärt om. I första hoppklassen fick vi en vägran på slalom och kom på plac 10/26. I agilityklassen kände vi oss laddade och banan kändes som att den passade oss. Men vi fick en oväntad krasch i andra hindret, en oxer. Efter det var Shejpa låg och desorienterad och vi diskade oss snabbt. Hon har aldrig haft problem med oxrar förut, så jag blev väldigt förvånad. Tredje hoppklassen blev nog helgens bästa lopp, men vi lyckades riva ett nytt hinder som vi aldrig har rivit förut – långhoppet. Den här gången blev det placering 11/26. På söndagen var vi verkligen inte i form. I första hoppklassen fick vi vägran i slalom igen och hon kändes inte alls i form. Jag var också seg och det blev till en disk efter det. I första agilityklassen diskade vi oss på nytt. Hon hoppade muren tillbaka igen istället för att vända runt den. På något konstigt sätt var jag inte vaken nog att rätta upp situationen, det kändes som att vi redan var körda, trots att vi bara var i början på banan. I sista agilityklassen för helgen var Shejpa på gott humör, men sprang förbi två hinder, dels A-hindret, dels ett hopphinder efter balansbommen där hon svängde för tight av kontaktfältet när jag sprang på utsidan av några tunnlar som låg under balansen. Trots de felen och felen vi fick för tiden det tog att rätta upp det hela, blev det faktiskt helgens bästa placering på grund av många diskvalificerade ekipage. 9/25.

Trots att den egna prestationen var långt under förväntan, så var det en väldigt trevlig helg! Att få titta på sveriges bästa ekipage under fina förhållanden är verkligen roligt. Jag imponerades stort av Jenny Damm, som lyckades komma 1:a och 2:a med Ina och Elvis. Härligt vältränade hundar och en underbar satsning! Inspirerande. Imponerade mest under helgen gjorde Malin med Mazli som vann medium-uttagningen med full pott – hon hade inte ens behövt starta i sista klassen. Tyvärr fick jag inte sett så mycket av dem eftersom jag var upptagen med mitt egna tävlande under mediumklasserna. I large tyckte jag också att kelpiesarna imponerade med många riktigt bra tider. Tux vann en agilityklass och både Rasken och Lira gjorde riktigt snabba och bra lopp. En kelpie kan absolut konkurrera med de bästa border colliesarna i agility, roligt!

Nu är det skönt att vara hemma igen. Veckan är planerad på vanligt otänkande vis: onsdag IK1 utanför Lödöse på västkusten, torsdag agilitytävling i Stockholm, fredag privatlektioner hemma, lördag agilitytävling i Bollebygd och söndag kurs hemma. Jag får se om jag orkar med allt… Idag ska jag i alla fall bara njuta av att vara hemma hos husse och alla hundarna och kanske träna lite hund på kvällen.