Någonting som verkligen har blivit tydligt det senaste året, är hur enormt förstärkande det är med information. Det har ju länge varit allmänt känt (bland klickertränare) att det till exempel är förstärkande att få ett kommando, eller att man presenterar en target eller hand med godbitar. Vad man kanske inte tänker lika mycket på är de små hjälperna, som är så förstärkande för både hund och förare att man lätt fastnar i en ond cirkel.

Vi använder oss av ett steg som ”byt beteende”-signal. Om hunden har gjort (och fått belöning för) fem sättanden och jag nu vill få fram läggande, så tar jag ett steg när hunden påbörjar det sjätte sättandet. En vältränad hund tar direkt hinten och provar ett nytt beteende istället. För ganska länge sedan hade vi någon slags diskussion i min blogg om vad den här signalen är för något. Flera menade att sådana ”fel”-signaler blir straffande. Slutsatsen nu, något eller några år senare, är att den typen av felsignal är förstärkande. Redan då menade jag att steget fungerade som en diskriminativ stimulus (tänk: ett kommando), men jag tänkte inte så mycket på om det hade förstärkande egenskaper (även om jag inte trodde på strafftanken).

Det gör ingenting att använda den typen av byt-signal i exemplet ovan, snarare tvärt om. Förstärkningen kommer ju faktiskt när hunden gör rätt (att försöka sätta sig en sjätte gång är ju helt rätt tänkt). Problemen kan uppstå när man använder den här typen av information när man får beteenden som man inte vill ha. Om hunden har satt sig fem gånger (och fått belöning för det) och sjätte gången lägger sig ner… Eller om hunden ”låser sig” under shaping och börjar skälla, du tar ett steg bakåt, hunden slutar skälla och gör rätt och får klick istället. Alla är nöjda och glada – du blir glad för att hunden slutade skälla och hunden blev glad över information och godbit. Frågan är bara vad som händer med skällandet i framtiden…

Många hundar som ”låser sig”, ”ger upp” eller ”blir frustrerade” under shaping hade inte varit det om vi inte hade varit så himla duktiga på att förstärka beteendet. Jag menar verkligen inte att shaping/klickerträning handlar om att vänta och jag behöver enormt sällan vänta på mina hundar (de har nämnligen lärt sig att det inte lönar sig att ge upp). På kurs blir det däremot en hel del väntande och både hundar och människor kan bli ganska frustrerade. Väntandet kommer naturligtvis av att vi måste släcka ut beteenden som har blivit förstärkta många, många gånger (både hos människor och hundar). Det är så lockande att ge hunden en liten knuff i rätt riktning (röra på sig, vifta med targeten, säga ”kom igen då!” etc.) eftersom hunden ofta förstärker våra ansträngningar (i alla fall de första gångerna). Om man verkligen fastnar i träningen är det nog smartare att bara gå därifrån, ta en liten promenad och göra en ny plan istället för att förstärka hjälplösheten.

Folk har svårt att köpa det här, eftersom det inte käns effektivt att vänta ut hundar. Ibland är det dock det som ska till för att lära hunden att det faktiskt är initiativ och att upprepa det som han har fått belöning för tidigare som kommer föra honom till målet – inte skällande eller passivitet. Och en hund som har förstått det är en fröjd att jobba med – eftersom du sällan eller aldrig behöver vänta igen… Vi undrar ibland vad det är som gör våra hundar så enormt lättlärda att det ibland käns som att de läser våra tankar. Jag tror att svaret till stor del ligger här.