Så, då var man tillbaka i vardagen igen. Eller, egentligen är det väl inte vardag riktigt än. Idag har vi haft ett föredrag om förebyggande fysisk träning, uppvärmning m.m av Laxmi B Melwani. Imorgon börjar hoppteknikkurs med Vappu Alatalo. Jag borde egentligen sova så att jag får upp ångan lite igen. Jag är dödstrött och har ingen energi till någonting just nu. Det har verkligen inte blivit speciellt mycket valpträning den senaste veckan. Jag har med nöd och näppe lyckats upprätthålla koppelgåendet i alla fall. Och social träning har hon ju fått…
Det jag tänkte skriva om idag är hur jäkla bra det är att ha ett handlingssystem och hur bra det passar mig. Det är två anledningar till att jag har börjat träna så mycket agility (jag började ju med agility för sådär 14 år sedan, men det lockade mig inte så mycket som lydnaden förr): Dels handlar det om att sporten har blivit så teknisk, det handlar om så små detaljer att agilityn definitivt är mer teknisk än lydnaden nu. Dels handlar det om att jag har hittat ett handlingssystem som passar mig så bra. Förr när man gick agilitykurs lämnades man alltid med känslan av att ”jo, vi fick ju till det nu, men hur tusan ska jag tänka nästa gång vi stöter på problem?”.
Fördelar med att ha ett handlingssystem:
– Minskar risken för missförstånd mellan förare och hund (en signal = ett beteende)
– Gör det lättare att analysera banor och banvandringen går superenkelt för det mesta.
– Ger tydliga mål för hundträningen (en signal = ett beteende)
– Gör det lättare för föraren att få ”flyt” på eget beteende
– Lättare att få bra timing på olika handlingsmanövrar
Fördelar med Greg Derretts handlingssystem:
– Är det enda jag har sett som känns helt logiskt och konsekvent
– Bygger på att föraren ska kunna springa fort (inget baklängesspringande, armar kors över kroppen eller onödiga svängar)
– Är utvecklat av extremt tävlingsinriktade personer, det är till för att vinna med!
– Bromsar inte hunden i onödan
– Bygger på att hela tiden hitta den snabbaste linjen
– Har en teoretisk grund
– Bygger på ganska få principer
– Fungerar för alla hundar och alla förare (ja, kanske inte för de som inte gillar konsekvens och/eller hundträning) eftersom det finns flexibilitet i systemet
Systemet är inte uppbyggt på antaganden eller regler för reglernas skull. Reglerna finns där av en anledning – att göra det så tydligt som möjligt för hunden. Hundträning och handling glider in i varandra. Handling är ingenting annat än signal -> beteende, signal -> beteende, signal -> beteende, precis som i annan hundträning. När vi helt plötsligt börjar kräva olika beteenden på samma signal, blir det naturligtvis mer otydligt för hunden och vi får ”frågetecken” (hunden tittar mot föraren), längre vägar eller lägre fart. Jag vågar påstå att om systemet inte känns logiskt eller konsekvent, så vet du inte nog om det. Och om du hittar logiska luckor eller brister trots goda kunskaper, så är jag säker på att Greg gärna vill höra det och diskutera det.
Jag gillar detta: ’Systemet är inte uppbyggt på antaganden eller regler för reglernas skull. Reglerna finns där av en anledning – att göra det så tydligt som möjligt för hunden.’
Det känns som många tror att reglerna är satta av Mr D för att jävlas med oss..
Det finnes flere veier til Rom, for å si det slik…flott at man har tro og bruker ET handlingsystem, MEN man skal vite at man kan komme laaaangt som helst, til og med bli verdensmester uten å ta i bruk EN type handling!
Line, det är ingen som tror något annat än att man använda många olika typer av handling, kan inte ens se en antydan till det i texten. Det är väl inte det som är frågan i detta fallet, Fanny har ju klart och tydligt skrivit om glädjen att ha ett handlingssystem som passar henne och förklarat varför. Hon har inte skrivit att det är det enda sättet och att man måste använda det för bli världsmästare.
Mette, det var heller ikke det jeg mente…hvis du leser mitt innlegg så sier jeg at man skal VITE at man kan anvende andre ”metoder” og…med det mener jeg, ser at jeg kunne ha utdypet det mer i mitt første innlegg;), at man kan fint ”plukke” litt her og der fra forskjellige handlingsytemer og bruke det i sin egen handling.
Jeg synes det er moro å prøve nye metoder som etterhvert dukker opp, og man må ikke være redd for å prøve nytt selv om man ”sverger” til ET type system:)
Dessuten sier jeg i m itt innlegg at det er flott at man bruker og har tro på EN metode, men utifra egne erfaringer ser jeg heller ingen grunn til å teste underveis i sin trening:)
ooops…ser heller ingen grunn til ikke å teste ut underveis, skulle det vel egentlig stå, eeh…:)
Men om man ”plockar” lite från olika handlingssystem så har man inte längre något handlingssystem själv! Hela poängen med mitt inlägg var ju att peka på fördelarna med att faktiskt ha ett system. Jag tror att de allra flesta som är framgångsrika har något slags system. Att testa lite allt möjligt (som är inkonsekvent) förstör möjligheten att ha ett system!
Takk for bra innlegg 🙂
Hadde en liknende diskusjon i helgen, med noen som mente at man ikke mister muligheten til å være konsekvent selv om man bruker litt fra både det ene og det andre. Men jeg fikk ingen konkrete eksempler, bare at det var mulig, så det var litt vanskelig å motsi.
Jeg mener nå fortsatt at et system er et system bare så lenge man følger det. Dersom du putter inn andre ting i tillegg vil jo dette innebære inkonsekvens, med mindre du klarer kunststykket å ha helt andre signaler for dem. Men det tror jeg ikke er mulig i praksis…
Takk til Greg Derrett for at han har gjort handling enkelt!
Jeg tror det kunne vært gjennomført et ukelangt seminar som bare informerte om skadevirkningene ved å mikse og matche metoder – etterhvert som de er ”i vinden”. Er det noe jeg har lært fra å være på kurs, samt å observere konkurranser på høyt nivå de siste årene så er det det. Det er dermed IKKE sagt at en ikke kan komme til toppen uten et konsekvent system. De færreste i verdenstoppen har vel et konsekvent system per i dag.
Noen mennesker (akkurat som noen hunder) har bare så ekstremt lett for agility, de har god timing og flyt, er atletiske, har god koordinasjonsevner og et utvetydig kroppspråk, de ser lett ”rette” linjer, er ekstremt gode hundetrenere, trener i et fantastisk og oppbyggende miljø, eller de har denne ”følelsen” som det snakkes en del om i miljøet for tiden. Noen har bare følelsen (kjenslan?) for agility – og disse er kanskje ikke avhengige av et system for å bli suverent best? Likevel tenker jeg at både etisk og konkurransemessig er det en fordel å være systemhandler. Hvis ett signal betyr bare én ting så sier det seg selv at det gir rom for langt færre misforståelser og feil – og langt større fart.
JEG TROR PÅ GREG!! 🙂 Og selv om teorien er ganske innfløkt og ikke lar seg lære i en håndvending, så elsker jeg hvordan det gjør en til en mer analytisk og systematisk hundetrener, også lenge før en behersker systemet fullt ut (det er der jeg er nå). Som du sier Fanny, så er agility blitt en utrolig tiltalende sport (i alle fall for meg) når det ikke lengre er så mye rom for synsing. Takk for bra innlegg!
Tonje