Thomas är hemma idag och då är det extra lätt att ta sig ut och träna. Shejpa fick ett agilitypass och Missy fick lugn lydnad med en fleecesko på den onda tassen. Båda passen kändes fantastiskt bra och jag fick tränat mycket på min svaghet. Jag har svårt att hålla full fokus på hunden hela tiden när jag tränar. Antingen flyter jag bort i andra tankar, eller funderar på vart jag ska härnäst. I agilityn är det enormt viktigt med ”connection”, jag vet inte vad jag skulle kalla det på svenska. Greg pratar om att man aldrig ska ta ögonen från hunden, men Susan tar det steget längre och säger att du ska behålla ”connection” med hunden hela tiden. Att du ska kunna läsa hundens ögon och se vad den tänker. Även i lydnaden tycker jag att något liknande är viktigt. Även om jag inte kan se hunden i ögonen hela tiden, så måste jag mentalt vara i samma steg som hunden. Inte före, inte efter. I fria följet gör det en enorm skillnad, speciellt när jag kombinerar det med att röra mig lugnt och koncentrerat. I agilityn är det nog min stora svaghet som handler. Jag har bråttom, jag ser hunden i ögonvrån, men håller inte kontakten. Funderar på att sätta upp en stor skylt på planen ”CONNECT!”. Idag var jag i alla fall duktig på det och träningen blev därefter.

Missy fick köra fritt följ (strålande när jag klarade av att både fokusera och röra mig rätt). Sedan en dumruta som var kanonbra. Enda missen var kanske att hon satt med ena tassen uppdragen under hela sitten. Hon flyttade den i alla fall inte. Sedan körde vi en fjärr med nio förflyttningar på 20 meters avstånd som var helt perfekt. Jag hällde ut 15 vittringspinnar på planen och tränade sök med markering. Hon var kanonduktig. Lugn och systematisk även om jag lät henne springa till pinnarna. När jag försökte skicka henne från min sida (istället för att stå vid pinnarna och kalla in som jag har gjort tidigare i veckan) gjorde hon ett väldigt fint sök, men apporterade rätt pinne korrekt istället för att markera. Inget större problem när det blev perfekt, men sedan gick jag tillbaka till att stå vid pinnarna, eftersom jag misstänkte att hon skulle börja plocka i dem. Det gjorde hon inte. Vi avslutade med långa sittanden, lite mer fjärr och att sitta stilla när jag kastar apport. Det var rätt kul med lugn träning, jag kom i en bättre modus, tror jag.