Igår åkte jag och Shejpa till Rättvik för att tävla agility i två dagar. Vi hade inte tränat sedan senaste agilitytävlingen för två veckor sedan och jag hade legat i soffan i några dagar och inte känt mig riktigt bra. Det fortsatte igår, med huvudvärk och allmän trötthet. Så förutsättningarna var kanske inte de bästa, men det är alltid kul att tävla! Det var en kul tävling, med stora startfält och deltagare från både Norge, Finland och halv-Danmnark (Skåne). Det var lagtävlingar också, och vi hade sådan tur att vi kunde åka på lördagsmorgonen för start kring 15 och sedan åka hem vid lunch idag.

Första loppet var agilityklass. Shejpa var laddad, men lite slarvig, och jag mådde kasst och hade sirap i både ben och huvud. Redan vid tredje hindret lyckades jag göra bakombyte istället för framförbyte in i en tunnel under A-hindret och därmed hamnade jag efter till nästa hopphinder. Shejpa vände sig mot mig när hon kom ut ur tunneln och hoppade hindret åt fel håll. Vi körde klart banan, men hade några småmissar.

Till hopploppet bestämde jag mig för att försöka köra sakta men säkert, med tanke på att vi behövde SM-pinnar i hoppklass och för att jag inte riktigt orkade något annat. Det blev precis som planerat och vi nollade. Vi kom fyra. Håkan och Max vann helt överlägset på 33,90 och sedan var vi några stycken som låg på 36,xx. Vi fick vår tredje SM-pinne i hoppklass och fick dessutom vårt andra hoppcert. Efteråt kändes det lite dumt att inte ha gått för fullt, men det var nog rätt beslut med tanke på min form.

Shejpa med sin certrosett

Idag har jag mått bättre och agilityklassen såg ut att passa oss ganska bra. Det gick bra fram tills en enkel passage där hunden skulle ut till ett däck och sedan 180-grader till ett hopphinder. Till min stora förvåning kom Shejpa in mellan hindren istället för att ta hoppet, och vi diskade oss. Snopet att inte få komma runt på grund av en sådan skitsak som aldrig har hänt förut på tävling.

I hoppklassen hade vi sent startnummer och en massa hundar nollade. Jag bestämde mig för att köra för fullt och vara offensiv i både uppvärmning och handling. Jag var till exempel den enda av de jag tittade på som valde att köra hopp 1-2 som en rak linje istället för att sätta hunden i en lättare vinkel till hinder 1. Jag valde också framförbyte-serp-push i en situation där de flesta andra gjorde serp-framförbyte, eftersom jag trodde att det skulle bli tightast. Jag satsade på att få igång Shejpa under uppvärmningen och det funkade faktiskt skitbra. Hon var hur laddad som helst inne i hallen och sprang på som tusan på banan. Tyvärr hängde jag inte riktigt med i min planerade serpentin-push och hamnade efter Shejpa där. Fick löst det, men med flera enorma svängar som resultat. Vi fick en stor sväng till, så tiden blev verkligen inte så bra.

Jag är verkligen jättenöjd med att jag lyckades få Shejpa att ge allt i sista loppet under helgen. Jag hittade uppvärmningsrutiner som gjorde att hon taggade igång och efter loppet så kampade hon som tusan innan vi gemensamt sprang till bilen och hittade hennes middag, toppad med kycklinghalsar. Nu måste jag bara börja träna handling ihop med Shejpa, i den fart som jag kan få fram på tävling. Det är tydligt att vi inte är riktigt vana vid att köra i det tempot och då får jag lite problem med planering och utförande. Tur att Greg ska drilla oss innan nästa tävling :). Resultatet då? Det var hela 39 nollade ekipage i klassen (mer än hälften), så det var ju en del konkurrens. Vi kom nia och även om det inte var något kanonresultat så fick vi i alla fall sista SM-pinnen. Nu är Shejpa alltså kvalad till agility-SM 2010!

I helgen var det agilitytävlingar på Gotland. Jag hade med Shejpa (klass III, medium) och Annas Fonzie (klass I, large). Inför tävlingarna hade jag framför allt fokuserat på att öka farten med Shejpa och på att Fonzies running contacts skulle vara bra inför hans debut i agilityklass i helgen. Med det i tankarna så får man ju säga att tävlingen gick riktigt bra. Shejpa sprang på bra och kunde konkurrera med de snabbaste. Fonzie hade perfekta running contacts i båda loppen. Men så mycket mer blev det inte i helgen. Här kommer en snabb rapport om varje lopp.

Fonzie, hoppklass I, fredag: Lite skakigt lopp med några stora svängar som jag inte var beredd på, tyvärr en rivning innan slalom (jag sa ”slalom” innan hoppet och kan möjligtvis ha bidragit till rivningen).

Shejpa, hoppklass III, fredag: Shejpa tyckte att eftersom hon har ökat farten, så borde hon ha tid att nosa lite på vägen. Hon nosade först lite innan slalom, men det gjorde inte så mycket mer än någon tiondel på tiden kanske. Sedan nosade hon också innan hon skulle in i en tunnel, det gjorde att jag var tvungen att följa med henne närmare tunneln än planerat, vilket ledde till att jag inte hann i position för en serpentin i tid. Shejpa rev serpentinhindret. Trots lite nosande på vägen så hade hon en helt okej tid, bara Max och Izor var snabbare i medium.

Fonzie, agilityklass I, lördag: Ett riktigt fint lopp med perfekta kontaktfält. Tyvärr en rivning. Fonzie hade snabbast tid av alla och kom trea.

Fonzie, hoppklass I, lördag: Bra lopp på ganska enkel bana, men tyvärr gjorde han flera fel i slalom och jag diskade honom. Inga rivningar och bra vägar.

Shejpa, agilityklass III, lördag: Shejpa var snabb och nosade inget den här gången. Tyvärr hängde inte jag med riktigt och var otydlig med andra armbytet i en serpentin. Vi missade hindret och jag fick göra en volt för att få henne över det. Sedan testade jag om hon kunde stanna på gungbrädan medan jag rusade iväg för att nå framförbytesposition. Det kunde hon inte, så vi fick fem fel till och någonting att träna på hemma.

Shejpa, hoppklass III, lördag. Utan tvekan det sjukaste lopp jag någonsin gjort. Och kanske också den största segern på hela året. Hoppklasserna gick utomhus på lördagen, på en stor gräsmatta med lockande högt gräs mot ena långsidan. Domare Alar Meomuttel har tydligen för vana att blåsa i visselpipan som om han försöker få stopp på en skenande setter och Shejpa var helt galen när vi gick runt banan för att gå ner henne efter agilityloppet. Hon slet och drog i kopplet, pep och kastade sig mot det höga gräset (där hon var säker på att det regnade fasaner eller något). Jag trodde aldrig att jag skulle få henne att stanna hos mig när jag tog av kopplet. När det var vår tur, hade jag fått henne någorlunda lugn och fokuserad, men när vi stod på startlinjen och hörde visselpipan så blev hon helt okontaktbar. Jag hade aldrig satt pengar på att hon skulle genomföra loppet utan att sticka. Tredje hindret var slalom och där var jag säker på att tappa henne. Men Shejpa genomförde banan i ett rasande tempo och jag kände mig som lokförare på ett skenande tåg som försöker kasta sig av spåret. Innan varje tunnel såg jag hur hennes blick flackade, men hon valde rätt varje gång. Banan var ganska enkel, men lätt att glömma eftersom man kom till samma tunnel flera gånger. När vi kom dit andra gången var jag så upptagen med att hålla henne kvar att jag placerade mig fel och vi drog på oss två vägringar. Det var helt otroligt att vi tog oss i mål och egentligen är väl det här det största som har hänt i Shejpas agilitykarriär. För er som aldrig träffat Shejpa låter det naturligtvis helt vansinnigt dumt, men det bjuder jag på 🙂 Ni som känner henne vet vad jag pratar om.

Shejpa, agilityklass III, söndag. Äntligen fick vi sätta ett felfritt lopp! Tyvärr fick vi en riktigt dålig sväng in i sista tunneln och förlorade klassen med fyra tiondelar till landslagscockern Max. Härligt i alla fall att hennes grundtempo nu räcker för att hålla henne i toppen. Placeringarna 1-5 var som följer: Max 33,55 Shejpa 33,94 Izor 34,81 Nicki 35,20 Ella 35,36 (cert). Banorna var generellt väldigt snabba i helgen och här var det tretton nollade ekipage. Det blev Shejpas sista SM-pinne i agilityklass, så nu har vi bara två hopp-pinnar att bärga.

Fonzie, agilityklass I, söndag. En sjukt enkel bana utan ett enda byte, vänsterhandling hela vägen. Ingen gungbräda, men två gånger över a-hindret. Fonzie gick snabbt och säkert och klarade alla kontaktfälten strålande. Näst sista hinder var slalom och där fick vi problem igen, så jag diskade honom. Tråkigt att inte göra någon nolla med honom, men nu vet Anna i alla fall var hon behöver jobba på. Och jag kan vara nöjd med hans kontaktfält!

Naturligtvis hade jag hoppats på bättre resultat i helgen, men jag vet också att jag hade varit missnöjd om jag hade prioriterat annorlunda inför tävlingen. Om jag inte hade ökat farten på Shejpa hade vi säkert nollat mer, men å andra sidan hade jag då varit missnöjd över att vi låg några sekunder efter snabba hundar som Max och Izor. Nu blev det bara en nolla, men det känns faktiskt väldigt bra att kunna hävda sig på tid också, även på riktigt snabba  banor. Dessutom är det kul att behöva utvecklas som handler också. Jag inser att vi behöver träna mer banor hemma, för i det här tempot måste fler saker bara sitta i ryggmärgen och man hinner inte med några misstag. Nästa tävling är i Rättvik om två veckor, då satsar vi på att vara både snabbare och säkrare!

Det finns många att gratulera efter den här helgen, hoppas att jag inte glömmer någon:

Mija och Rasken till 3 nollade lopp! SM-pinnar i hopp och uppflyttade till agilityklass III!

Håkan med Max till två vinster i klass III!

Sari med Fay (Squids moster) till 3 nollade lopp och 3 pinnar i klass II!

Hanna från Göteborg med Janis till flera vinster i klass II!

Japp, det blev full utdelning på tävlingen i Bollnäs idag. Inte nog med att Shejpa tog sista certet i agilityklass (genom vinst), hon tog också certet i hoppklass (genom en tredjeplats, två tiondelar efter vinnaren). Vi har därmed tagit våra cert på tre raka starter i agilityklass och hon blev champion på sin femte start i agilityklass III (i Sverige, vi gjorde några starter under Viking Agility Week i Norge i somras), ungefär ett år efter debuten och med sparsamt tävlande. Hoppcertet var också kul! I Frövi hade vi lite otur med rivningar i hoppklass och när vi tävlade på Snapphanefejden så strulade slalomen i alla lopp förrutom ett. Nu känns det mesta stabilt, men farten måste upp om vi ska kunna hävda oss. Idag var den helt okej, men när man precis har varit på VM och tittat så slår ju inte ”snabbast i Bollnäs” speciellt högt. Ska satsa på fartökning och mer offensivt tänkande inför vinterns lite större tävlingar, det har varit mycket fokus på SM-pinnar och nollade lopp för mig eftersom vi kom in i jakten på SM-pinnarna så sent. Nu känns det ganska lugnt, vi har en hel del starter kvar under kvalperioden och har 3 av4 pinnar i agilityklass och 2 av 4 pinnar i hoppklass (efter 5 tävlingsdagar).

Imorgon är det Missys tur. Det är riktigt skitväder här hemma idag (i Bollnäs var det kallt, men fint) och jag hoppas att det lugnar ner sig till imorgon, har inte lust att se ännu en tävling regna bort, om det är allt för risigt väder kanske jag stryker oss. Det känns inte schyst att ge Missy två sådana erfarenheter på rad, jag har ju faktiskt själv valt att inte träna på att prestera i riktigt dåligt väder, det är det inte värt. Nu verkar det på väderleksprognosen som att det ska regna lite på morgonen, för att sedan klarna upp. Tävlingen börjar tyvärr klockan 8. Jag förstår inte riktigt varför man kallar alla klasser klockan 8 (!) när man bara har en domare och inte speciellt många deltagare. Det har jag aldrig varit med om förrut. Men då hinner man kanske med lite annat innan det blir mörkt i alla fall.

I Frövi idag var det en snabbare och mer springig agilitybana. Shejpa fick bevisat att hon faktiskt kan ta cert då också, den här gången vann hon till och med! En ganska enkel bana utan speciella svårigheter (vilket jag egentligen tycker är lite tråkigt). Shejpa fick en stor sväng i en threadle, men annars gick det som på räls. I hoppklassen var Shejpa lite okoncentrerad och nosig, så vi fick en halvtaskig tid och en rivning. Tråkigt, jag hade gärna haft med en hoppinne också, men man kan inte få allt. Efter tävlingen åkte jag och hämtade Justine på flygplatsen, på tisdag börjar handlingslägret med henne och det ska bli jättekul att få vara elev och bara fokusera på egna hundar 🙂

Idag har Shejpa och jag varit i Frövi och tävlat agility. Magne Alden hade ritat både agility- och hoppklass och det var många som hade problem med banorna. I smallklassen var det en nollad i agility och två nollor i hopp. I medium var det fyra nollor (och bara 13/55 som inte blev diskade) i agilityklass, hoppklassen har jag inte koll på eftersom jag åkte innan den var klar, men när jag åkte hade ingen nollat. Banorna var inget problem för oss. Shejpa är väldigt lättstyrd och vi vinner bara på att det är svåra banor eftersom hon väldigt sällan gör något annat än vad jag visar och eftersom jag är rätt bra på att visa henne vart vi ska 🙂 Ett bra handlingssystem gör agilityglädjen så mycket större för mig, även om det irriterar många.

Vi gick ut sent i agilityklassen och satsade på att göra en säker nolla. Jag höll henne ganska länge på gungbrädan och vi fick en olycklig sväng runt ett hinder där hon inte hade gjort samma decision making som jag, haha. Nollan satt i alla fall och allra gladast var jag så klart över att vi klarade oss utan slalomstrul. Hon sökte in i slalom jättefint! Vi kom tvåa efter mellanpudeln Soda och fick vårt första cert i agilityklass! I hoppklass klantade jag verkligen till mig. Shejpa rev hindret innan slalom och istället för att följa min säkra plan och köra för en snabb fem-felare, så började jag ändra planen och ta risker, vilket ledde till att hon gick ut ur slalom i näst sista porten. Så hade jag definitivt inte gjort utan den där rivningen, så det var idiotiskt av mig att inte fortsätta jobba med mina uppgifter och ta oss i mål utan fler fel. Jag tror att det är en gammal vana som slår in, man är så van vid att allt är kört om man får fem fel, men när det handlar om att jaga SM-pinnar på svåra banor så kan 5 fel faktiskt räcka långt. I agilityklassen var det ett par stycken som fick SM-pinne med 10 fel! Jag är gränslöst irriterad på mig själv, men det blir en lärdom inför morgondagen. Håll tummarna för oss då!