Squids lydnadsdebut

Squid ligger inte på latsidan. Idag tog hon med sig matte till Fagersta för debut i lydnadsklass 1. Platsliggningen gick bra och var helt lugn. Det var skönt, för det är alltid lite nervöst i klass 1. Vi hade nummer åtta, så vi hann sitta i cafeterian och titta på lite andra hundar innan det var vår tur. Tandvisningen gick bra, hon brukar sitta helt stilla men det klarade hon inte den här gången. Det blev ändå en tia. Linförigheten kändes helt okej och vi fick 9,5 (tränger i en vänstersväng). Läggandet funkade bra och vi fick 10. I inkallningen fick vi 9,5 på grund av att hon slog i mitt ben lite. Ställandet blev ett väldigt stort hopp, men vi fick 10. Apporteringen brukar vara ett säkert kort, så jag har ingen aning om vad som flög i henne. Hon spottade ut den så fort hon hade gripit den. Vi fick en 6:a. Jag var säker på att vi skulle nolla den, men i reglerna står det att man kan få 7 om hunden spottar ut innan kommando, så jag antar att domaren var lite snäll. Hoppet och helheten blev tior. Vi vann klassen med 192,5 poäng. Nu är planen att starta klass II ganska snart. De flest moment där är färdiga och med lite finslip är vi nog klara för tävling inom kort. Jag har dock inte lust att starta utomhus i början av april (känns som att det kan bli en blöt och lerig affär), men har hittat en tävling i Linköping i maj som vi nog ska satsa på. Helgerna är ju upptagna, så det gäller att hitta tävlingar på vardagskvällar. Under tiden ska vi jobba mer på momenten i klass III också.

Här kommer en film:

Agilityklass 1 i Linköping

Nästan fyra timmar i bilen för 33,11 sekunder på agilitybanan, men det var det värt! Squid var duktig ännu en gång och vann agilityklass 1 med över fyra sekunder till tvåan. Uppförandet var det inget problem med den här gången heller, hon skötte sig strålande både innan och efter sin start. Det blev lite stressigt innan vår start när massor med hundar plötsligt var strukna, men jag hade ganska bra koll på vad jag skulle göra trots att vi fick slänga oss in på banan fem-sex hundar tidigare än vad jag hade räknat med. Andra pinnen i agilityklass är fixad, en kvar att jaga. Jag är jättenöjd med den orangea!

Squid uppflyttad till hoppklass 2

Idag har Squid och jag varit och tävlat agility i Örebro. Det var jobbigt att ta sig upp i morse, jag har varit sjuk i flera dagar men är i alla fall på bättringsvägen. Jag har inte känt mig fräsch i varken huvud eller kropp idag. Tävlingen började med en öppen agilityklass och jag bestämde mig för att belöna kontaktfält. Allt satt jättefint i loppet och sista kontakfältshindret var gungan och hon utförde den bättre än på de senaste tävlingarna, så där fick hon sin leksak och vi var naturligtvis diskade.

Nästa lopp var agilityklass 1. Squid kändes jättefin igen, men rev tredje hindret. Just då var jag väldigt förvånad, eftersom hon river så väldigt sällan. Så här i efterhand inser jag dock att jag har tävlat och tränat handling väldigt mycket den senaste månaden, men knappt kört någon hoppteknik. Jag undrar hur mina kontaktfält hade sett ut om jag inte hade fokuserat på dem en enda gång under den senaste månaden… Det får bli lite hoppteknikträning i veckan, så att jag förhoppningsvis slipper ett sådant tråkigt fel nästa lördag.

Till hoppklassen hade jag inte mycket kraft kvar, framför allt inte i huvudet, och handlingen blev därefter. Flera gånger var jag desorienterad och visste inte var nästa hinder var när jag gjorde byten. Som tur var gjorde Squid sitt jobb och jag visade inte tokfel, så vi nollade och kom tvåa. Därmed blev vi uppflyttade till hoppklass 2. Nästa helg väntar agilityklass 1 i Linköping på lördagen och Squids lydnadsdebut i Fagersta på söndagen. Förhoppningsvis är jag både frisk och pigg till dess.

Agilitytävling och lydnadskurs

Dags för en liten uppdatering kanske. Jag har blivit förkyld och det tar verkligen på krafterna. Jag hoppas verkligen att det inte blir värre, för det har jag inte tid med. Här kommer i alla fall några rader om vad vi har gjort de senaste dagarna.

I söndags var det dags att tävla agility med Squid igen. Kristinehamns BK arrangerade 2 x agility- och hoppklass I. Squid uppförde sig alldeles utmärkt. Det här var definitivt den svåraste tävlingen vi har varit på med tanke på att hålla Squid tyst och lugn inför start. Det var två banor ganska nära varandra inne i ett ridhus och ingenting att stå bakom medan man väntar på sin tur. Jag blev glatt överraskad över att Squid klarade det så bra. Hon var tyst och höll fokus på sin matte istället för att hetsa på hundarna på banan. Tyvärr var det inte riktigt vår dag när det väl var dags för oss att springa på banan. I tre av fyra lopp fick vi en vägran i samma situation (hopphinder efter framförbyte). I det fjärde loppet (hoppklass 1 A) satte vi en nolla och kom på tredje plats med pinne. Jag är jättenöjd med Squid! Kontaktfält, slalom, hoppning stämmer. Hon är följsam och väldigt trevlig att köra med. De där vägringarna är lite skumma, men det är ju någonting som definitivt kommer vara glömt om några månader – typisk unghundsgrej. Loppen kan du se här:

Måndag och tisdag gick vi kurs för Maria Brandel (fd. Hagström) i AH-hallen. Squid är anmäld till lydnadsklass I, men jag börjar bli rejält trött på de momenten, så vi började måndagen med att köra igenom lydnadsklass II tävlingsmässigt, för att se hur långt det är kvar där. Flera av momenten har vi aldrig gjort hela, men jag tyckte att hon var jätteduktig. Inkallning med stå var jättebra fram till andra inkallningssträckan, där hon blev osäker eftersom jag aldrig har kallat in henne från ställandet förut. Rutan fungerade perfekt. Apporteringen var bra, men jag hade gärna haft lite mer tempo. Hopp – sitt – hopp har jag aldrig kört, men jag chansade och hon hoppade, men vände upp direkt och satte sig på kommando väldigt nära hindret. Där får vi träna lite på att hon ska fortsätta springa framåt tills hon får kommando. Fjärren stod jag över, den har vi precis börjat träna. Över huvud taget kändes det alltså bra och det är inte mycket kvar innan hon kan tävla tvåan också. Får se ut någon kvällstävling till våren.

Epic var den som fick träna mest på kursen. Han har varit lite risig i magen under den senaste månaden och vi har inte tränat så mycket. Nu var han dock i toppform och orkade massor. Vi jobbade på fotgående, signalkontroll, att inte titta på belöningen (hans största problem), ställande, targeting, apportering med mera. Han är så roligt att jobba med! Jag är så sjukt nöjd med honom än så länge. Han har enormt mycket tryck i det han gör men kan ändå vara lagom lugn i moment där det behövs, kan koncentrera sig jättebra och slappnar av hur lätt som helst när han inte jobbar (kan ligga uppbunden när jag kör agility med Squid). Vi får se vad som händer när han blir könsmogen och vuxen, men än så länge ser det väldigt lovande ut! På tisdagskvällen höll jag hoppteknikkurs i ridhuset och Epic fick vara med och göra några övningar. Jag trodde att han skulle vara lite trött efter två dagar med kurs, men hoppteknik är nog hans favoritsyssla (förutom vallning möjligtvis) och han skakar i väntan på sin tur. Trött var det sista han var, men han var i alla fall duktig!

Idag har vi tränat agility i ridhuset ihop med Åsa och Cecilia. Jag orkade inte så mycket med min förkylning, men jag byggde övningar som liknade de situationer där vi fick vägringar på tävlingen i söndags. Naturligtvis gick det inte att få fram felet, oavsett om jag försökte vara sen, felplacerad eller sticka tidigt. Vi får hoppas att det inte dyker upp på lördagens tävling i Örebro.

Agilitytävling i Karlstad

I söndags var Shejpa, Squid och jag i Karlstad på Hammarö BK:s agilitytävling. Det var officiell klass 3 och öppenklasser, så Shejpa fick springa fyra lopp och Squid två. Det var enormt kallt på morgonen när vi åkte dit, ner mot -25. Som tur var var ridhuset isolerat och där inne var det inte alls lika kallt. Dessutom fanns det uppvärmda rum där man kunde ställa hundburarna, så hundarna gick det ingen nöd på.

Vi började med öppen agilityklass för Squid. Banan började med hopp, balans, hopp på en rak linje. Perfekt möjlighet att testa running contacts på tävling för första gången! Kontaktfältet satt perfekt och svängen över nästa hinder blev också bra. Sedan fick vi lite strul där jag tror att Squid var lite överladdad och jag handlade henne lite för defensivt. Vi blev diskade, jag tror att domaren tyckte att hon stack in nosen i en tunnel. Alternativt att han dömde tre vägringar. Resten av loppet gick fint och både slalom och kontaktfält gick strålande. Shejpa körde samma bana lite senare på dagen och vann klassen med en sekund. Squids hopplopp gick också bra, jag var strålande nöjd med hennes slalom, där jag kunde bakombyta i en svår vinkel. En del svängar blev väldigt bra, men en del saker måste vi träna mer på. Bakombyten är nog vår största brist just nu. En serpentin med push through blev också väldigt vid och på slutet vända hon åt fel håll ut ur en tunnel. Vi kom fyra efter Cider, Axel och Pi.

Shejpas första lopp var hoppklass 3. Min främsta målsättning med loppet var att våga bakombyte i slalom och det fixade hon strålande! På slutet fick vi lite vida svängar, men det räckte till en andraplats bakom Malin och Mázli. Andra loppet var öppen agilityklass som vi alltså vann. Shejpas tredje lopp var öppen hoppklass och där var hon ännu mer laddad, vilket tyvärr ledde till lite stora svängar på slutet. Hon är inte helt lättsvängd. Det loppet kom vi trea i. Till sista loppet var jag riktigt taggad. Det var agilityklass 3 där det inte var speciellt många nollor och vi skulle gå in bland de sista hundarna. Banan passade oss och jag var ganska säker på att vi skulle lyckas nolla den med en bra tid också. Shejpa startade lite långsamt och jag hann tänka att hon kanske var lite trött sådär på slutet av dagen. Vi kom till slalom och där gick det långsammare och långsammare och till slut började hon till och med nosa medan hon gick slalom. I näst sista porten satte hon sig för att bajsa. Vilket antiklimax! Shejpa ser verkligen till att man aldrig kan vara helt säker på vad hon tänker hitta på…

Här kommer i alla fall en film på Shejpas tre nollade lopp:

My Dog – sista dagen

Sista dagen på My Dog är avklarad. Hopploppet var jag riktigt nöjd med, men det räckte bara till en femteplats. Det var många nollor och framför oss kom fyra nuvarande eller tidigare landslagshundar. Csilla, Djohs, Mascot, Soda, Shejpa och Alizé på samma sekund.

I agilityloppet banvandrade jag en lösning som krävde att jag var väldigt snabb. Planen var att köra för ytterligare en vinst. Tyvärr rev Shejpa när jag var lite sen in i serpentinen som jag sprang som tusan för att hinna. Då gick luften lite ur mig och Shejpa hamnade på a-hindret istället för i tunneln. Vi körde vidare och jag belönade gungbrädan.

Shejpa har haft bra attityd i alla lopp under helgen och jag är väldigt nöjd med vår insats! Topp 5 i 3 av 4 lopp, en seger och ett CACIAG. Jag ser fram emot den här säsongen och hoppas att jag kan lyckas att hitta rätt läge inför så många lopp som möjligt. Jag har också en massa tankar kring hur jag vill lägga upp träningen med Shejpa i år och det ska bli roligt att jobba med det.

Nu saknar jag mina andra hundar hemma. Tur att Thomas tar väl hand om dem. Squid har fått vara draghund i skidspåret idag och Epic har fått prova på sök. Det tyckte han var det roligaste han någonsin gjort. Jag kanske får släpa mig ut i sökskogen i vår.

My Dog

Har varit två dagar på My Dog och tävlat agility med Shejpa. Vi åkte tåg ner till Göteborg i torsdags och otroligt nog var tåget i tid hela vägen. Shejpa blev jätteglad när hon fick följa med på resa med matte, hon blir alltid lycklig när vi kommer till tågstationer eller flygplatser. Hon drog i kopplet och viftade på svansen hela vägen till tåget. I Göteborg bor min familj, så vi får övernattning, god mat och skjuts till mässan varje dag. Det är trevligt med hundmässa. Mycket att titta på och många trevliga människor som man inte har träffat på länge. Att tävla agility på mässa är också trevligt, trots att underlaget blir lite halt för hundarna ibland. Det är skönt att slippa frysa i ett ridhus.

Igår var det inofficiella klasser. Min målsättning var att ta det som träning och låta Shejpa känna på underlaget. Det verkar som att erfarenhet är den absolut viktigaste faktorn för att hundarna ska klara mattan på ett bra sätt. I hoppklassen diskade vi oss och det var helt och hållet mitt fel. Jag klämde i med ett ”gå!” på helt fel ställe och Shejpa tog alla hinder på linjen framåt. Tyvärr hade domaren tänkt oss att vi skulle svänga helt om in i en tunnel istället för att ta det sista hopphindret. Jag hade absolut inte tänkt säga ”gå!” under banvandringen, men ibland slinker saker ur munnen. I agilityloppet hade vi klassens snabbaste tid, men fick 5 fel på a-hindret. Jag är rätt så säker på att hon faktiskt var på med en tass (jag var fundersam över vinkeln till a-hindret och tittade väldigt noga på henne när hon kom ner), men domaren såg något annat. Sådant händer.

Idag var det internationell klass III. I hopploppet gjorde jag ett misstag mellan hinder 2 och 3, men resten flöt på ganska bra. Vi kom 2:a efter en dansk sheltie. I agilityloppet fick vi en riktigt dålig väg till sista tunneln, men var felfria och tiden räckte till vinst och därmed ett CACIAG. Ett CACIAG är ett internationellt agilitycertifikat. Om man får två sådana i två olika länder för två olika domare, med minst ett års mellanrum, så blir man internationell agility champion. Det verkar också som att man måste ha någon typ av utställningsmerit, vilket kan bli ett problem för oss. Kul att få CACIAG i alla fall, det var vårt första.

Handlingsmässigt så har mina missar idag framför allt varit att jag får för bråttom. Jag har inte tillräckligt med tålamod när jag behöver det och hamnar för långt fram där jag behöver vänta. Det skapade den dåliga svängen 2-3 i hopploppet och det dåliga bakombytet in i sista tunneln i agilityloppet. Det är extra svårt på mattan eftersom man som förare får väldigt bra fäste, medan hunden tar längre tid på sig än på gräs. Och även när jag tycker att jag väntar så ser jag på filmerna att jag är alldeles för långt fram. I den typen av bakombyte som vi hade in i sista tunneln så är man ganska körd om man ligger före hunden när den hoppar hindret innan (dvs. hindret efter balansbommen). Utan fart och riktning ut ur bakombytet får hunden svårt att läsa den flacka vinkeln.

Bland årets mål med Shejpa står att få större jämnhet i attityden på första plats. Shejpa kan ju vara väldigt ojämn och målsättningen för året är att hitta strategier, både i träning och på tävlingsdagen, som gör att vi hittar rätt känsla i alla lopp. Hittills i år så har det gått väldigt bra 😀 Hon har haft en bra attityd i alla lopp på mässan och har varit rolig att köra med. Nu gäller det att försöka hitta faktorerna som gör att det går bra och lyckas upprepa dem så ofta som möjligt.

Bland andra målsättningar står en hundraprocentig slalom. Det har också gått bra. Igår klarade hon att stanna kvar i slalom trots att jag stack iväg ganska långt i sidled för att hinna ett framförbyte, något som fick många hundar att gå ut för tidigt ur slalom. En annan ständig målsättning är gungbrädan, som har funkat strålande på träning när vi testat, men som inte har varit riktigt som jag har tänkt mig på tävling den här helgen. Där har vi något att jobba vidare på. Shejpa har bara tränat agility på hinder två gånger den senaste dryga månaden (och de två gångerna var i söndags och i onsdags). Det ska bli intressant att försöka hitta den optimala träningsmängden för henne. Man behöver ju förbättra mycket, samtidigt som det är väldigt viktigt att hålla extremt hög kvalitet på passen.

Som en bonus idag lyckades vårt lag (”Murphys lag”) ta sista SM-pinnen i Kista. Jag kan inte påstå att jag är speciellt inblandad i SM-kvalet, jag har nämligen aldrig fått starta med laget. Det har varit sjukdomar och löp hela hösten. Tur att mina lagkamrater (Håkan med Max, Dionne med Stacy och Linda med Buffy) är så himla duktiga att de klaras sig med bara tre ekipage. Vi blir giftiga på SM! Nu är det dags att ladda inför morgondagen. Håll tummarna!

Greg-kurs och agilitytävling

Då var vi äntligen hemma igen. Det är trevligt att vara på resande fot, men det är allra bäst att vara hemma. Jag har varit borta i över en vecka. Först höll jag grundkurs i Bromölla förra helgen, sedan åkte jag till Malmö och gick kurs för Greg Derrett tisdag-torsdag. På torsdagskvällen åkte jag till Göteborg och stannade där ett knappt dygn. Jag hälsade på mina föräldrar, tränade lite med Cecilia på Hundstället Hjärtat och hälsade på en hanhund som vi förhoppningsvis kommer att para Jen med till våren. På fredagskvällen åkte jag till Skara och sov över där och sedan gick jag upp tidigt igår morse och åkte till Götene för att tävla agility med Squid.

Greg-kursen var väldigt bra, som vanligt. Det var första gången som Squid fick vara med och det var väldigt nyttigt för oss. Hon gjorde många saker fint, men framför allt upptäckte jag en massa saker som vi behöver bli bättre på. Det var ingen stor nyhet, listan på saker vi behöver träna var redan lång, men nu är jag ännu mer säker på vad vi ska satsa på under vintern. Om du vill läsa mer om kursen så har till exempel Mija och Helene skrivit bra saker. På onsdag eftermiddag började jag få ont i vänsterfoten och på torsdag morgon var det ännu värre. Med värktabletter klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte vad som har hänt eller vad jag har gjort, men det gör fortfarande lika ont att gå på och röra foten. Den har inte varit svullen och jag ser inga blåmärken. Efter lite google-diagnostisering är jag väldigt rädd att jag kommer att behöva gips halva vintern, men vi får hoppas att det bara går över istället.

Inför tävlingen igår fick jag ladda upp med både värktabletter och smärtstillande gel. Det hjälpte lite grann. Squid blir väldigt upphetsad av att se andra köra agility, så det var som att köra en ny hund. I agilityklassen fick vi förvånande slalomfel när hon först sprang förbi slalomen. Sedan diskade jag mig själv när jag inte var helt nöjd med gungbrädan. I hoppklassen hängde jag och min fot helt enkelt inte med. Jag gjorde en taktisk miss och planerade in framförbyten som jag verkligen borde ha insett att jag inte skulle hinna. Det var väl önsketänkande, eftersom framförbytet gjorde det mycket lättare än ett bakombyte. Men innan jag ens var i position för bytet var Squid över fel hinder. Great dog, shame about the handler. Det var svårt att hitta rätt fokus efter en vecka på resa, en skadad fot och ett fruktansvärt kallt ridhus.

Jag inser i alla fall att jag behöver ta tjuren vid hornen och träna Squid i situationer där hon blir galen av att se andra hundar köra. Jag har undvikit situationen tidigare, men om vi ska kunna tävla måste hon också träna i de situationerna. Det var en helt annan hund jag hade med mig på tävling än vad jag har när jag tränar hemma. Jag är väldigt glad att vi hann med den här tävlingen, fick testa och se bristerna, för att sedan få god tid att träna på innan nästa tävling (som är i början av februari).

Shejpa har fått stanna hemma i veckan, hade inte hjärta att låta henne hänga med som back-up i en kall bil. Hon har fått sova i sängen med husse på nätterna och fysträna med praktikanterna på dagarna. Perfekt! Hennes nästa tävling blir MyDog (under förutsättning att min fot inte hamnar i gips…) i början av januari. Annars får hon ligga lågt på agilityträningsfronten. Jag tycker att det är svårt att träna två hundar när det är så här kallt, det är nästan omöjligt att hålla båda varma när man är i ridhuset. Och det är Squid som behöver mest träning. Shejpa får fysträna och träna småsaker hemma istället.

Vinst och SM-klar

Dagens kvällstävling i Knivsta blev ett heldagsprojekt. Vi startade hemifrån innan 12 på dagen och var hemma igen 21.30. Det var visserligen tidigare än vad jag hade beräknat. Tävlingarna gick snabbt och väglaget var helt okej. Snälla Thomas följde med och höll mig sällskap i bilen (och körde hela vägen dit och fram till Enköping på hemvägen) och hjälpte mig på tävlingen. Det var verkligen skönt att inte åka själv. Vi har sällan tid att hänga med varandra när vi tävlar, förutom SM tror jag inte att Thomas har sett Shejpa tävla på nästan två år.

Till hopploppet lyckades vi inte hitta rätt läge. Vi gick en ganska lång promenad innan, men jag tror ändå att hon kände sig lite kall och oinspirerad. Jag märkte så fort jag startade att hon inte var riktigt med. Det var en ganska svår slalomingång och Shejpa gick in rätt, men fortsatte rakt fram istället för att svänga in i andra porten. Det är typiskt en sådan sak som händer om hon inte är riktigt tänd. Jag skickade henne in i slalom igen och lät henne köra klart slalomet medan jag stannade kvar på baksidan av nästa hinder. Sedan fick hon sin leksak och vi gick ut.

Till agilityloppet försökte vi hitta en ny uppvärmningstaktik. Hon fick promenera och värma upp med Thomas och jag tog med mig lite extra god mat till uppvärmningen. Det funkade. Hon var riktigt taggad och sprang på bra. Jag satsade på serpentin och bakombyte efter balansen eftersom jag inte skulle hinna in i framförbytesposition efter balansen utan att skjuta henne framåt. Serpentinen fungerade bra och kontaktfältet var klockrent, men bakombytet blev inte riktigt bra. Vi får träna på sådana situationer. Jag brukar ofta undvika serpentin + bakombyte och har nog inte tränat det så bra som jag borde. Resten kändes bra och vi vann klassen med över två sekunder. Det var inget stort startfält, men roligt i alla fall. Speciellt eftersom det innebär att vi äntligen är SM-klara. När tävling efter tävling försvann på grund av kennelhosta och löp började jag nästan bli lite nervös för SM-kvalet, så det var skönt att vi fixade det direkt.

Om feilmeldinger og en dyktig brukscocker

Jeg har hatt problemer i runderingen med feilmeldinger og har jobbet med ulike løsninger på dette problemet som jeg tenkte jeg skulle dele med meg her. Like før konkurransedebuten i mai kom Pogue på at han kunne ta bittet etter noen meter og fortsette å søke med den i munnen. Er man cocker så er man bare lykkelig når man har noe å bære på…

Vi har kjørt følgende tiltak for å løse det:

1) Først kjørte vi mye direkte belønning for at han skulle ”glemme” fastbittet og bli skikkelig optimistisk på belønningen. Til å begynne med heiste jeg opp bittet slik at han ikke kunne ta det, men jeg foretrekker trening der hunden faktisk kan velge. Dette gir meg også ekte svar på hva hunden har lært, istedet for å ”lure” den. Jeg testet at han fortsatt kunne melde både med fastbitt og løsbitt innimellom, ca 5% av repetisjonene.

2) Vi har kjørt noen økter med figurantene nærme midtlinja slik at jeg kunne se de. Vi varierte mellom direkte belønning, løsbitt og fastbitt avhengig av hvor raskt han tok bittet i forrige repetisjon. Helst vil jeg at han kommer fram til figuranten, sjekker om det blir belønning med en gang og deretter tar fastbittet. Hvis hunden tar bittet veldig raskt eller ennå verre tar det på avstand, blir det mer direkte belønning. Figuranten kan med fordel vente passivt 1-3 sekunder før belønningen starter for å belønne at hunden avventer uten å melde med hunder som er veldig raske med å ta bittet.

3) I blant har figurantene belønnet litt først med noen godbiter før de igjen blir passive og har latt hunden ta fastbittet. Dette har ikke påvirket meldingen negativt og han hadde tydelig forståelse for at passiv figurant betyr at han skal ta bittet.

4) Etter noen økter med mye direkte belønning har jeg lagt inn gradvis flere tomslag. Jeg tror at hunden ikke kan meldingen ordentlig så lenge det er funn på alle slag. Selv om den kan ta bittet når den finner figurant, så betyr det ikke automatisk at den kan la være å ta bittet på tomslag. Rett og slett stimuluskontroll. Jeg har baklengskjedet meldingen, dvs at hunden rett og slett jobber for å få belønningen hos figuranten og bare kommer inn med bittet til meg for å få lov til å påvise og aldri får belønning fra meg for å komme inn med bittet. Derimot kan han få en stor belønning hos meg når han kommer inn uten bittet.

Jeg har kombinert dette med 2) men med figurantene langt ute. Jeg har også lagt opp denne treningen så konkurransemessig som mulig og testet han i ulike situasjoner som f.eks. tomslag på første slag, tomslag etter å ha kjørt melding med fastbitt, tomslag etter melding med fastbitt der han ikke har fått belønning hos figuranten, men transportert den konkurransemessig inn til midtlinja osv. Jeg har aldri latt han ta fastbittet to ganger etter hverandre, men heller kjørt direkte belønning etter en melding.

Punkt 1-4 har hatt god effekt og han sluttet å feilmelde ”bare for at bittet er der”. Likevel ville jeg ta meg god tid før neste konkurranse for å være på den sikre siden. Vi gikk en konkurranse til for 1 måned siden og da kunne han gå 5 tomslag uten å feilmelde, men dessverre misset vi en figurant.

Etter konkurransen kom imidlertid problemet tilbake i en mildere form, nå kunne han melde på tomme ”seter” der hunden før hadde hatt en figurant. Det minnet meg om at man ikke skal tro at hunden virkelig kan det godt nok etter at man har presset grensene av hva hunden klarer. Det nye problemet er lettere å jobbe med og nå kjørte vi to nye strategier:

5) Vi satte opp 3 kasser eller tildekte komposthager med ca 5 meter avstand mellom dem. Jeg plasserte en figurant i den ene og kjørte med løsbitt. Kassen var delvis åpen slik at han måtte gå inn for å hente det. Så flyttet jeg figuranten mellom kassene. Dette løste Pogue fint og sjekket de tomme kassene uten å melde og kontrollerte nøye om det var en figurant der før han meldte. En gang tok han fastbittet når han hadde kontrollert at det var figurant der, men ikke fant åpningen inn. Dette syns jeg er helt ok.

6) Jeg har latt Pogue gå med fastbittet på seg store deler av døgnet så lenge han var under tilsyn. Spesielt i situasjoner der han girer seg opp, feks om jeg kommer inn i rommet eller når det er foringstid, kunne han ta bittet. Da tok jeg bittet ut og han fikk sitte i valpehagen sammen med Win som ”straff”.

Pogue og jeg har idag konkurrert i appellklass rundering på vestkysten der gubbene er gode og brukskonkurransene er velarrangerte. Nå fikk vi se om tiltakene har vært effektive.

Konkurransen begynte med runderingen om morgenen. Vi hadde trukket start nr 2 og Pogue fikk springe litt løs og jeg kastet ball litt ball med han sånn at han kunne få ut litt overskuddsenergi. (Risken for feilmelding har vært størst på første slaget når han er litt ekstra ivrig.)
Det var en fin løype som var litt kupert, med et underlag som var lett å springe på. Dagens dommere Ove Järvholm og Sverker Lindblad. Jeg begynte å sende til høyre og han gjorde et stort slag. Jeg hadde is i magen, sto stille ved starten, hold kjeft og lot han jobbe. Han kom tilbake inn til midtlinja drøyt 30 meter lenger framme og jeg kalte inn og sendte ut igjen til venstre hjørne. Første funn på venstre side, bra melding og skikkelig sug på påvisningen (baklengskjeding av meldingen is da shit!). Bra transport inn og neste slag på høyre side, nytt funn med bra påvisning. Poeng 9,5-10. Trekk for litt stort første slag. Raskt og effektivt og ingen feilmeldinger.

Deretter var det lydighet. Også her gjorde han alt bra, men jeg sto over gå foran i line fordi jeg har vært lat og ikke giddet å gjøre den ferdig for konkurranse. Derimot skulle jeg ønske ennå mer trykk og fart i konkurransemessige situasjoner, så det får vi prioritere framover.
Etter lydigheten var det fellesdekk og budføring. Full pott på begge deler. Sum spesialen 88,25 av 90, totalt 283,25 av 320 (uten gå foran i line, koeff 2). Opprykk og seier, dyktig cocker! Takk til runderingsgjengen på ÖBK som følger alle norske instruksjoner til punkt og prikke, kaster ball og mater supercockeren med Vom og hundemat i skogen!

Idag var Pogue bra på alt og viktigst av alt så gjorde han alt rett samme dag. Jeg var fornøyd med vår opplading og våre rutiner før programmets ulike deler, men har også fått noen nye ideer til forbedring.

Nå blir det Pogues favorittøvelse, nemlig kryp, skuddtrening og fart fart fart som står på programmet. Og å utvikle runderingen videre med flere tomslag. Men jeg må minne meg selv om at jeg aldri må tro at feilmeldingsproblemet er helt borte hos en apporterende hund som tidligere har hatt problemer. Jeg skal gjøre mitt beste for å fortsette å forebygge og skal prøve å være smartere enn en cocker. Lettere sagt enn gjort…