Näe, det blev inget bra med tävlandet den här gången heller och jag känner mig ganska rejält trött på lydnadstävlande. Tur att jag har anmält till två tävlingar till i maj, annars hade jag nog gett upp nu. Dagens tävling var i Moss och det regnade. Vi var 9 deltagare i elitklass och det delades ut ett förstapris (till en duktig terv). Missy hade helt okej attityd och koncentration under tävlingen.
Sitt i grupp – 9 (Flyttar en tass när jag går ifrån)
Platsliggning – 0 (Reser sig så fort jag går utom synhåll. Jag har inte tränat platsliggning på 1,5 år, men jag trodde att det var säkert. Vi nollade momentet när vi tävlade i ridhus sist också, så tydligen är säkerheten och tryggheten borta)
Fritt följ – 9 (Bra, svårt att få höga betyg på det här momentet i Norge)
Dumruta – 6 (Lägger sig på ”sitt”. Hon har ställt sig på ”sitt” innan tävlingen, så jag tog nog i lite mycket med kommandot…)
Inkallning – 8,5
Ruta – 7 (Dk till kon pga missförstånd. Perfekt rutskick, perfekt ställande på kommando – men jag kommenderar stå alldeles för tidigt! Får dirigera om och hon gör rätt hela tiden. Härligt! Klantmatte…)
Apportering med dirigering – 9,5
Hoppapport – 7 (Hittar inte apporten direkt, slår i hindret på tillbakavägen)
Vittring – 0 (Fint, systematiskt sök, men fel pinne :()
Fjärr – 9
Helgens gladaste nyhet var att kleiner münsterländer Blink, en av våra flitigaste kursdeltagare, tog 2:a-pris i unghundsklass på jaktprov (vinter) igår. I Norge går de kontinentala stående fågelhundarna på samma prov som de engelska, men Blink behöver inte oroa sig för det, hon springer ifrån settrarna under tunga förhållanden och tar dagens bästa premie! Dessutom tycks hon vara den första unghunden i rasen som tar pris på jaktprov den här säsongen (statistik). Vi är glada och stolta över våra duktiga elever! Nu hoppas vi bara att vi snart får se vår andra super-münster ta pris på jaktprov snart. När Siri har klämt ut barnet och är tillbaka i toppform (september?) så förväntar vi oss att Tobbi får visa upp sig på höstens jaktprov. Han har visat att han kan söka i fin stil, hitta fågel, resa som en torped och sitta som ett ljus. Om och om igen…
Nu håller vi tummarna för att Blink hittar fågel idag igen och får visa vad hon går för. I helgen har vi klickertränarutbildning för de som går steg 1 och jag försöker förbereda mig inför resan. Det är mindre än ett dygn kvar tills vi sitter på planet mot Toronto och jag är rätt nervös för bilhyra och annat nytt och skrämmande.
Idag tävlade vi på SBK:s Göteborgsavdelning i Kallebäck. Det var en lite större tävling, med fyra klasser igång samtidigt. Vi var sju i eliten och fick köra sitt+plats i två grupper. Jag hade startnummer 5, så Missy och jag var först i den andra gruppen. Missy kändes rätt trött idag och inte på lika gott humör som i fredags. Kanske kan hon faktiskt bli trött av massor med intensivt tränande, tävlande och resande. Hon blir också mer störd när det är så mycket andra hundar över allt, och när det skjuts. Jag är väldigt nöjd med tävlingen ur den synvinkeln. Förhållandena var inte optimala, och då märks det i moment som hon är osäker på (vittringen), men resten gick ju faktiskt kanonbra! Trots att vi inte ens hamnade på pallen finns det ingen hund jag hade velat byta ut min Missy mot. Hon kan en massa och hon har en härlig attityd. Vi måste bara träna så mycket att vi slipper hoppas på tur och goda förhållanden. Jag är sugen på att anmäla till fler tävlingar i vår nu!
Sitt i grupp – 10 Här blev jag faktiskt förvånad… Missy kändes så trött och seg att jag var rädd för att hon skulle lägga sig ner. Men när jag kom tillbaka satt hon väldigt snyggt och upprätt.
Platsliggning – 9 Nosade…
Fritt följ – 9,5 Något mer oengagerat än gårdagen, men jag var noga med alla halter och då fanns det inte så mycket att dra för
Dumruta – 10 Jag blev lite sen med sitt-kommandot, men Missy gjorde allt och vi fick en 10:a
Inkallning – 10 Jag kanske ska omvärdera min uppfattning om att inkallningen är så dålig att jag inte ens vill tänka på den.
Rutan – 0 Hamnade för långt bak igen. Den här gången trodde jag faktiskt att hon var inne, till och med när jag promenerade förbi henne. Men hon var väl några centimeter för långt bak igen… Snygg ruta igen, jag är inte allt för ledsen över den nollan, även om det hade varit skönt med poäng och förstapris…
Apportering med dirigering – 9,5 Kanske något krokig väg. Inte det bästa konskicket, men helt okej ur en domares ögon.
Metallapport – 10
Vittring – 0 Stor osäkerhet. Först gick hon mot konen, sedan snurrade hon runt lite och plockade till slut fel pinne. Hon är osäker i momentet och att de började skjuta på skjutbanan bredvid var nog droppen för henne.
Fjärr – 10 Missy har fått 4 tior av 5 möjliga på det här momentet under starterna i elitklass. Härligt!
Då var årets första tävling över. Vi hade lite kort uppladdning på 2 veckor, men kom mycket längre än vad jag hade vågat tro. Jag var enormt nöjd med Missys attityd under tävlingen. Det var snöigt och jävligt, lite strul med upplägget och ett enormt långt fritt följ, men hon fixade det galant! De flesta felen var väl på något sätt mitt fel, vi visar båda lite orutin och nu är uppgiften att bli stabila och säkra inför sensommaren. Det blir en tävling till på söndag. Det ser jag fram emot, det kan verkligen gå bra om vi har lite tur!
Sitt i grupp – 10
Platsliggning – 10
Fritt följ – 8,5 Fria följet var svårt i dag i den relativt djupa snön. Jag tyckte att Missy gick kanon och jag kan inte låta bli att tycka att det är ett lite orättvist moment betygsmässigt. Man vinner så lite på att ha en snygg helhet i det momentet, om man lyckas få till ett snett sättande och råkar trampa på hunden i en halt så hon ställer sig, så spelar inte resten av de över 3 minutrarna speciellt stor roll alls… Jag var skitnöjd med fria följet! Det var lite svårt att gå, så jag gick väl inte så himla snyggt, men resten var kanon! Vi får väl bara slipa lite på halterna i vår och hoppas att den där tian kommer någon gång.
Dumruta – 6 Missy la sig ner istället för att sitta. Den missen tar jag på mig. Hon har varit klockren den senaste veckan, men jag litade inte på henne och var rädd för att hon skulle stå. Hade säkert gått bra om jag bara hade kommenderat och gått utan tvekan. Man ser liksom tveksamheten ända in i filmkameran.
Inkallning – 8,5 Här klantar jag bort ännu mera poäng. Missy gör ett snyggt jobb, men jag får återigen tunghäfta och kommenderar både stå och ligg alldeles för sent… Trodde att jag hade lärt mig den läxan, men icke…
Rutan – 0 Wow! Jag har fått en helt ny ruta de senaste två veckorna. Fullt ös och inga tveksamheter. Förrutom att jag inte får stopp på henne i tid. Hon var så duktig att jag la henne ner trots att jag misstänkte att hon var utanför. Var så nöjd just då att jag inte ville bråka. En femma på rutan hade räckt till förstapris, så jag borde kanske ha dirigerat om. Å andra sidan tjuvstartar hon på inkallningen sedan. Rätt rejält. Men jag vet inte om det är före eller efter att tävlingsledaren kommenderar. Jag väntade länge med min inkallning eftersom jag visste att vi redan hade nollat och jag ville motverka tjuvstarter. Tji fick jag. Apportering med dirigering – 8 Tvåans ruta låg 30 meter till höger om konen, så Missy drog ditåt först, innan hon vände och letade upp apporten. Fick en åtta för lång väg.
Metallapport – 10
Vittringsapportering – 7 Jag var skitglad (till och med förvånad) över att vi fick rätt pinne. Tyvärr några omtag som drar ner betyget, det är väl osäkerheten som visar sig, för omtag eller tugg har jag inte haft på år och dag.
Fjärr – 10 Bra, men lite tråkigt att det blev samma förflyttningar två gånger och att förarna bara behövde gå 10 steg från hunden. Har man en bra fjärr vill man gärna visa upp den på riktigt 😀
Tack till Skara BK för en fin tävling och ett speciellt tack till filmaren som hoppade in på plats 🙂
Igår tänkte vi åka till ridhuset här i närheten där agilityfolket i vår klubb tränar sena kvällar under vinterhalvåret. Planen var att miljöträna border colliesarna lite i ridhuset inför vinterns inomhustävlingar. När vi kom dit visade det sig dock att ingen annan var där, alla var väl i Hamar. Vi fick låna ridhuset ändå och hade ett fint träningspass. Med Missy jobbade jag mycket med inkallningen med avståndsbelöning. Provade att baklängeskedja med belöning bakom. Det var lite svårt att få snygga ingångar med avståndsbelöning, så vi började där. Sedan lade jag till läggandet och fick bra fart i både inkallning och ligg. Vi kom inte så mycket längre, men jag ska nog fortsätta experimentera lite med det. Missy fick sitt i grupp i två minuter och platsliggning i tre minuter ihop med Pavlov. Vi körde också en hel del fritt följ och en dumruta. Det gick bra. Eftersom vi hade chansen att träna på alla agilityhinder valde jag att sätta upp en fartcirkel med runda tunnlar (böjda), mur, platt tunnel och ett hopphinder till Shejpa. Hon sprang på som bara tusan och verkade överlycklig över att få köra agility.
Idag gick vi upp supertidigt för att åka till Hamar. Thomas ställde ut Pax för första gången som vuxen och fick ett förstapris. Sedan såg vi på agilityfinalerna i norska mästerskapen. Shejpa var med hela tiden. Snällare hund kan man knappast tänka sig. Går fot när jag rör mig och lägger sig ner för att sova så fort jag tar paus. Hon somnade verkligen direkt, trots allt stök i hallen och agilitybanan bara några meter bort. Vi passade på att träna lite på mattan (samma som på VM) – jaktinkallningar med framförbyte, starter och kamplek. Mest för att känna på underlaget och vänja henne vid att svänga på det. Jag märkte verkligen att agilitydjävulen har vaknat i henne. Hon tyckte att det var jättekonstigt att köra handling utan att jag visade henne på hinder och hon hade nog väldig lust att springa in i en rund tunnel… Såg att Therese och Karine följde mitt exempel med sina unga hundar. Man blir stolt av att se eleverna ta tillfället i akt och träna bra och genomtänkt i sådana miljöer! Själv tycker jag att det är ytterst orättvist att jag inte kan ställa ut Norges vackraste hund. Shejpa är den snyggaste och mest välbygda hund jag någonsin har sett och ändå hade hon åkt ut med en nolla. Tur att hon inte bara är vacker…
Generellt var jag inte speciellt imponerad av nivån på de norska elithundarna (att jag aldrig slutar att förvånas). Hundarna i toppen (landslagsnivå) är naturligtvis bra, men det är få. I övrigt var det många hundar som hoppade bedrövligt och såg ut att ha ont, mycket slalomfel, många frågetecken när hundarna skulle ta sig runt banan och få kontaktfält som såg genomtränade ut. Vi får väl se om jag fortsätter min karriär som läktarhandler eller om Shejpa hinner klassa upp sig till klass III till nästa år (när ska man ha tid att tävla?). Inspirerad och motiverad blir man i alla fall alltid när man ser agility.
Hemma har jag jobbat en hel del med shejping med alla hundarna. Missy har lärt sig att lyfta ett bakben och jobbat med apportering av olika föremål (den hunden är värdelös på all apportering som inte sker på lydnadsplanen). Shejpa har jobbat med att stå på händerna och att backa in i sin bur, dessutom har hon fått träna på att ligga i öppen bur medan jag tränar de andra, utan problem. Med Pi tog jag ett pass med stå idag och nu hade poletten äntligen trillat ner! Hon erbjuder en massa stå. Med Pi har det också blivit en del jaktapportering och stadgeträning med duvor i det sista. Hon är så duktig att det inte är så mycket att skriva om det. Sätter sig spontant när duvan flaxar upp framför näsan på henne och apporterar allt av kallvilt.
Pax, 3 år, fikk en etterlengtet 1AK på Vestfold 2 idag. Pax gjorde stort sett som han pleier, men det er utrolig deilig når alle små detaljer klaffer på samme dag.
Vi gikk i terrenget på Vikerøya der det som vanlig var bra med fugl. I første slipp ble Pax borte i høyt siv og vi fant han omsider i stand. Han reiste villig fasan som hadde forflyttet seg og lettet noe til høyre for oss, og var rolig i oppflukt og skudd. Fuglene var til tider krevende å mestre for hundene. Fasanene kom seg unna de noe forsiktige hundene, mens de djerve hundene kunne gå noen få meter for langt i reisen. Derfor ble det etter hvert tynt i rekkene ettersom flere hunder ble slått ut underveis. Da vi reiste hjem var det 4 hunder med tellende fuglearbeid, alle vorstehere.
Dommerne likte hva de så, men sa at han ikke kunne tildeles høyeste premie uten en fuglesituasjon med presis reis. Pax gjorde det spennende for meg til siste minutt. I de to neste slippene gikk han meget godt uten å finne fugl. I siste minutt av fjerde slipp fant jeg han i stand, han reiste presist rugde og var komplett rolig i oppflukt og skudd. Dermed var det et faktum: Verdens fineste skjegghund (helt objektivt!) ble tildelt 1 premie AK.
I en sådan stund er det jo vanlig med en takketale, så her kommer noen som jeg får dele æren med:
Først selvfølgelig Pax (jeg gjorde jo ikke stort annet enn å peke, blåse i fløyter og skyte, mens han gjorde hele jobben;), Jan Henrik og Jorunn Aubert (som solgte meg denne flotte skjegghunden), Fanny (for inspirasjon og tro på at skjeggisen kan) og Pelle (for gode råd og treninger som har gitt oss erfaring med vanskelige fasaner). I tillegg til Pax fine prestasjon, sørget partiet, positive og trivelige dommere og Vestfold fuglehundklubbs fine arrangement for at det ble en topp dag for oss. Jeg regner med at komplette premielister vil finnes på klubbens side om kort tid.
Jag sitter utanför Vårgårda, långt från händelsernas centrum, men via telefon har jag fått beskedet att Thomas och Pax tog förstapris i öppenklass på jaktprov idag! Fantastiskt roligt och väl förtjänt. Två fina fågelarbeten, bra sök och spänning in i det sista. Thomas har lovat att steka en biff till Pax ikväll.
Jeg har gleden av å gratulere to av våre tidligere kursdeltakere med flotte resultat ved jaktprøvedebuten:
Torun med springer spaniel Mega som debuterte med 1. premie i NKL i Sverige.
Beata med breton Sophie med hele 4 fuglearbeid og en velfortjent 1. UK lavland.
Ta vare på deres fremgangsrike unghunder og lykke til i fortsettelsen!
