Hinner inte skriva så mycket nu, vi är på väg till Trondheim. Men idag tävlade vi i Moss och Shejpa var i betydligt bättre form. Noll fel och vinst i agilityklass. Ett par riktigt dåliga svängar, men annars kändes det bra. I hoppklass rev hon tredje hindret och sedan fick vi strul i slalom. Hon blev spaniel och sprang runt med näsan i marken en stund. I övrigt kändes faktiskt loppet väldigt bra 🙂 Härligt att äntligen få sätta en nolla och få en pinne till. Bara en kvar i agilityklass nu!
Ojoj, vad trött jag är efter helgen och efter t/r-resa till Göteborg igår. I helgen hade Thomas grundkurs hemma och jag och Shejpa åkte till Sande i Vestfold för att tävla agility. På lördagen började det med hoppklass och en onödig vägran på ett annars rätt bra lopp. Inför agilityloppet blev jag rätt upprörd när jag såg kontaktfältshinderna, gamla hinder med silvertejp som kontaktfältsmarkering. Pratade med domaren om det, men han tyckte nog att jag var dum i huvudet. Så har de ofta gjort och hittils har ingen skadat sig… Själv kände jag mig inte lika övertygad, se till exempel den här filmen. Kanske överförde jag någon osäkerhet till Shejpa, för hon missade balansbommens kontaktfält. Förmodligen var hon osäker första gången på den något speciella balansbommen (ganska ostadig och med mycket färre stegpinnar än vad hon är van vid), för under resten av loppen (4 balansbommar till) var hon perfekt. Hon flög också av gungbrädan i både agilityloppet och lagloppet på lördagen. På söndagen bytte de till en annan gungbräda, den var tydligen alldeles för trög för de riktigt små hundarna och det var förmodligen därför Shejpa åkte av också. På söndagen hade vi inga gungbrädeproblem. I lagloppet blev vi diskade för att Shejpa gick ur slalom för tidigt. Det förvånade mig, för det gör hon väääldigt sällan på träning. Jag var långt före och lät henne fortsätta, det skulle jag kanske inte ha gjort, för problemet återkom under söndagen…
Tävlingsmässig balansbom?
På söndagen gick det mesta fel. Tre lopp, tre diskningar. Totalt oflyt. Det enda jag var nöjd med var balansbommarna. Shejpa kändes okoncentrerad och slarvig. Fladdrade iväg och missade hinder, sprang ut ur slalom för tidigt, ignorerade framförbyten och tog balansbommen istället. Jag som trodde att vi var i någon slags form. Inte mycket mer att säga om det. Jag tittade lite på elitlydnaden och fick plötsligt ett väldigt lydnadssug 😀 Men Shejpa och jag ska tävla på fredag igen, så det är bara att ta nya tag. Idag har vi tränat lite på att inte gå ut ur slalom och jag kunde lätt få henne att misslyckas. Det blev ett bra träningspass, trots att hon kom direkt från promenad i full fart över åkrarna.
Fler bilder från tävlingen finns här.
for denne gang. Jeg stilte Pi på hennes siste UK start på Geiloprøven i helgen. Til høsten går hun i AK (hunder over 2 år). Det var nesten 170 påmeldte hunder på venteliste selv om det var ute 10 partier hver dag, og vi kom bare med på søndagen.
Det har vært en snørik vinter i fjellet med tungt føre, så Pi har ikke fått vist hvordan søket hennes har utviklet seg. Når man har unghund så veksler gjerne tankene mellom at man har lagt på for mye kontroll og lydighet og gitt hundene for lite frihet i fjellet med det resultat at man har en lydig hund som ikke jakter intensivt og bevisst nok, til at man skulle ønske man hadde trent mer lydighet og kontroll. Modning og utvikling av jaktlysten er jo individuell, så det gjelder at man tilpasser opplegget til individet. Jeg liker å få hundene lydige i fugl i kontrollerte former før jeg slipper de i fjellet. Tidlig i fjor høst hadde Pi et relativt trangt søk med tett reviering og (nesten for) bra kontakt. Men det var bra flyt i søket. Utover høsten har vi bare gått i fjellet og i skogen og trent fysisk uten å bruke så mye tid på støkktrening og lydighet etc.
Jeg var derfor godt fornøyd med Pis utvikling og hennes prestasjoner i helgen. Første slipp var det på turboføre. Hun gikk i meget god fart, stil og aksjon et velanlagt søk i god kontakt. Revierte anvist terreng i store fine slag. Når solen varmet opp skaren og føret ble løsere, senket hun farten noe, men gikk seg opp igjen og sto på hele dagen. Dessverre tok vi ikke vare på den ene sjansen vi hadde. I sterk motvind støkker makker ryper i et område der også Pi befant seg. Gledelig var dog at Pi var rolig på signal mens makker tok seg en tur etter rypene. Litt synd selvfølgelig at hun ikke festet stand på rypene, men det er ikke lett i sterk vind når luktstrålen sannsynligvis er svært tynn og hunden må treffe helt rett for å få ferten. Selv om resultatene uteble, er jeg fornøyd med prestasjonene og balansen mellom jaktlyst og lydighet. Karakterer 5-4-6-4-4-4. (Mer om det karaktersystemet og hva det betyr her.)
Et gammelt bilde av Pi som får meg til å lengte til høsten!
Gratulerer så mye til Astrid med KML Blink som fikk en meget velfortjent 2.AK i helgen. Med noen små minus valgte dommerne å holde inne den øverste premien, men den vet jeg kommer ved en senere anledning! Blink fikk en strålende, men noe kreativ kritikk som jeg ikke fikk legge ut her, men kanksje den dukker opp på NMLKs sider etter hvert.
Karine och jag åkte till Tønsberg imorse för att tävla agility med Lassie (klass III) och Shejpa (klass II). Tävlingen gick i ridhus och domare var Ronald Mouwen från Nederländerna. Han satte genomgående ganska svåra banor, som exempel kan nämnas att agilityklass III medium, gick en enda hund felfritt och bara sex hundar lyckades undvika disk. Av 28 (har jag för mig) hundar. Jag tyckte att banorna var roliga, men utmanande. Jag är inte helt nöjd med min egen insats, men väldigt nöjd med min underbara hund!
Första klassen var hoppklass II. Jag hade banvandrat starten (3 hopp och tunnel) som en rak linje, men när jag ställde mig i position vid tunneln såg jag inte Shejpa mellan hinderstöden och insåg att jag måste ha satt henne fel (det krävdes väldigt precision för att lyckas sätta hunden på en rak linje där). Jag gick tillbaka lite och serpentinade hinder 2, vilket funkade bra, men naturligtvis inte är optimalt fartmässigt (det går ju alltid snabbare att springa rakt). Hann absolut inte med ett framförbyte mellan 6-7 som jag hade banvandrat (eftersom jag verkligen inte ville göra bakombyte där). Eftersom jag inte hann fick det bli bakombyte ändå, med lite småvingel som följd. Vi behöver jobba mer på väldigt svaga svängar i bakombytena, det är verkligen svårast att få till. Fick en dålig sväng i boxhörnet eftersom jag slängde in ett ”gå” i bakombytet för att få henne att gå framåt och inte svänga så väldigt. Trodde inte att hon skulle reagera på kommandot speciellt starkt, men det gjorde hon och flög över hinder 9. Shejpa missade första porten i slalom och jag fick ta om. Surt. Resten av banan flöt på rätt okej. 5 fel och placering 4. Jag var ganska bitter över slalomfelet efteråt. Det borde inte hända. Här är en film på loppet:
Agilityklass II var en ganska klurig bana med en 180-graders sväng till slalom efter balansbommen. Jag har försökt minnas banan och den såg väl ut ungefär så här:
Shejpa sprang verkligen snabbt efter framförbytet vid 5 och jag hade ingen chans att hinna upp till mitt planrade threadle + bakombyte mellan 7-8. Jag fick se Shejpa segla över baksidan av 10 och så var vi diskade. Tråkigt, men samtidigt roligare än slalomfel i loppet innan. Att Shejpa springer ifrån sin matte totalt visar ju i alla fall på att jag har lyckats med målet att få henne att springa snabbt på agilitybanan! Vi körde klart banan efter det och jag är väldigt nöjd med kontaktfälten, både balansen och gungbrädan. Tyvärr blev det ingen film på loppet när vi försökte filma eftersom en gubbe ställde sig framför kameran. Beate sa att hon hade filmat det och skulle lägga ut det, så kanske kan jag visa det senare. Uppdaterat: Här är filmen!
Agility Tønsberg 010309 – Shejpa from Obelix on Vimeo.
Sista loppet var en öppen agilityklass och där är jag verkligen missnöjd med min egen insats. Shejpa rev första hindret och det gjorde nog mig lite störd. Hon hade en fin balansbom och sedan var planen att jag skulle låta henne jobba själv i en 180-graderssväng medan jag placerade mig för nästa framförbyte. När jag gjorde väl var där så rörde jag mig inte till position i rätt tid, insåg det alldeles för sent och bara slängde mig iväg och framförbytte och tappade totalt blicken på Shejpa och fokus på samarbetet. Shejpa blindbytte på mig (!) och sprang upp på balansen igen. Det var kanske inte greatest dog, men definitivt shame about the handler! Tyvärr fick vi inte springa klart banan efter disken, det var några andra sekvenser i banan (Petter Holmberg dömde här) som var spännande och utmanande.
Innan tävlingarna kändes det som att det var hindersäkerheten som var vår största brist, inte handlingen. Efteråt känner jag mig rätt besviken på min handling. Flera gånger kände jag att jag var ur position och att jag hade fel fokus. Jag behöver bli mycket bättre på att hela tiden tänka på mina uppgifter när vi tävlar. Jag stressar och tänker på fel saker. Det är svårt när det går så snabbt som det börjar göra nu och jag måste vänja mig att röra mig och tänka i ett snabbare tempo. På något sätt känns det som att allt går mycket snabbare på tävling än på träning. Jag vet inte om det beror på att vi kör för enkla grejer på träning, eller om jag bara stressar på tävling, eller om Shejpa faktiskt lägger in en extra växel när vi tävlar nu. Klart är i alla fall att vi behöver köra tävlingsmässig träning med svåra utmaningar på träning. Och att jag framför allt behöver jobba med min egen prestation på agilitybanan. Shejpa var faktiskt superduktig och jag är glad att kontaktfälten funkade så bra.
Nu är det nästan två månader till nästa tävling, så vi får gott om tid på oss att bli bättre och slipa på detaljerna.
Karine springer agility med Shejpa i helgen. 10 fel i agilityklass (disk i hoppklass).
Vi är hemma igen från tävlingarna i Moelv (och hemma låg det enorma mängder snö som kommit under helgen). Jag är hungrig och trött, så den här bloggen blir kanske inte helt sammanhängande. Jag är jättenöjd med helgen, vilken superhund Shejpa har blivit! Hon har förändrat sig jättemycket de senaste månaderna och jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle bli en så behaglig hund. Snällare och enklare hund än Shejpa kan man nog inte ha med sig på tävling. Hon är lika fräsch klockan sju på kvällen som tidigt på morgonen. Shejpa är verkligen inte en uthållig hund, hemligheten ligger snarare i att hon verkligen slappnar av och sover mellan loppen. Att andra hundar kör agility rör henne inte i ryggen, hon är helt avslappnad fram till det är dags för henne att starta. Jag märker också att hon börjar tycka att det är riktigt roligt att köra agility på tävling. För varje start var hon mer och mer förväntansfull. Innan sista loppet började hon spontant kampa med sitt koppel när vi stod och väntade på vår tur. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva… Under själva loppen har jag haft känslan av att hon verkligen gör sitt allra bästa. Jag hoppas verkligen att den här känslan håller i sig 🙂
Lördag:
Agilityklass II – DISK. Shejpa hoppade över en port i slalom och jag märkte det inte. Hade som mål att få till en bra gunga med nosduttar och det lyckades vi med.
Hoppklass II – 0 fel och vinst. Inte direkt det bästa loppet, men vi kom runt.
Öppen hoppklass – 0 fel och vinst. Det här var nog det bästa loppet vi gjorde i helgen och jag blev jätteglad över att vi lyckades vinna när vi mötte klass III-ekipage och landslagsdeltagare. Fick till några riktigt fina bakombyten på rad som jag tror hade stor del i vinsten. På slutet svängde Shejpa fel väg ut ur en tunnel som jag bytte bakom. Vi förlorade nog någon sekund eller två där och jag trodde att vi skulle vara långt ifrån prispallen eftersom ganska många var felfria.
Söndag
Agilityklass II – 0 fel och 2:a plac. Passagen tunnel – slalom – gunga var det som oroade mig här. Shejpa visade på förra tävlingen att hon inte förstår den typen av slalomingångar och jag har inte hunnit träna på det. Fick rädda situationen med en ful threadle som vi tappade massa tid på. Fick dåligt med fart till gungan och när Shejpa inte hamnade i 2 på 2 av när gungan slog i marken, så fattade hon inte hur hon skulle komma i position för att nosdutta. Det tog 8 sekunder innan jag kunde släppa henne… Resten av banan gick bra och vi kom felfritt i mål. Vi blev tvåa i klassen (endast 1,5 sekund efter vinnaren, trots pausen på gungan).
Hoppklass II – 10 fel och 5:e plac. Vägran på tunneln i början av banan. Shejpa vände och kom ut igen när jag inte bytte bakom efter att ha skickat in henne. Jag hade ett litet brott i koncentrationen just där, men samtidigt är det någonting vi behöver träna på, är hon inne i en tunnel så ska hon inte vända och komma ut, oavsett vad jag gör. Vi fick också en rivning efter slalom. Annars var det en kul bana och Shejpa var snabbast av alla small- och mediumhundar trots strulet vid tunneln.
Här kommer film på tre av loppen (de andra fick jag inte filmat). Varken det bästa (öppen hopp) eller det sämsta (disk i agilityklass) är med, så det får väl ses som ett genomsnitt:
Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Shejpa. Vi har samarbetat så bra den här helgen! Jag är så glad att jag har ett handlingssystem som jag trivs med som gör att min duktiga hund kan springa snabbt och svänga tight. Men så klart, när man kommer hem så tänker man mest på allt man behöver jobba på. Och det är en hel del…
Man blir glad av egna framgångar, men allra gladast blir man när det går bra för vänner och elever. Idag var det lydnadstävlingar i Flatebyhallen, och debut i klass I för våra duktiga münsterländerekipage, Astrid med Blink och Siri med Tobbi. De är några av våra mest trogna elever. Inte nog med att hundarna är lydiga på jakt, nu har de också visat vad de går för på lydnadsplanen! Astrid och Blink var först ut och gjorde ett väldigt bra program. Glädje, samarbete och fantastiskt fina moment. Jag var ringsekreterare i klass I-ringen och jag såg inget ställande under gång som var så vackert som Blinks! Tyvärr hade de två små missförstånd kring om Blink skulle sitta kvar eller följa med, vilket drog ner två betyg till 7-7,5. Slutresultatet blev i alla fall 171 poäng. Vilken debut!
Mot slutet av tävlingsdagen var det dags för Siri och Tobbi. De satte en av mycket få 10:r på fria följet och fick ihop hela fem 10:r under tävlingen. Allt flöt på och slutresultatet blev 187 poäng. Det räckte hela vägen till vinst i startfältet med ungefär 40 hundar. Kul att se en fågelhund slå border collies och brukshundar på lydnadsplanen! Det som imponerade mest med Blink och Tobbi var nog inte att de gjorde det de skulle, utan att de gjorde det med glädje och stil! Nu är siktet inställt på klass II och jag är övertygad om att det går bra där också!
Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!
Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.
Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!
Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀
Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀
Här kommer Shejpas lopp från helgen och lite klipp på Squid inne i hallen. Jag är van vid att se mig själv på film, men när det gäller agility är det värre, jag inser ju att det finns så många saker jag kan göra bättre och snyggare på banan. Suck. Men, så här såg det i alla fall ut:
Då är vi tillbaka efter en trevlig helg i Vikingskeppet i Hamar. Vi började redan på fredagen, då det var agilitytävlingar i klass I och II. Shejpa var anmäld till både hopp- och agilityklass. Hon började löpa för någon vecka sedan, men i Norge får man som tur är också tävla med löptik. Shejpa löpte ju senast i augusti och det börjar bli lite tröttsamt med så täta löp. Det blir nog kastrering innan hon hinner löpa igen. Dessutom kanske hon stabiliserar sig lite i huvudet utan så mycket hormoner. Det kan i alla fall inte skada. Skulle hon få mer päls och lättare att lägga på sig så är jag den första att tacka… Hon var inte jätterolig att tävla med när hon löper heller. Blev lite mer seg och oengagerad. Hon ville knappt gå utanför ringen. Nosen i marken och snigeltempo i koppel.
Loppen gick ganska bra, även om det inte var riktigt så snabbt som det brukar vara. I hoppklassen missade hon slalomingången. Jag tror faktiskt att hon halkade in i andra porten, så hon får the benefit of the doubt. Mattan var riktigt hal och trots att hon har långa, vägvinnande steg som passar rätt bra på hala underlag, så tappade hon greppet några gånger. Vi fick en helt okej tid, trots att vi fick göra om slalomingången, och vann klassen med 5 fel (det var inte direkt någon mördande konkurrens i klass I medium…). I Norge innebär det pinne, så vi fick vad vi
I agilityklassen var jag lite stressad och hann inte rasta henne innan, vilket var ett misstag. Banan startade med hopp och balansbom. Bommen var inte av det mest stabila slaget och man hör till och med på filmen (filmad från läktaren) hur det smäller i den när hon springer över. Hon blev nog lite störd av det och träffade ganska högt på kontaktfältet. Men hon var i alla fall tveklöst på även om det inte såg ut som vanligt. Slalomingången satt den här gången och a-hindret var fint som vanligt. Gungan har vi tränat en del de senaste dagarna, men Shejpa använde den som raketramp istället. Jag trodde vi fick vägran, men domaren visade fem fel. Och medan jag tittade på domaren tog Shejpa nästa hinder och satte igång att nosa. Jag fick henne tillbaka och tog de två sista hindrena. Sedan satte hon sig direkt utanför banan och kissade massor… Stackars Shejpa som har en så dum matte som inte rastar henne. Kanske var det därför hon hade så bråttom av gungan 😛 Vi kom tvåa, en knapp sekund efter vinnaren, och eftersom vi bara fick 5 fel blev det en pinne till!
Även om hon kändes lite seg och trött av löpet, så fick vi precis det vi ville ha. Två pinnar till och bara en pinne kvar i varje klass innan vi kan gå upp i klass II. Det hoppas jag att vi fixar i januari! Tills dess får vi nog jobba vidare med gungan… Själva beteendet är bra, det ska bara göras varje gång också. Signalkontroll är lite svårt, speciellt när det är så kul med balansbom… Jag längtar tills vi kommer upp i de högre klasserna. Det är så kul att klura på handling och få köra lite mer utmanande banor. Jag gillade generellt den tyska domarens banor under helgen. På lördagen var det klass III, med många av Nordens bästa ekipage på plats eftersom det var nordiskt mästerskap idag. Jättekul och inspirerande att se så mycket bra agility och spännande till tusen blev det idag på mästerskapet! Grattis Sverige till tre guld!
Squid har varit med alla dagarna och enklare valp kan man knappast tänka sig. Hon har sovit hela tiden, rastats under ombyggnaden av banan och tränat/miljötränat/socialiserat korta stunder. Hon är helt oberörd av miljön och älskar allt och alla. Men det var tur att hon sov nästan hela tiden under agilityn, för är hon vaken vill hon väldigt gärna vara med och uttrycker det högljudt! Där har vi någonting att ta tag i direkt. Hemma hos Jørn och Alise, där vi bodde under helgen, har vi fått tränat lite också. Hon har blivit bra på att korsa frambenen och snart har vi fått flyt på att fånga svansen också. Vi har också börjat jobba med stå i form av ett hopp och det lärde hon sig snabbt. Hon är verkligen en härlig valp!