En sak som Maria har satt ord på under de här dagarna, som vi själva har tänkt länge, men kanske inte har formulerat så bra, handlar om hur man ska jobba för att få hunden fokuserad under träningen. Maria menar att man bör basera sig på hög förstärkningskvalitet för att få hunden att vilja söka upp föraren igen och vela jobba för att få tillbaka den fina belöningen på nytt, snarare än att hålla en hög förstärkningsfrekvens för att få hunden att hålla fokus. Jag tror att det här är en jätteviktig poäng. Jag och Thomas brukar kalla det ”belöna för att du vill, inte för att du måste”. Om du måste belöna hunden hela tiden under träning för att han inte ska lämna dig, bör du se över dina belöningsritualer och se till att hunden verkligen längtar tillbaka till belöningen. Ser hunden glad ut under belöningen? Går det kortare tid innan hunden söker din kontakt nästa gång? Vill hunden verkligen ha (och jobba för) belöningen, eller accepterar han den bara för att den är gratis?
klickerklok.se
klickerträning klikkertrening agility lydnad jakt bruks
Jeg tenker helt det samme, men har vanselig for å utøve det i virkeligheten.
Var på et uoffisielt lydighetsstevne i dag, og det slo meg at alle hundene som var i de høyeste klassene var hunder som var godbit/lek-junkie. Kanskje ikke veldig rart, men jeg innså at jeg ikke har noe å tilby til Oliver som er like sterkt, som det eierene til disse hundene gav dem.
Med Oliver er det nærmest et must å ha en høy frekvens for å holde kontakten ved forstyrrelser. Forsåvidt uten forstyrrelser også.
Hvordan skal jeg gå fram med Oliver? Bør jeg gi opp?
Simen: Jag tycker absolut inte att du ska ge upp! Det finns, tycker jag, flera saker att fundera över om du upplever det här problemet:
– Hur mycket har du utvecklat belöningarna? Blir han glad över själva belöningsritualen? Bjuder du på dig själv i belöningen?
– Kräver du någonting av honom för att han ska få belöningen? Om belöningen alltid är väldigt lätt tillgänglig kanske den inte blir så viktig att jobba för?
– Hur jobbar hunden under shaping i en störningsfri miljö? Kan han jobba igenom svårigheter och hålla koncentrationen eller går du in och hjälper honom?
– Vem är det som tar initiativ i träning? Låter du hunden själv bjuda in till träning eller använder du medvetet eller omedvetet hjälper för att få hunden att sätta igång?
1. Jeg føler at jeg har utviklet belønningene mine godt. Jeg har prøvd ut mange typer godbiter, samt at jeg har lekt mye. Jeg prøver å bruke premack prinsipp på leken: før du for lov til å komme ut, må du leke, før du får hilse på den hunden må du leke. Samtidig har jeg trent på at Oliver skal komme tilbake med leken med en gang jeg slipper, han har fin vektforskyvning bakover, han er engasjert og viser at han liker å leke. Jeg føler jeg er flink med å variere hvordan vi leker: noen ganger løper vi sammen, noen ganger kaster jeg leker, noen ganger står jeg bare hel stille, noen ganger har vi brytekamp, noen ganger bruker jeg stemmen kjempemye og noen ganger drar jeg leken langs bakken. Det ser ut som han storkoser seg når han leker.
MEN: jeg klarer ikke å få kvaliteten til å bli veldig høy, så høy som jeg vil at den skal bli. Det stopper et viss sted, på en måte. Joda, han jobber, men til sammenligning har ikke leken/godbitene like stor verdi som hundene på stevnet i dag.
2. Jeg føler jeg gjør det. Jeg tror (utifra egen loggføring, videopptak og følelse) at jeg ligger et sted mellom 80-90% i øktene. Samtidig er jeg tvunget til å ha lave kriterier for å ha en viss frekvens, hvis ikke detter han ut og vil se på naturen.
3. Ved shaping er frekvensen stort sett ganske høy av naturlige årsaker, så det er kanskje feil å sammenligne det med utholdighetstrening? Uansett, jeg har inntrykk av at han lærer av feilene og det han gjør rett. Han prøver hardere og hardere hvis det ikke blir gitt belønning, men jeg får endel piping, pusting og jokking med på kjøpet (i hvertfall i den siste tiden.. )
4. Når jeg vil trene stiller jeg meg opp og står helt stille. Jeg verken snakker eller går et par skritt bakover for å få oppmerksomheten. Når han søker kontakt skjer enten A) han for belønning eller B) vi beynner på en øvelse/adferd.
På sett og vis er det jeg som inviterer til trening, på sett og vis er det han. Kommer an på hva du mener. Under dagen inviterer Oliver nærmest aldri spontant til å trene selv slik noen andre hunder gjør.
La det være sagt at dette er helt klart mitt objektive syn, sett innenifra. Hvordan det faktisk er kan jo være noe helt annet, men jeg tror og føler at jeg ikke ligger så veldig langt fra sannheten.
Så kommer det store spørsmålet: Skal jeg innse at noen hunder rett og slett ikke er bygd for å bli toppmestere, eller har absolutt alt med min egen trening å gjøre? For jeg bare det jeg forsterker, er Oliver bare et bilde av hvordan jeg er som trener? Viss skal vi forsette å trene på, men bør jeg ha i bakhode at kanskje Oliver ikke kan klare (selv om jeg bare trener han så bra som bare det) å bli en belønningsgal hund som for eksempel Missy? (Hvis hun er det da =)) Eller stopper disse tankene min og Olivers muligheter til å faktisk bli en stjernehund?
Forstår du hva jeg mener? =P Mener ikke å spame bloggen din med masse spørsmål og svar.
Det är svårt att ge specifika råd utan att titta på hunden och träningen, det lilla jag har sett av Oliver har bara sett bra ut.
Både Maria och jag är rörande överens om att det både är roligare och enklare att dra upp en lugnare hund och utveckla belöningar, än att försöka lugna ner en hetare hund (typ Missy). Ofta är det kanske också de lite lugnare hundarna som blir mest stabila på tävling. Jag märker ju står skillnad mellan Shejpa och Missy på agilitybanan. Shejpa är snabb, men jag har fått lära henne att springa snabbt, lära henne att leka, lära henne att jobba (till skillnad från Missy som sprang snabbt från första sekund). Shejpa är snabb, men tappar aldrig huvudet. Missy är snabb men kokar snabbt över.
Pingback: Mera lek | Hallens Hund & Träning´s blogg