Igår var vi och hjälpte till på agilitytävling som vår hemmaklubb, Follo BK, arrangerade. Tävlingarna gick i Flatebyhallen, en stor, fin hall med konstgräs som underlag. Jag var mest hinderfixare/tidtagare och kunde se många hundar. Generellt tyckte jag att nivån var något bättre än förra året. En del hundar som såg lite out-of-control ut förra året har börjat få upp flytet och jag såg några snabba och kontanta kontaktfält (dock av typen där skuldror och rygg ser ut att ta en del stryk). Sedan är det ju en massa som inte ser riktigt lika bra ut. Speciellt illa är det att många hundar startar med uppenbara fysiska problem. Många hundar hoppar riktigt illa och det är tragiskt att varken ägare, domare eller träningskamrater gör något åt det. Jag hoppas att folk som ser mina hundar berättar för mig direkt om de tycker att hundarna rör sig konstigt eller hoppar dåligt (med dåligt menar jag kanske inte rent tekniskt dåligt, utan hundar som har uppenbara problem med att ta sig över hinder och taxerar massor för att sedan slänga sig över). Det är ett tecken på att något är fel och att hunden borde vara hos en duktig veterinär/fysioterapeut istället för på agilitybanan. Tyvärr tror jag inte att folk hade uppskattat mina välmenande råd, så jag höll tyst. Speciellt illa är det att se hundar som redan hoppar taskigt krascha med ett hinder, få uppenbart ont, men uppmuntras att fortsätta banan ut av föraren. Det ser inte heller stiligt ut när man tävlar med hundar som är så feta att till och med en utställningsdomare hade kommenterat det. Det är väldigt sällan jag kommenterar vad andra gör i min blogg, men det gör så ont i mig att se de här hundarna på agilitybanan och jag hoppas att jag kan ge någon en tankeställare.

Idag har vi varit lediga och jag har tränat en del. Missy och jag var ute och joggade imorse och en stund senare tränade vi lydnad. Jag fokuserade på fria följet (det enda moment där jag har lyckats prestera någon slags plan än så länge), ståendet i dumrutan och sitt i grupp. Fria följet känns verkligen fladdrigt just nu, men mitt nya, långsiktiga fokus hjälpte och jag tycker att det blev mycket bättre till slut. Jag jobbade mest på starter med konstant huvudposition. När det gäller ståendet började jag med att bryta ner det till enklast möjliga. Jag jobbade med frivilliga ställanden framför mig och då var utmaningen att få henne att hålla positionen fram till frisignalen. Det fungerade rätt bra efter några repetitioner och jag körde några ”riktiga” ställanden under marsch också. Använde leksak för att kvalitetssäkra stå, vilket delvis blir en störning (när leksaken kommer flygande under/över/precis framför henne) men också en hjälp (det blir lättare att stå stilla när det ligger en leksak precis under henne). Sittandet tränade jag på under 30 respektive 60 sekunder med synlig förare. Inga problem. Vi avslutade träningspasset med att jobba lite med bakombyten och pushar i fyrapinnars-slalom. Äntligen är det torrt väder och planen går att använda igen.

Shejpa fick också träna slalom idag. Vi gick en promenad i skogen först och tog sedan ett pass med slalom. Vi jobbade också på bakombyten och pushar och det gick hyfsat. Vi har en bit kvar innan vi klarar de värsta vinklarna. Båda hundarna är väldigt känsliga för min handling och tycker att det är svårt att fortsätta slalom när det känns handlingsmässigt fel för dem. Jag har bestämt mig för några få saker som jag ska träna på under veckan innan vi åker till Florida:

• Slalom (bakombyten och flyt på 12 pinnar)
• Spindeln (ska flytta in den så att vi kan köra hoppteknik i vardagsrummet)
• Nose touches
• Fartcirklar

Båda hundarna + Pavlov har tränat nose touches ikväll. Missy var duktig, jag borde träna mer med henne för jag tror att det går mycket snabbare att få det bra med henne än med Shejpa. Shejpa var också duktig, men gör en del konstiga saker (drar åt vänster tex.) som jag inte blir helt klok på. Jobbade lite med att kampa i 2o2o-position, Shejpa var duktigare än Pavlov!

Imorgon ska jag fortsätta jobba med mina målsättningar och planer. Måste få ner den på papper och faktiskt sätta upp det någonstans där jag ser det. Det räcker inte att jag kände inspiration idag, det ska räcka hela året.