Idag har vi fortsatt Squids träning på vittringsapportering. Jag har bestämt mig för att gå fort framåt, men hela tiden hålla koll på utvecklingen så att jag kan justera träningen om det behövs. I dag tränade vi på gräs, vilket krävde ännu mer nosarbete än plattorna vi var på igår. Jag började lägga till vittringsapporter utan min doft på. Målsättningen på kort sikt är att hon ska ignorera dem och bara leta efter det som luktar som jag. Här är större delen av dagens pass:

Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.

Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.

Det är snart ett år sedan Squid tävlade lydnadsklass II och tog ett förstapris. Sedan dess har det i ärlighetens namn inte blivit så mycket lydnadsträning för vår del. Men det vore ju väldigt tråkigt att inte ta tillvara alla fina saker hon kan och det långsiktiga målet är att hon ska bli lydnadschampion. Squid har egentligen alla förutsättningar att bli en bra lydnadshund. Jag är nöjd med de grunder hon har, med undantag för att fria följet nog alltid kommer att få vara lite för entusiastiskt, och hon har både tryck och koncentration.

Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.

För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.